Parallelle Kapitler | 1Som Sne om Somren og Regn om Høsten saa lidt hører Ære sig til for en Taabe. | 1Som sne om sommeren og som regn i høsttiden, slik høver ære for en dåre. | 1Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära. |
| 2Som en Spurv i Fart, som en Svale i Flugt saa rammer ej Banden mod sagesløs Mand. | 2Som spurven i fart, som svalen i flukt, slik er det med en uforskyldt forbannelse - den rammer ikke. | 2Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi. |
| 3Svøbe for Hest, Bidsel for Æsel og Ris for Taabers Ryg. | 3Svepe for hesten, tømme for asenet, og kjepp for dårers rygg! | 3Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg! |
| 4Svar ej Taaben efter hans Daarskab, at ikke du selv skal blive som han. | 4Svar ikke dåren efter hans dårskap, forat du ikke selv skal bli ham lik! | 4Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik. |
| 5Svar Taaben efter hans Daarskab, at han ikke skal tykkes sig viis. | 5Svar dåren efter hans dårskap, forat han ikke skal bli vis i egne øine! | 5Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis. |
| 6Den afhugger Fødderne og inddrikker Vold, som sender Bud ved en Taabe. | 6Den som sender bud med en dåre, han hugger føttene av sig, han må tåle slem medfart. | 6Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck. |
| 7Slappe som den lammes Ben er Ordsprog i Taabers Mund. | 7Visne henger benene på den lamme og likeså ordsprog i munnen på dårer. | 7Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun. |
| 8Som en, der binder Stenen fast i Slyngen, er den, der hædrer en Taabe. | 8Lik den som legger sten i slyngen, er den som gir en dåre ære. | 8Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre. |
| 9Som en Tornekæp, der falder den drukne i Hænde, er Ordsprog i Taabers Mund. | 9Som en torn i en drukken manns hånd, slik er et ordsprog i dårers munn. | 9Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun. |
| 10Som en Skytte, der saarer enhver, som kommer, er den, der lejer en Taabe og en drukken. | 10En mester får alt i stand, men den som leier en dåre, er lik den som leier en som går forbi. | 10En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer. |
| 11Som en Hund, der vender sig om til sit Spy, er en Taabe, der gentager Daarskab. | 11Lik hunden som vender tilbake til sitt eget spy, er en dåre som kommer igjen med sin dårskap. | 11Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft. |
| 12Ser du en Mand, der tykkes sig viis, for en Taabe er der mere Haab end for ham. | 12Ser du en mann som er vis i egne øine - det er mere håp for dåren enn for ham. | 12Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom. |
| 13Den lade siger: »Et Rovdyr paa Vejen, en Løve ude paa Torvene!« | 13Den late sier: Det er en løve på veien, en løve i gatene. | 13Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna. |
| 14Døren drejer sig paa sit Hængsel, den lade paa sit Leje. | 14Døren dreier sig på sitt hengsel, og den late snur sig på sitt leie. | 14Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng. |
| 15Den lade rækker til Fadet, men gider ikke føre Haanden til Munden. | 15Den late stikker sin hånd fatet; han gider ikke føre den tilbake til sin munn. | 15Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen. |
| 16Den lade tykkes sig større Vismand end syv, der har kloge Svar. | 16Den late er visere i egne øine enn syv som svarer med forstand. | 16Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar. |
| 17Den griber en Hund i Øret, som blander sig i uvedkommende Strid. | 17Lik den som tar fatt i øret på en hund som løper forbi, er den som lar sig egge til vrede over en trette som ikke kommer ham ved. | 17Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram. |
| 18Som en vanvittig Mand, der udslynger Gløder, Pile og Død, | 18Lik en gal mann som kaster ut brandpiler og skyter og dreper, | 18Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar, |
| 19er den, der sviger sin Næste og siger: »Jeg spøger jo kun.« | 19er en mann som har sveket sin venn og så sier: Jeg spøker jo bare! | 19är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.» |
| 20Er der intet Brænde, gaar Ilden ud, er der ingen Bagtaler, stilles Trætte. | 20Når det er forbi med veden, slukner ilden, og når det ingen øretuter er, stilles trette. | 20När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan. |
| 21Trækul til Gløder og Brænde til Ild og trættekær Mand til at optænde Kiv. | 21Som kull blir til glør, og som ved nærer ild, slik voldes kiv av en trettekjær mann. | 21Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man. |
| 22Bagtalerens Ord er som Lækkerbidskener, de synker dybt i Legemets Kamre. | 22En øretuters ord er som velsmakende retter, og de trenger ned i hjertets indre. | 22Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen. |
| 23Som Sølvovertræk paa et Lerkar er ondsindet Hjerte bag glatte Læber. | 23Lik et lerkar som er overdratt med bly-glette, er brennende leber sammen med et ondt hjerte. | 23Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt. |
| 24Avindsmand hykler med Læben, i sit Indre huser han Svig; | 24Med sine leber skaper den hatefulle sig til, men i sitt indre gjemmer han svik. | 24En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek. |
| 25gør han Røsten venlig, tro ham dog ikke, thi i hans Hjerte er syvfold Gru. | 25Når han gjør sin røst blid, så tro ham ikke! For der er syv vederstyggeligheter i hans hjerte. | 25Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta. |
| 26Den, der dølger sit Had med Svig, hans Ondskab kommer frem i Folkets Forsamling. | 26Den hatefulle skjuler sig i svik, men hans ondskap blir åpenbar i forsamlingen. | 26Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen. |
| 27I Graven, man graver, falder man selv, af Stenen, man vælter, rammes man selv. | 27Den som graver en grav, skal falle i den, og den som velter en sten op, på ham skal den rulle tilbake. | 27Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka. |
| 28Løgnetunge giver mange Hug, hyklersk Mund volder Fald. | 28En løgnaktig tunge hater dem som den har knust, og en falsk munn volder fall. | 28En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
