Klagesangene 3
Parallelle Kapitler
DANNORSVE
1Jeg er den, der saa nød ved hans vredes ris,1Jeg er den mann som har sett elendighet under hans vredes ris. 1Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2mig har han ført og ledt i det tykkeste Mulm,2Mig har han ledet og ført i mørke og ikke i lys. 2Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3ja, Haanden vender han mod mig Dagen lang.3Bare mot mig vender han atter og atter sin hånd den hele dag. 3Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4Mit Kød og min Hud har han opslidt, brudt mine Ben,4Han lot mitt kjøtt og min hud fortæres; han knuste mine ben. 4Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
DANNORSVE
5han mured mig inde, omgav mig med Galde og Møje,5Han bygget en mur mot mig og omringet mig med bitterhet og møie. 5Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6lod mig bo i Mørke som de, der for længst er døde.6På mørke steder lot han mig bo som de for lenge siden døde. 6I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7Han har spærret mig inde og lagt mig i tunge Lænker.7Han murte igjen for mig, så jeg ikke kan komme ut; han gjorde mine lenker tunge. 7Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8Om jeg end raaber og skriger, min Bøn er stængt ude.8Om jeg enn ropte og skrek, lukket han sitt øre for min bønn. 8Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9Han spærred mine Veje med Kvader, gjorde Stierne krøge.9Han tilmurte mine veier med hugne stener, mine stier gjorde han krokete. 9Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
DANNORSVE
10Han blev mig en lurende Bjørn, en Løve i Baghold;10En lurende bjørn var han mot mig, en løve i skjul. 10En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11han ledte mig vild, rev mig sønder og lagde mig øde;11Mine veier gjorde han til avveier, han sønderrev mig og ødela mig. 11Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12han spændte sin Bue; lod mig være Skive for Pilen.12Han spente sin bue og stilte mig op til mål for sin pil. 12Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13Han sendte sit Koggers Sønner i Nyrerne paa mig;13Han lot sitt koggers sønner fare inn i mine nyrer. 13Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14hvert Folk lo mig ud og smæded mig Dagen lang,14Jeg er blitt til latter for alt mitt folk, til en spottesang for dem hele dagen. 14Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
DANNORSVE
15med bittert mætted han mig, gav mig Malurt at drikke.15Han mettet mig med bitre urter, han gav mig rikelig malurt å drikke. 15Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16Mine Tænder lod han bide i Flint, han traadte mig i Støvet;16Han knuste mine tenner, han gav mig småsten å ete, han trykte mig ned i asken. 16Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17han skilte min Sjæl fra Freden, jeg glemte Lykken17Du forkastet mig og tok bort min fred; jeg glemte det som godt er, 17Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18og sagde: »Min Livskraft, mit Haab til HERREN er ude.«18og jeg sa: Det er forbi med min kraft og mitt håp til Herren. 18Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
DANNORSVE
19At mindes min Vaande og Flakken er Malurt og Galde;19Kom i hu min elendighet og min landflyktighet - malurt og galle! 19Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20min Sjæl, den mindes det grant, den grubler betynget.20Min sjel kommer det i hu og er nedbøiet i mig. 20Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21Det lægger jeg mig paa Sinde, derfor vil jeg haabe:21Dette vil jeg ta mig til hjerte, derfor vil jeg håpe: 21Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22HERRENS Miskundhed er ikke til Ende, ikke brugt op,22Herrens miskunnhet er det at det ikke er forbi med oss; for hans barmhjertighet har ennu ikke ende. 22HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
DANNORSVE
23hans Naade er ny hver Morgen, hans Trofasthed stor.23Den er ny hver morgen, din trofasthet er stor. 23Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24Min Del er HERREN, (siger min Sjæl,) derfor haaber jeg paa ham.24Herren er min del, sier min sjel; derfor håper jeg på ham. 24HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25Dem, der bier paa HERREN, er han god, den Sjæl, der ham søger;25Herren er god mot dem som bier efter ham, mot den sjel som søker ham. 25HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26det er godt at haabe i Stilhed paa HERRENS Frelse,26Det er godt at en bier i stillhet efter Herrens frelse. 26Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27godt for en Mand, at han bærer Aag i sin Ungdom.27Det er godt for en mann at han bærer åk i sin ungdom, 27Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
DANNORSVE
28Han sidde ensom og tavs, naar han lægger det paa ham;28at han sitter ene og tier, når han* legger byrder på ham,28Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29han trykke sin Mund mod Støvet, maaske er der Haab,29at han trykker sin munn i støvet og sier: Kanskje det ennu er håp - 29Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30række Kind til den, der slaar ham, mættes med Haan.30at han vender sitt kinn til den som slår ham, lar sig mette med hån. 30Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31Thi Herren bortstøder ikke for evigt,31For Herren forkaster ikke til evig tid, 31Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32har han voldt Kvide, saa ynkes han, stor er hans Naade;32men om han bedrøver, så forbarmer han sig igjen efter sin rike miskunnhet; 32utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
DANNORSVE
33ej af Hjertet plager og piner han Menneskens Børn.33for det er ikke av hjertet han plager eller bedrøver menneskenes barn. 33Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34Naar Landets Fanger til Hobe trædes under Fod,34Når nogen knuser alle jordens fanger under sine føtter, 34Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35naar Mandens Ret for den Højestes Aasyn bøjes,35bøier mannens rett for den Høiestes åsyn 35att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36naar en Mand lider Uret i sin Sag — mon Herren ej ser det?36eller gjør en mann urett i hans sak - mon Herren ikke ser det? 36att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
DANNORSVE
37Hvo taler vel, saa det sker, om ej Herren byder?37Hvem talte så det skjedde, uten at Herren bød det? 37Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38Kommer ikke baade ondt og godt fra den Højestes Mund?38Er det ikke fra den Høiestes munn både de onde og de gode ting utgår? 38Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39Over hvad skal den levende sukke? Hver over sin Synd!39Hvorfor klager et menneske som lever? Enhver klage over sin egen synd! 39Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40Lad os ransage, granske vore Veje og vende os til HERREN,40La oss ransake våre veier og granske dem, og la oss vende om til Herren! 40Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
DANNORSVE
41løfte Hænder og Hjerte til Gud i Himlen;41La oss løfte vårt hjerte og våre hender til Gud i himmelen! 41Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42vi syndede og stod imod, du tilgav ikke,42Vi har syndet og vært gjenstridige; du har ikke tilgitt. 42Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43men hylled dig i Vrede, forfulgte os, dræbte uden Skaansel,43Du innhyllet dig i vrede og forfulgte oss; du slo ihjel, du sparte ikke. 43Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44hylled dig i Skyer, saa Bønnen ej naaede frem;44Du innhyllet dig i skyer, så ingen bønn trengte igjennem. 44Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45til Skarn og til Udskud har du gjort os midt iblandt Folkene.45Til skarn og utskudd gjorde du oss midt iblandt folkene. 45Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
DANNORSVE
46De opspærred Munden imod os, alle vore Fjender.46De spilte op sin munn mot oss alle våre fiender. 46Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47Vor Lod blev Gru og Grav og Sammenbruds Øde;47Gru og grav er blitt oss til del, ødeleggelse og undergang. 47Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48Vandstrømme græder mit Øje, mit Folk brød sammen.48Bekker av tårer rinner fra mitt øie fordi mitt folks datter er gått under. 48Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49Hvileløst strømmer mit Øje, det kender ej Ro,49Mitt øie rinner og har ikke ro, det får ingen hvile, 49Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50før HERREN skuer ned fra Himlen, før han ser til.50før Herrens øie ser ned fra himmelen. 50till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
DANNORSVE
51Synet af Byens Døtre piner min Sjæl.51Mitt øie volder min sjel smerte for alle min stads døtres skyld. 51Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52Jeg joges som en Fugl af Fjender, hvis Had var grundløst,52Hårdt jaget de mig som en fugl de som var mine fiender uten årsak. 52Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53de spærred mig inde i en Grube, de stenede mig;53De vilde gjøre ende på mitt liv, de vilde kaste mig i brønnen, og de kastet sten på mig. 53De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54Vand strømmed over mit Hoved, jeg tænkte: »Fortabt!«54Vannene strømmet over mitt hode; jeg sa: Jeg er fortapt. 54Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
DANNORSVE
55Dit Navn paakaldte jeg, HERRE, fra Grubens Dyb;55Jeg påkalte ditt navn, Herre, fra den dypeste brønn. 55Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56du hørte min Røst: »O, gør dig ej døv for mit Skrig!«56Du hørte min røst; lukk ikke ditt øre for mitt rop, men la mig få lindring! 56Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57Nær var du, den Dag jeg kaldte, du sagde: »Frygt ikke!«57Du var nær den dag jeg kalte på dig; du sa: Frykt ikke! 57Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
58Du førte min Sag, o HERRE, genløste mit Liv;58Herre, du har ført min sjels sak, du har frelst mitt liv. 58Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
DANNORSVE
59HERRE, du ser, jeg lider Uret, skaf mig min Ret!59Herre, du har sett den urett jeg har lidt; døm i min sak! 59Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60Al deres Hævnlyst ser du, alle deres Rænker,60Du har sett all deres hevn, alle deres onde råd mot mig. 60Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61du hører deres Smædeord, HERRE, deres Rænker imod mig,61Du har hørt deres hån, Herre, alle deres onde råd mot mig, 61Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62mine Fjenders Tale og Tanker imod mig bestandig.62mine motstanderes tale og deres tanker mot mig den hele dag. 62Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63Se dem, naar de sidder eller staar, deres Nidvise er jeg.63Akt på dem når de sitter, og når de står op! De synger spottesanger om mig. 63Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
DANNORSVE
64Dem vil du gengælde, HERRE, deres Hænders Gerning,64Du vil gjøre gjengjeld mot dem, Herre, efter deres henders gjerning. 64Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65gør deres Hjerte forhærdet — din Forbandelse over dem! —65Du vil legge et dekke over deres hjerte, din forbannelse vil bli dem til del. 65Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66forfølg dem i Vrede, udryd dem under din Himmel.66Du vil forfølge dem i vrede og ødelegge dem, så de ikke mere finnes under Herrens himmel. 66Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com.

Det Norsk Bibelselskap (1930)

BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg (//www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen

Bible Hub
Lamentations 2
Top of Page
Top of Page