Matthæus 22
Parallelle Kapitler
DANNORSVE
1Og Jesus tog til Orde og talte atter i Lignelser til dem og sagde:1Og Jesus tok atter til orde og talte til dem i lignelser og sa: 1Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
2»Himmeriges Rige lignes ved en Konge, som gjorde Bryllup for sin Søn.2Himlenes rike er å ligne med en konge som gjorde bryllup for sin sønn. 2»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
3Og han udsendte sine Tjenere for at kalde de budne til Brylluppet; og de vilde ikke komme.3Og han sendte sine tjenere ut for å be de innbudne komme til bryllupet; men de vilde ikke komme. 3Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
4Han udsendte atter andre Tjenere og sagde: Siger til de budne: Se, jeg har beredt mit Maaltid, mine Okser og Fedekvæget er slagtet, og alting er rede; kommer til Brylluppet!4Atter sendte han andre tjenere ut og sa: Si til de innbudne: Se, jeg har gjort i stand mitt måltid: mine okser og mitt gjø-fe er slaktet, og alt er ferdig; kom til bryllupet! 4Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
DANNORSVE
5Men de brøde sig ikke derom og gik hen, den ene paa sin Mark, den anden til sit Købmandsskab;5Men de brydde sig ikke om det og gikk sin vei, den ene til sin aker, den annen til sitt kjøbmannskap; 5Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
6og de øvrige grebe hans Tjenere, forhaanede og ihjelsloge dem.6og de andre tok fatt på hans tjenere, hånte dem og slo dem ihjel. 6Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
7Men Kongen blev vred og sendte sine Hære ud og slog disse Manddrabere ihjel og satte Ild paa deres Stad.7Men kongen blev harm, og sendte sine krigshærer ut og drepte disse manndrapere og satte ild på deres by. 7Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
8Da siger han til sine Tjenere: Brylluppet er beredt, men de budne vare det ikke værd.8Derefter sier han til sine tjenere: Bryllupet er vel ferdig, men de innbudne var det ikke verd; 8Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
9Gaar derfor ud paa Skillevejene og byder til Brylluppet saa mange, som I finde!9gå derfor ut på veiskjellene og be til bryllups så mange I finner! 9Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
DANNORSVE
10Og de Tjenere gik ud paa Vejene og samlede alle dem, de fandt, baade onde og gode; og Bryllupshuset blev fuldt af Gæster.10Så gikk da disse tjenere ut på veiene og fikk sammen alle dem de fant, både onde og gode, og bryllupshuset blev fullt av gjester. 10Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
11Da nu Kongen gik ind for at se Gæsterne, saa han der et Menneske, som ikke var iført Bryllupsklædning.11Da nu kongen gikk inn for å se på dem som satt til bords, så han der en mann som ikke hadde bryllupsklædning på. 11Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
12Og han siger til ham: Ven! hvorledes er du kommen herind og har ingen Bryllupsklædning paa? Men han tav.12Og han sa til ham: Min venn! hvorledes er du kommet inn her og har ikke bryllupsklædning på! Men han tidde. 12Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
13Da sagde Kongen til Tjenerne: Binder Fødder og Hænder paa ham, og kaster ham ud i Mørket udenfor; der skal der være Graad og Tænders Gnidsel.13Da sa kongen til tjenerne: Bind hender og føtter på ham og kast ham ut i mørket utenfor! Der skal være gråt og tenners gnidsel. 13Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
14Thi mange ere kaldede, men faa ere udvalgte.«14For mange er kalt, men få er utvalgt. 14Ty många äro kallade, men få utvalda.»
DANNORSVE
15Da gik Farisæerne hen og holdt Raad om, hvorledes de kunde fange ham i Ord.15Da gikk fariseerne bort og holdt råd om hvorledes de kunde fange ham i ord. 15Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
16Og de sende deres Disciple til ham tillige med Herodianerne og sige: »Mester! vi vide, at du er sanddru og lærer Guds Vej i Sandhed og ikke bryder dig om nogen; thi du ser ikke paa Menneskers Person.16Og de sendte sine disipler avsted til ham sammen med herodianerne og lot dem si: Mester! vi vet at du er sanndru og lærer Guds vei i sannhet, og ikke bryr dig om nogen, for du gjør ikke forskjell på folk; 16Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
17Sig os derfor: Hvad tykkes dig? Er det tilladt at give Kejseren Skat eller ej?«17Si oss da: Hvad tykkes dig? er det tillatt å gi keiseren skatt, eller ikke? 17Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
18Men da Jesus mærkede deres Ondskab, sagde han: »I Hyklere, hvorfor friste I mig?18Men Jesus merket deres ondskap og sa: Hvorfor frister I mig, hyklere? 18Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
DANNORSVE
19Viser mig Skattens Mønt!« Og de bragte ham en Denar.19Vis mig skattens mynt! De rakte ham da en penning. 19Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.
20Og han siger til dem: »Hvis Billede og Overskrift er dette?«20Og han sier til dem: Hvis billede og påskrift er dette? 20Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»
21De sige til ham: »Kejserens.« Da siger han til dem: »Saa giver Kejseren, hvad Kejserens er, og Gud, hvad Guds er!«21De sier til ham: Keiserens. Da sier han til dem: Gi da keiseren hvad keiserens er, og Gud hvad Guds er! 21De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
22Og da de hørte det, undrede de sig, og de forlode ham og gik bort.22Og da de hørte det, undret de sig, og forlot ham og gikk bort. 22När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
DANNORSVE
23Samme Dag kom der Saddukæere til ham, hvilke sige, at der ingen Opstandelse er, og de spurgte ham og sagde:23Samme dag kom nogen sadduseere til ham, de som sier at det ikke er nogen opstandelse, og de spurte ham og sa: 23Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
24»Mester! Moses har sagt: Naar nogen dør og ikke har Børn, skal hans Broder for Svogerskabets Skyld tage hans Hustru til Ægte og oprejse sin Broder Afkom.24Mester! Moses har sagt: Når en mann dør og ikke har barn, da skal hans bror gifte sig med hans hustru og opreise sin bror avkom. 24och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
25Men nu var der hos os syv Brødre; og den første giftede sig og døde; og efterdi han ikke havde Afkom, efterlod han sin Hustru til sin Broder.25Nu var det hos oss syv brødre; og den første giftet sig og døde, og da han ikke hadde avkom, efterlot han sin hustru til broren. 25Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
26Ligesaa ogsaa den anden og den tredje, indtil den syvende;26Likeså den annen og den tredje, like til den syvende. 26Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
DANNORSVE
27men sidst af alle døde Hustruen.27Men sist av alle døde kvinnen. 27Sist av alla dog hustrun.
28Hvem af disse syv skal nu have hende til Hustru i Opstandelsen? thi de have alle haft hende.«28Men i opstandelsen, hvem av de syv skal da få henne til hustru? for de har jo hatt henne alle sammen. 28Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
29Men Jesus svarede og sagde til dem: »I fare vild, idet I ikke kende Skrifterne, ej heller Guds Kraft.29Men Jesus svarte og sa til dem: I farer vill fordi I ikke kjenner skriftene og heller ikke Guds kraft. 29Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
30Thi i Opstandelsen tage de hverken til Ægte eller bortgiftes, men de ere ligesom Guds Engle i Himmelen.30For i opstandelsen hverken tar de til ekte eller gis de til ekte, men de er som Guds engler i himmelen. 30Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
31Men hvad de dødes Opstandelse angaar, have I da ikke læst, hvad der er talt til eder af Gud, naar han siger:31Men om de dødes opstandelse, har I da ikke lest hvad som er sagt eder om den av Gud, som sier: 31Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
DANNORSVE
32Jeg er Abrahams Gud og Isaks Gud og Jakobs Gud. Han er ikke dødes, men levendes Gud.«32Jeg er Abrahams Gud og Isaks Gud og Jakobs Gud? Han er ikke de dødes Gud, men de levendes. 32'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
33Og da Skarerne hørte dette, bleve de slagne af Forundring over hans Lære.33Og da folket hørte det, var de slått av forundring over hans lære. 33När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
DANNORSVE
34Men da Farisæerne hørte, at han havde stoppet Munden paa Saddukæerne, forsamlede de sig.34Men da fariseerne hørte at han hadde stoppet munnen på sadduseerne, kom de sammen; 34Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
35Og en af dem, en lovkyndig, spurgte og fristede ham og sagde:35og en av dem, en lovkyndig, spurte for å friste ham: 35och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
36»Mester, hvilket er det store Bud i Loven?«36Mester! hvilket bud er det største i loven? 36»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
37Men han sagde til ham: »Du skal elske Herren din Gud med hele dit Hjerte og med hele din Sjæl og med hele dit Sind.37Han sa til ham: Du skal elske Herren din Gud av alt ditt hjerte og av all din sjel og av all din hu. 37Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
DANNORSVE
38Dette er det store og første Bud.38Dette er det største og første bud. 38Detta är det yppersta och förnämsta budet.
39Men et andet er dette ligt: Du skal elske din Næste som dig selv.39Men det er et annet som er like så stort: Du skal elske din næste som dig selv. 39Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
40Af disse to Bud afhænger hele Loven og Profeterne.«40På disse to bud hviler hele loven og profetene. 40På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
DANNORSVE
41Men da Farisæerne vare forsamlede, spurgte Jesus dem og sagde:41Men mens fariseerne var samlet, spurte Jesus dem: 41Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
42»Hvad tykkes eder om Kristus? Hvis Søn er han?« De sige til ham: »Davids.«42Hvad tykkes eder om Messias? hvis sønn er han? De sier til ham: Davids. 42och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»
43Han siger til dem: »Hvorledes kan da David i Aanden kalde ham Herre, idet han siger:43Han sier til dem: Hvorledes kan da David i Ånden kalle ham herre, når han sier: 43Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
44Herren sagde til min Herre: Sæt dig ved min højre Haand, indtil jeg faar lagt dine Fjender under dine Fødder.44Herren sa til min herre: Sett dig ved min høire hånd, til jeg får lagt dine fiender under dine føtter! 44'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
DANNORSVE
45Naar nu David kalder ham Herre, hvorledes er han da hans Søn?«45Kaller nu David ham herre, hvorledes kan han da være hans sønn? 45Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»
46Og ingen kunde svare ham et Ord, og ingen vovede mere at rette Spørgsmaal til ham efter den Dag.46Og ingen kunde svare ham et ord, og heller ikke vågde nogen å spørre ham mere fra den dag. 46Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com.

Det Norsk Bibelselskap (1930)

BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg (//www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen

Bible Hub
Matthew 21
Top of Page
Top of Page