Parallelle Kapitler | 1Til Sangmesteren. Af HERRENS Tjener David, som sang HERREN denne Sang, dengang HERREN havde frelst ham af alle hans Fjenders og af Sauls Haand. (2) Han sang: HERRE, jeg har dig hjerteligt kær, min Styrke! | 1Til sangmesteren; av Herrens tjener David, som talte denne sangs ord til Herren den dag da Herren hadde utfridd ham av alle hans fienders hånd og av Sauls hånd. (2) Og han sa: Herre, jeg har dig hjertelig kjær, min styrke! | 1För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. (2) Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet, |
| 2HERRE, min Klippe, min Borg, min Befrier, min Gud, mit Bjerg, hvortil jeg tyr, mit Skjold, mit Frelseshorn, mit Værn! | 2Herren er min klippe og min festning og min frelser; min Gud er min klippe, som jeg setter min lit til, mitt skjold og min frelses horn, min borg. | 2HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn. |
| 3Jeg paakalder HERREN, den Højlovede, og frelses fra mine Fjender. | 3Jeg påkaller den Høilovede, Herren, og blir frelst fra mine fiender. | 3HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst. |
| 4Dødens Reb omsluttede mig, Ødelæggelsens Strømme forfærdede mig, | 4Dødens rep omspente mig, og fordervelsens strømmer forferdet mig. | 4Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig. |
| 5Dødsrigets Reb omspændte mig, Dødens Snarer faldt over mig; | 5Dødsrikets rep omgav mig, dødens snarer overfalt mig. | 5Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. |
| 6i min Vaande paakaldte jeg HERREN og raabte til min Gud. Han hørte min Røst fra sin Helligdom, mit Raab fandt ind til hans Ører! | 6I min trengsel påkalte jeg Herren, og jeg ropte til min Gud; han hørte fra sitt tempel min røst, og mitt skrik kom for ham, til hans ører. | 6Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron. |
| 7Da rystede Jorden og skjalv, Bjergenes Grundvolde bæved og rysted, thi hans Vrede blussede op. | 7Da rystet og bevet jorden, og fjellenes grunnvoller skalv, og de rystet, for hans vrede var optendt. | 7Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd. |
| 8Røg for ud af hans Næse, fortærende Ild af hans Mund, Gløder gnistrede fra ham. | 8Det steg røk op av hans nese, og fortærende ild fra hans munn; glør brente ut av ham. | 8Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom. |
| 9Han sænkede Himlen, steg ned med Skymulm under sine Fødder; | 9Og han bøide himmelen og steg ned, og det var mørke under hans føtter. | 9Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter. |
| 10baaret af Keruber fløj han, svæved paa Vindens Vinger; | 10Og han fór på kjeruber og fløi, og han fór hastig frem på vindens vinger. | 10Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar. |
| 11han omgav sig med Mulm som en Bolig, mørke Vandmasser, vandfyldte Skyer. | 11Han gjorde mørke til sitt dekke, rundt omkring sig til sitt skjul, mørke vann, tykke skyer. | 11Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln. |
| 12Fra Glansen foran ham for der Hagl og Ildgløder gennem hans Skyer. | 12Frem av glansen foran ham fór hans skyer frem, hagl og gloende kull. | 12Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned. |
| 13HERREN tordned fra Himlen, den Højeste lod høre sin Røst, Hagl og Ildgløder. | 13Og Herren tordnet i himmelen, den Høieste lot sin røst høre, hagl og gloende kull. | 13Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned. |
| 14Han udslynged Pile, adsplittede dem, Lyn i Mængde og skræmmede dem. | 14Og han utsendte sine piler og spredte dem* omkring - lyn i mengde og forvirret dem. | 14Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem. |
| 15Vandenes Bund kom til Syne, Jordens Grundvolde blottedes ved din Trusel, HERRE, for din Vredes Pust. | 15Da kom vannenes strømmer til syne, og jordens grunnvoller blev avdekket ved din trusel, Herre, for din neses åndepust. | 15Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind. |
| 16Han udrakte Haanden fra det høje og greb mig, drog mig op af de vældige Vande, | 16Han rakte sin hånd ut fra det høie, han grep mig; han drog mig op av store vann. | 16Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen. |
| 17frelste mig fra mine mægtige Fjender, fra mine Avindsmænd; de var mig for stærke. | 17Han fridde mig ut fra min sterke fiende og fra mine avindsmenn; for de var mig for mektige. | 17Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga. |
| 18Paa min Ulykkes Dag faldt de over mig, men HERREN blev mig til Værn. | 18De overfalt mig på min motgangs dag; men Herren blev min støtte. | 18De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd. |
| 19Han førte mig ud i aabent Land, han frelste mig, thi han havde Behag i mig. | 19Og han førte mig ut i fritt rum; han frelste mig, for han hadde behag i mig. | 19Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig. |
| 20HERREN gengældte mig efter min Retfærd, lønned mig efter mine Hænders Uskyld; | 20Herren gjengjeldte mig efter min rettferdighet, han betalte mig efter mine henders renhet. | 20HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig. |
| 21thi jeg holdt mig til HERRENS Veje, svigted i Gudløshed ikke min Gud; | 21For jeg tok vare på Herrens veier og vek ikke i ondskap fra min Gud. | 21Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet; |
| 22hans Bud stod mig alle for Øje, hans Lov skød jeg ikke fra mig. | 22For alle hans lover hadde jeg for øie, og hans bud lot jeg ikke vike fra mig. | 22nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig. |
| 23Ustraffelig var jeg for ham og vogtede mig for Brøde. | 23Og jeg var ulastelig for ham og voktet mig vel for min synd. | 23Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning. |
| 24HERREN lønned mig efter min Retfærd, mine Hænders Uskyld, som stod ham for Øje! | 24Og Herren gjengjeldte mig efter min rettferdighet, efter mine henders renhet for hans øine. | 24Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon. |
| 25Du viser dig from mod den fromme, retsindig mod den retsindige, | 25Mot den fromme viser du dig from, mot den rettvise mann viser du dig rettvis, | 25Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig. |
| 26du viser dig ren mod den rene og vrang mod den svigefulde. | 26mot den rene viser du dig ren, mot den forvendte viser du dig vrang. | 26Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog. |
| 27De arme giver du Frelse, hovmodiges Øjne Skam! | 27For du frelser elendige folk, og du fornedrer høie øine. | 27Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du. |
| 28Ja, min Lampe lader du lyse, HERRE, min Gud opklarer mit Mørke. | 28For du lar min lampe skinne; Herren min Gud opklarer mitt mørke. | 28Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset. |
| 29Thi ved din Hjælp søndrer jeg Mure, ved min Guds Hjælp springer jeg over Volde. | 29For ved dig stormer jeg løs på fiendeskarer, og ved min Gud springer jeg over murer. | 29Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar. |
| 30Fuldkommen er Guds Vej, lutret er HERRENS Ord. Han er et Skjold for alle, der sætter deres Lid til ham. | 30Gud, hans vei er fullkommen; Herrens ord er rent, han er et skjold for alle dem som setter sin lit til ham. | 30Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom. |
| 31Ja, hvem er Gud uden HERREN, hvem er en Klippe uden vor Gud, | 31For hvem er Gud foruten Herren, og hvem er en klippe, uten vår Gud? | 31Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud? |
| 32den Gud, der omgjorded mig med Kraft, jævnede Vejen for mig, | 32Den Gud som omgjorder mig med kraft og gjør min vei fri for støt, | 32Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam, |
| 33gjorde mine Fødder som Hindens og gav mig Fodfæste paa Højene, | 33som gir mig føtter likesom hindene og stiller mig på mine høider, | 33du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder, |
| 34oplærte min Haand til Krig, saa mine Arme spændte Kobberbuen! | 34som oplærer mine hender til krig, så mine armer spenner kobberbuen. | 34du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen! |
| 35Du gav mig din Frelses Skjold, din højre støttede mig, din Nedladelse gjorde mig stor; | 35Og du gir mig din frelse til skjold, og din høire hånd støtter mig, og din mildhet gjør mig stor. | 35Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor; |
| 36du skaffede Plads for mine Skridt, mine Ankler vaklede ikke. | 36Du gjør rummet vidt for mine skritt under mig, og mine ankler vakler ikke. | 36du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke. |
| 37Jeg jog mine Fjender, indhentede dem, vendte først om, da de var gjort til intet, | 37Jeg forfølger mine fiender og når dem, og jeg vender ikke tilbake før jeg har gjort ende på dem. | 37Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem. |
| 38slog dem ned, saa de ej kunde rejse sig, men laa faldne under min Fod. | 38Jeg knuser dem, så de ikke makter å reise sig; de faller under mine føtter. | 38Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter. |
| 39Du omgjorded mig med Kraft til Kampen, mine Modstandere tvang du i Knæ for mig; | 39Og du omgjorder mig med kraft til krig, du bøier mine motstandere under mig. | 39Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig. |
| 40du slog mine Fjender paa Flugt, mine Avindsmænd rydded jeg af Vejen. | 40Og mine fiender lar du vende mig ryggen, og mine avindsmenn utrydder jeg. | 40Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag. |
| 41De raabte, men ingen hjalp, til HERREN, han svared dem ikke. | 41De roper, men der er ingen frelser - til Herren, men han svarer dem ikke. | 41De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke. |
| 42Jeg knuste dem som Støv for Vinden, fejed dem bort som Gadeskarn. | 42Og jeg knuser dem som støv for vinden, jeg tømmer dem ut som søle på gatene. | 42Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan. |
| 43Du friede mig af Folkekampe, du satte mig til Folkeslags Høvding; nu tjener mig ukendte Folk; | 43Du redder mig fra folkekamper, du setter mig til hode for hedninger; folkeferd som jeg ikke kjenmer, tjener mig. | 43Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare. |
| 44hører de om mig, lyder de mig, Udlandets Sønner kryber for mig; | 44Bare de hører om mig, blir de mig lydige; fremmede kryper for mig. | 44Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet. |
| 45Udlandets Sønner vansmægter, slæber sig frem af deres Skjul. | 45Fremmede visner bort og går bevende ut av sine borger. | 45Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar. |
| 46HERREN lever, højlovet min Klippe, ophøjet være min Frelses Gud, | 46Herren lever, og priset er min klippe, og ophøiet er min frelses Gud, | 46HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud! |
| 47den Gud, som giver mig Hævn, tvinger Folkeslag under min Fod | 47den Gud som gir mig hevn og legger folkeferd under mig, | 47Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig; |
| 48og frier mig fra mine vrede Fjender! Du ophøjer mig over mine Modstandere, fra Voldsmænd frelser du mig. | 48som frir mig ut fra mine fiender; ja, over mine motstandere ophøier du mig, fra voldsmannen redder du mig. | 48du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man! |
| 49HERRE, derfor priser jeg dig blandt Folkene og lovsynger dit Navn, | 49Derfor vil jeg prise dig iblandt hedningene, Herre, og lovsynge ditt navn. | 49Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. |
| 50du, som kraftig hjælper din Konge og viser din Salvede Miskundhed, David og hans Æt evindelig. | 50Han gjør frelsen stor for sin konge, han gjør miskunnhet mot sin salvede, mot David og mot hans ætt til evig tid. | 50Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
