Svenska (1917) 1Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand. 2Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare, 3Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet! 4HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst. 5Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig, 6dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. 7Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron. 8Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd. 9Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom. 10Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter. 11Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar 12Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln. 13Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd. 14HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst. 15Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem. 16Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind. 17Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen. 18Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga. 19De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd. 20Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig. 21HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig. 22Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet; 23nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av. 24Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning. 25Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon. 26Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig. 27Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog. 28och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem. 29Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust. 30Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar. 31Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom. 32Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud? 33Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg, 34du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder, 35du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen! 36Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor, 37du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke. 38Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem. 39Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter. 40Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig. 41Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag. 42De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke. 43Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan. 44Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare. 45Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig. 46Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar. 47HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa! 48Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig; 49du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man! 50Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn. 51Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid. BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg (//www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen Bible Hub |
    |