Svenska (1917) 1Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade: 2Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind? 3Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa? 4Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud. 5Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal. 6Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig. 7Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos? 8Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld? 9Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt? 10Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder. 11Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig? 12Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så, 13i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun? 14Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig? 15Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon; 16huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten! 17Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja, 18vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder, 19ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in: 20Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare. 21Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom. 22Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom. 23Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen. 24Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung. 25Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig; 26han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop; 27han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd; 28han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda. 29Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden. 30Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda. 31I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön. 32I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer. 33Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor. 34Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas. 35Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp. BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg (//www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen Bible Hub |
    |