Parallelle Kapitler | 1Og Jesus tog til Orde og talte atter i Lignelser til dem og sagde: | 1Og Jesus tok atter til orde og talte til dem i lignelser og sa: | 1Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade: |
| 2»Himmeriges Rige lignes ved en Konge, som gjorde Bryllup for sin Søn. | 2Himlenes rike er å ligne med en konge som gjorde bryllup for sin sønn. | 2»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son. |
| 3Og han udsendte sine Tjenere for at kalde de budne til Brylluppet; og de vilde ikke komme. | 3Og han sendte sine tjenere ut for å be de innbudne komme til bryllupet; men de vilde ikke komme. | 3Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma. |
| 4Han udsendte atter andre Tjenere og sagde: Siger til de budne: Se, jeg har beredt mit Maaltid, mine Okser og Fedekvæget er slagtet, og alting er rede; kommer til Brylluppet! | 4Atter sendte han andre tjenere ut og sa: Si til de innbudne: Se, jeg har gjort i stand mitt måltid: mine okser og mitt gjø-fe er slaktet, og alt er ferdig; kom til bryllupet! | 4Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.' |
| 5Men de brøde sig ikke derom og gik hen, den ene paa sin Mark, den anden til sit Købmandsskab; | 5Men de brydde sig ikke om det og gikk sin vei, den ene til sin aker, den annen til sitt kjøbmannskap; | 5Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap. |
| 6og de øvrige grebe hans Tjenere, forhaanede og ihjelsloge dem. | 6og de andre tok fatt på hans tjenere, hånte dem og slo dem ihjel. | 6Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem. |
| 7Men Kongen blev vred og sendte sine Hære ud og slog disse Manddrabere ihjel og satte Ild paa deres Stad. | 7Men kongen blev harm, og sendte sine krigshærer ut og drepte disse manndrapere og satte ild på deres by. | 7Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad. |
| 8Da siger han til sine Tjenere: Brylluppet er beredt, men de budne vare det ikke værd. | 8Derefter sier han til sine tjenere: Bryllupet er vel ferdig, men de innbudne var det ikke verd; | 8Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga. |
| 9Gaar derfor ud paa Skillevejene og byder til Brylluppet saa mange, som I finde! | 9gå derfor ut på veiskjellene og be til bryllups så mange I finner! | 9Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.' |
| 10Og de Tjenere gik ud paa Vejene og samlede alle dem, de fandt, baade onde og gode; og Bryllupshuset blev fuldt af Gæster. | 10Så gikk da disse tjenere ut på veiene og fikk sammen alle dem de fant, både onde og gode, og bryllupshuset blev fullt av gjester. | 10Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster. |
| 11Da nu Kongen gik ind for at se Gæsterne, saa han der et Menneske, som ikke var iført Bryllupsklædning. | 11Da nu kongen gikk inn for å se på dem som satt til bords, så han der en mann som ikke hadde bryllupsklædning på. | 11Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder. |
| 12Og han siger til ham: Ven! hvorledes er du kommen herind og har ingen Bryllupsklædning paa? Men han tav. | 12Og han sa til ham: Min venn! hvorledes er du kommet inn her og har ikke bryllupsklædning på! Men han tidde. | 12Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara. |
| 13Da sagde Kongen til Tjenerne: Binder Fødder og Hænder paa ham, og kaster ham ud i Mørket udenfor; der skal der være Graad og Tænders Gnidsel. | 13Da sa kongen til tjenerne: Bind hender og føtter på ham og kast ham ut i mørket utenfor! Der skal være gråt og tenners gnidsel. | 13Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan. |
| 14Thi mange ere kaldede, men faa ere udvalgte.« | 14For mange er kalt, men få er utvalgt. | 14Ty många äro kallade, men få utvalda.» |
| 15Da gik Farisæerne hen og holdt Raad om, hvorledes de kunde fange ham i Ord. | 15Da gikk fariseerne bort og holdt råd om hvorledes de kunde fange ham i ord. | 15Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord. |
| 16Og de sende deres Disciple til ham tillige med Herodianerne og sige: »Mester! vi vide, at du er sanddru og lærer Guds Vej i Sandhed og ikke bryder dig om nogen; thi du ser ikke paa Menneskers Person. | 16Og de sendte sine disipler avsted til ham sammen med herodianerne og lot dem si: Mester! vi vet at du er sanndru og lærer Guds vei i sannhet, og ikke bryr dig om nogen, for du gjør ikke forskjell på folk; | 16Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen. |
| 17Sig os derfor: Hvad tykkes dig? Er det tilladt at give Kejseren Skat eller ej?« | 17Si oss da: Hvad tykkes dig? er det tillatt å gi keiseren skatt, eller ikke? | 17Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?» |
| 18Men da Jesus mærkede deres Ondskab, sagde han: »I Hyklere, hvorfor friste I mig? | 18Men Jesus merket deres ondskap og sa: Hvorfor frister I mig, hyklere? | 18Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare? |
| 19Viser mig Skattens Mønt!« Og de bragte ham en Denar. | 19Vis mig skattens mynt! De rakte ham da en penning. | 19Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning. |
| 20Og han siger til dem: »Hvis Billede og Overskrift er dette?« | 20Og han sier til dem: Hvis billede og påskrift er dette? | 20Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?» |
| 21De sige til ham: »Kejserens.« Da siger han til dem: »Saa giver Kejseren, hvad Kejserens er, og Gud, hvad Guds er!« | 21De sier til ham: Keiserens. Da sier han til dem: Gi da keiseren hvad keiserens er, og Gud hvad Guds er! | 21De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.» |
| 22Og da de hørte det, undrede de sig, og de forlode ham og gik bort. | 22Og da de hørte det, undret de sig, og forlot ham og gikk bort. | 22När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg. |
| 23Samme Dag kom der Saddukæere til ham, hvilke sige, at der ingen Opstandelse er, og de spurgte ham og sagde: | 23Samme dag kom nogen sadduseere til ham, de som sier at det ikke er nogen opstandelse, og de spurte ham og sa: | 23Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom |
| 24»Mester! Moses har sagt: Naar nogen dør og ikke har Børn, skal hans Broder for Svogerskabets Skyld tage hans Hustru til Ægte og oprejse sin Broder Afkom. | 24Mester! Moses har sagt: Når en mann dør og ikke har barn, da skal hans bror gifte sig med hans hustru og opreise sin bror avkom. | 24och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.' |
| 25Men nu var der hos os syv Brødre; og den første giftede sig og døde; og efterdi han ikke havde Afkom, efterlod han sin Hustru til sin Broder. | 25Nu var det hos oss syv brødre; og den første giftet sig og døde, og da han ikke hadde avkom, efterlot han sin hustru til broren. | 25Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder. |
| 26Ligesaa ogsaa den anden og den tredje, indtil den syvende; | 26Likeså den annen og den tredje, like til den syvende. | 26Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde. |
| 27men sidst af alle døde Hustruen. | 27Men sist av alle døde kvinnen. | 27Sist av alla dog hustrun. |
| 28Hvem af disse syv skal nu have hende til Hustru i Opstandelsen? thi de have alle haft hende.« | 28Men i opstandelsen, hvem av de syv skal da få henne til hustru? for de har jo hatt henne alle sammen. | 28Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.» |
| 29Men Jesus svarede og sagde til dem: »I fare vild, idet I ikke kende Skrifterne, ej heller Guds Kraft. | 29Men Jesus svarte og sa til dem: I farer vill fordi I ikke kjenner skriftene og heller ikke Guds kraft. | 29Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft. |
| 30Thi i Opstandelsen tage de hverken til Ægte eller bortgiftes, men de ere ligesom Guds Engle i Himmelen. | 30For i opstandelsen hverken tar de til ekte eller gis de til ekte, men de er som Guds engler i himmelen. | 30Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen. |
| 31Men hvad de dødes Opstandelse angaar, have I da ikke læst, hvad der er talt til eder af Gud, naar han siger: | 31Men om de dødes opstandelse, har I da ikke lest hvad som er sagt eder om den av Gud, som sier: | 31Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud: |
| 32Jeg er Abrahams Gud og Isaks Gud og Jakobs Gud. Han er ikke dødes, men levendes Gud.« | 32Jeg er Abrahams Gud og Isaks Gud og Jakobs Gud? Han er ikke de dødes Gud, men de levendes. | 32'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.» |
| 33Og da Skarerne hørte dette, bleve de slagne af Forundring over hans Lære. | 33Og da folket hørte det, var de slått av forundring over hans lære. | 33När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning. |
| 34Men da Farisæerne hørte, at han havde stoppet Munden paa Saddukæerne, forsamlede de sig. | 34Men da fariseerne hørte at han hadde stoppet munnen på sadduseerne, kom de sammen; | 34Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa; |
| 35Og en af dem, en lovkyndig, spurgte og fristede ham og sagde: | 35og en av dem, en lovkyndig, spurte for å friste ham: | 35och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade: |
| 36»Mester, hvilket er det store Bud i Loven?« | 36Mester! hvilket bud er det største i loven? | 36»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?» |
| 37Men han sagde til ham: »Du skal elske Herren din Gud med hele dit Hjerte og med hele din Sjæl og med hele dit Sind. | 37Han sa til ham: Du skal elske Herren din Gud av alt ditt hjerte og av all din sjel og av all din hu. | 37Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.' |
| 38Dette er det store og første Bud. | 38Dette er det største og første bud. | 38Detta är det yppersta och förnämsta budet. |
| 39Men et andet er dette ligt: Du skal elske din Næste som dig selv. | 39Men det er et annet som er like så stort: Du skal elske din næste som dig selv. | 39Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.' |
| 40Af disse to Bud afhænger hele Loven og Profeterne.« | 40På disse to bud hviler hele loven og profetene. | 40På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.» |
| 41Men da Farisæerne vare forsamlede, spurgte Jesus dem og sagde: | 41Men mens fariseerne var samlet, spurte Jesus dem: | 41Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem |
| 42»Hvad tykkes eder om Kristus? Hvis Søn er han?« De sige til ham: »Davids.« | 42Hvad tykkes eder om Messias? hvis sønn er han? De sier til ham: Davids. | 42och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.» |
| 43Han siger til dem: »Hvorledes kan da David i Aanden kalde ham Herre, idet han siger: | 43Han sier til dem: Hvorledes kan da David i Ånden kalle ham herre, når han sier: | 43Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju: |
| 44Herren sagde til min Herre: Sæt dig ved min højre Haand, indtil jeg faar lagt dine Fjender under dine Fødder. | 44Herren sa til min herre: Sett dig ved min høire hånd, til jeg får lagt dine fiender under dine føtter! | 44'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.' |
| 45Naar nu David kalder ham Herre, hvorledes er han da hans Søn?« | 45Kaller nu David ham herre, hvorledes kan han da være hans sønn? | 45Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?» |
| 46Og ingen kunde svare ham et Ord, og ingen vovede mere at rette Spørgsmaal til ham efter den Dag. | 46Og ingen kunde svare ham et ord, og heller ikke vågde nogen å spørre ham mere fra den dag. | 46Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
