Parallelle Kapitler | 1Min sjæl, lov HERREN! HERRE min Gud, du er saare stor! Du er klædt i Højhed og Herlighed, | 1Min sjel, lov Herren! Herre min Gud, du er såre stor, høihet og herlighet har du iklædd dig. | 1Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd. |
| 2hyllet i Lys som en Kappe! Himlen spænder du ud som et Telt; | 2Han hyller sig i lys som i et klædebon, han spenner himmelen ut som et telt, | 2Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält; |
| 3du hvælver din Højsal i Vandene, gør Skyerne til din Vogn, farer frem paa Vindens Vinger; | 3han som tømrer i vannene sine høie saler, han som gjør skyene til sin vogn, som farer frem på vindens vinger. | 3du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar. |
| 4Vindene gør du til Sendebud, Ildsluer til dine Tjenere! | 4Han gjør vinder til sine engler, luende ild til sine tjenere. | 4Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare. |
| 5Du fæsted Jorden paa dens Grundvolde, aldrig i Evighed rokkes den; | 5Han grunnfestet jorden på dens støtter, den skal ikke rokkes i all evighet. | 5Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid. |
| 6Verdensdybet hylled den til som en Klædning, Vandene stod over Bjerge. | 6Du hadde dekket den med dype vann som med et klædebon; vannene stod over fjellene. | 6Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen. |
| 7For din Trusel flyede de, skræmtes bort ved din Tordenrøst, | 7For din trusel flydde de, for din tordens røst for de hastig bort. | 7Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan. |
| 8for op ad Bjerge og ned i Dale til det Sted, du havde beredt dem; | 8De steg op til fjellene, fór ned i dalene, til det sted du hadde grunnfestet for dem. | 8Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem. |
| 9du satte en Grænse, de ej kommer over, saa de ikke igen skal tilhylle Jorden. | 9En grense satte du, som de ikke skal overskride; de skal ikke vende tilbake for å dekke jorden. | 9En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden. |
| 10Kilder lod du rinde i Dale, hen mellem Bjerge flød de; | 10Han lar kilder springe frem i dalene; mellem fjellene går de. | 10Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg. |
| 11de læsker al Markens Vildt, Vildæsler slukker deres Tørst; | 11De gir alle markens dyr å drikke; villeslene slukker sin tørst. | 11De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst. |
| 12over dem bygger Himlens Fugle, mellem Grenene lyder deres Kvidder. | 12Over dem bor himmelens fugler; mellem grenene lar de høre sin røst. | 12Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst. |
| 13Fra din Højsal vander du Bjergene, Jorden mættes fra dine Skyer; | 13Han vanner fjellene fra sine høie saler; av dine gjerningers frukt mettes jorden. | 13Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar. |
| 14du lader Græs gro frem til Kvæget og Urter til Menneskets Tjeneste, saa du frembringer Brød af Jorden | 14Han lar gress gro for feet og urter til menneskets tjeneste, til å få brød frem av jorden. | 14Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden |
| 15og Vin, der glæder Menneskets Hjerte, og lader Ansigtet glinse af Olie, og Brødet skal styrke Menneskets Hjerte. | 15Og vin gleder menneskets hjerte, så den gjør åsynet mer skinnende enn olje, og brød styrker menneskets hjerte. | 15och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta. |
| 16HERRENS Træer bliver mætte, Libanons Cedre, som han har plantet, | 16Herrens trær mettes, Libanons sedrer som han har plantet, | 16HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat; |
| 17hvor Fuglene bygger sig Rede; i Cypresser har Storken sin Bolig. | 17der hvor fuglene bygger rede, storken som har sin bolig i cypressene. | 17fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna. |
| 18Højfjeldet er for Stenbukken, Klipperne Grævlingens Tilflugt. | 18De høie fjell er for stengjetene, klippene er tilflukt for fjellgrevlingene. | 18Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt. |
| 19Du skabte Maanen for Festernes Skyld, Solen kender sin Nedgangs Tid; | 19Han gjorde månen til å fastsette tidene; solen kjenner sin nedgangstid. | 19Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned. |
| 20du sender Mørke, Natten kommer, da rører sig alle Skovens Dyr; | 20Du gjør mørke, og det blir natt; i den rører sig alle dyrene i skogen. | 20Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse, |
| 21de unge Løver brøler efter Rov, de kræver deres Føde af Gud. | 21De unge løver brøler efter rov, for å kreve sin føde av Gud. | 21de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud. |
| 22De sniger sig bort, naar Sol staar op, og lægger sig i deres Huler; | 22Solen går op, de trekker sig tilbake og legger sig i sine boliger. | 22Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor. |
| 23Mennesket gaar til sit Dagværk, ud til sin Gerning, til Kvæld falder paa. | 23Mennesket går ut til sin gjerning og til sitt arbeid inntil aftenen. | 23Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen. |
| 24Hvor mange er dine Gerninger, HERRE, du gjorde dem alle med Visdom; Jorden er fuld af, hvad du har skabt! | 24Hvor mange dine gjerninger er, Herre! Du gjorde dem alle viselig; jorden er full av det du har skapt. | 24Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat. |
| 25Der er Havet, stort og vidt, der vrimler det uden Tal af Dyr, baade smaa og store; | 25Der er havet, stort og vidtstrakt; der er en vrimmel uten tall, der er dyr, både små og store. | 25Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små. |
| 26Skibene farer der, Livjatan, som du danned til Leg deri. | 26Der går skibene, Leviatan*, som du skapte til å leke sig der. | 26Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri. |
| 27De bier alle paa dig, at du skal give dem Føde i Tide; | 27Alle venter de på dig, at du skal gi dem deres føde i sin tid. | 27Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid. |
| 28du giver dem den, og de sanker, du aabner din Haand, og de mættes med godt. | 28Du gir dem, de sanker; du oplater din hånd, de mettes med godt. | 28Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor. |
| 29Du skjuler dit Aasyn, og de forfærdes; du tager deres Aand, og de dør og vender tilbage til Støvet; | 29Du skjuler ditt åsyn, de forferdes; du drar deres livsånde tilbake, de dør og vender tilbake til sitt støv. | 29Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen. |
| 30du sender din Aand, og de skabes, Jordens Aasyn fornyer du. | 30Du sender din Ånd ut, de skapes, og du gjør jordens skikkelse ny igjen. | 30Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete. |
| 31HERRENS Herlighed vare evindelig, HERREN glæde sig ved sine Værker! | 31Herrens ære være til evig tid! Herren glede sig i sine gjerninger! | 31HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk, |
| 32Et Blik fra ham, og Jorden skælver, et Stød fra ham, og Bjergene ryger. | 32Han som ser til jorden, og den bever, som rører ved fjellene, og de ryker. | 32han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka. |
| 33Jeg vil synge for HERREN, saa længe jeg lever, lovsynge min Gud, den Tid jeg er til. | 33Jeg vil lovsynge Herren så lenge jeg lever; jeg vil synge for min Gud så lenge jeg er til. | 33Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till. |
| 34Min Sang være ham til Behag, jeg har min Glæde i HERREN. | 34Måtte min tale tekkes ham! Jeg vil glede mig i Herren! | 34Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN. |
| 35Maatte Syndere svinde fra Jorden og gudløse ikke mer være til! Min Sjæl, lov HERREN! Halleluja! | 35Men måtte syndere utryddes av jorden, og ugudelige ikke mere finnes! Min sjel, lov Herren! Halleluja*! | 35Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja! |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
