Parallelle Kapitler | 1Saa tog Temaniten Elifaz til Orde og sagde: | 1Da tok Elifas fra Teman til orde og sa: | 1Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade: |
| 2Mon Vismand svarer med Mundsvejr og fylder sit Indre med Østenvind | 2Svarer vel en vis mann med en kunnskap som bare er vind, og fyller han sitt indre med stormvær? | 2Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind? |
| 3for at hævde sin Ret med gavnløs Tale, med Ord, som intet baader? | 3Vil han vel forsvare sin sak med ord som ikke nytter, og med tale hvormed han intet utretter? | 3Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa? |
| 4Desuden nedbryder du Gudsfrygt og krænker den Stilhed, som tilkommer Gud. | 4Du nedbryter endog gudsfrykten og svekker andakten for Guds åsyn; | 4Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud. |
| 5Din Skyld oplærer din Mund, du vælger de listiges Sprog. | 5for din synd legger ordene i din munn, og du velger falske menns tale. | 5Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal. |
| 6Din Mund domfælder dig, ikke jeg, dine Læber vidner imod dig! | 6Din egen munn domfeller dig, ikke jeg; dine leber vidner mot dig. | 6Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig. |
| 7Var du den første, der fødtes, kom du til Verden, før Højene var? | 7Blev du født først av alle mennesker, eller kom du til verden før alle haugene var til? | 7Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos? |
| 8Mon du lytted til, da Gud holdt Raad, og mon du rev Visdommen til dig? | 8Har du vært tilhører i Guds lønnlige råd og der tilranet dig visdom? | 8Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld? |
| 9Hvad ved du, som vi ikke ved, hvad forstaar du, som vi ikke kender? | 9Hvad vet du som vi ikke vet? Hvad forstår du som er ukjent for oss? | 9Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt? |
| 10Ogsaa vi har en gammel iblandt os, en Olding, hvis Dage er fler end din Faders! | 10Det er blandt oss en som er både gammel og gråhåret, rikere på dager enn din far. | 10Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder. |
| 11Er Guds Trøst dig for lidt, det Ord, han mildelig talede til dig? | 11Er Guds trøsteord for lite for dig, og et ord som er talt i saktmodighet til dig? | 11Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig? |
| 12Hvi river dit Hjerte dig hen, hvi ruller dit Øje vildt? | 12Hvorfor lar du dig rive med av ditt hjerte, og hvorfor gnistrer dine øine? - | 12Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så, |
| 13Thi du vender din Harme mod Gud og udstøder Ord af din Mund. | 13siden du vender din vrede mot Gud og lar ordene strømme fra din munn. | 13i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun? |
| 14Hvor kan et Menneske være rent, en kvindefødt have Ret? | 14Hvad er et menneske, at han skulde være ren, og en som er født av en kvinne, at han skulde være rettferdig? | 14Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig? |
| 15End ikke sine Hellige tror han, og Himlen er ikke ren i hans Øjne, | 15Endog på sine hellige stoler han ikke, og himlene er ikke rene i hans øine, | 15Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon; |
| 16hvad da den stygge, den onde, Manden, der drikker Uret som Vand! | 16langt mindre da en vederstyggelig, en fordervet, en mann som drikker urett som vann*. | 16huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten! |
| 17Jeg vil sige dig noget, hør mig, jeg fortæller, hvad jeg har set, | 17Jeg vil kunngjøre dig noget, hør på mig! Hvad jeg har sett, det vil jeg fortelle, | 17Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja, |
| 18hvad vise Mænd har forkyndt, deres Fædre ikke dulgt, | 18det som vise menn forkynner og ikke har dulgt, det som de mottok fra sine fedre, | 18vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder, |
| 19dem alene var Landet givet, ingen fremmed færdedes blandt dem: | 19til hvem landet alene var gitt, og blandt hvem ingen fremmed hadde draget igjennem. | 19ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in: |
| 20Den gudløse ængstes hele sit Liv, de stakkede Aar, en Voldsmand lever; | 20En ugudelig lever i angst alle sine dager, og få i tall er de år som er gjemt for voldsmannen. | 20Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare. |
| 21Rædselslyde fylder hans Ører, midt under Fred er Hærgeren over ham; | 21Redselstoner lyder i hans ører; midt i freden kommer ødeleggeren over ham. | 21Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom. |
| 22han undkommer ikke fra Mørket, opsparet er han for Sværdet, | 22Han tror ikke han skal komme tilbake fra mørket, og han er utsett til å falle for sverdet. | 22Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom. |
| 23udset til Føde for Gribbe, han ved, at han staar for Fald; | 23Han flakker om efter brød og spør: Hvor er det å finne? Han vet at en mørkets dag står ferdig ved hans side . | 23Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen. |
| 24Mørkets Dag vil skræmme ham. Trængsel og Angst overvælde ham som en Konge, rustet til Strid. | 24Nød og trengsel forferder ham; den overvelder ham, lik en stridsrustet konge, | 24Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung. |
| 25Thi Haanden rakte han ud mod Gud og bød den Almægtige Trods, | 25fordi han rakte ut sin hånd mot Gud og våget å trosse den Allmektige, | 25Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig; |
| 26stormed haardnakket mod ham med sine tykke, buede Skjolde. | 26stormet frem mot ham med opreist nakke, med sine skjolds tette tak, | 26han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop; |
| 27Thi han dækked sit Ansigt med Fedt og samlede Huld paa sin Lænd. | 27fordi han dekket sitt ansikt med sin fedme og la fett på sin lend | 27han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd; |
| 28tog Bolig i Byer, der øde laa hen, i Huse, man ikke maa bo i, bestemt til at ligge i Grus. | 28og bodde i ødelagte byer, i hus hvor ingen skulde bo, og som var bestemt til å bli grusdynger. | 28han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda. |
| 29Han bliver ej rig, hans Velstand forgaar, til Jorden bøjer sig ikke hans Aks; | 29Han blir ikke rik, og hans gods varer ikke ved, og hans grøde luter ikke mot jorden. | 29Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden. |
| 30han undkommer ikke fra Mørket. Solglød udtørrer hans Spire, hans Blomst rives bort af Vinden. | 30Han slipper ikke ut av mørket; ildslue skal tørke hans kvister, og han skal komme bort ved hans* munns ånde. | 30Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda. |
| 31Han stole ikke paa Tomhed — han farer vild — thi Tomhed skal være hans Løn! | 31Ei sette han sin lit til det som forgjengelig er! Da narrer han sig selv, for bare forgjengelighet blir hans vederlag. | 31I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön. |
| 32I Utide visner hans Stamme, hans Palmegren skal ikke grønnes; | 32Før hans dag kommer, blir det opfylt, og hans gren grønnes ikke. | 32I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer. |
| 33han ryster som Ranken sin Drue af og kaster som Olietræet sin Blomst. | 33Han blir som et vintre som mister sine druer før de er modne, og som et oljetre som feller sine blomster; | 33Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor. |
| 34Thi vanhelliges Samfund er goldt, og Ild fortærer Bestikkelsens Telte; | 34for den gudløses hus er ufruktbart, og ild fortærer deres telter som lar sig underkjøpe. | 34Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas. |
| 35svangre med Kvide, føder de Uret, og deres Moderskød fostrer Svig! | 35De undfanger ulykke og føder nød, og deres morsliv fostrer svik. | 35Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
