Parallelle Kapitler 1Og da de nærmede sig Jerusalem og kom til Bethfage ved Oliebjerget, da udsendte Jesus to Disciple og sagde til dem: | 1Og da de kom nær til Jerusalem og var kommet til Betfage ved Oljeberget, da sendte Jesus to disipler avsted og sa til dem: | 1När de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid Oljeberget, då sände Jesus åstad två lärjungar |
2»Gaar hen i den Landsby, som ligger lige for eder; og straks skulle I finde en Aseninde bunden og et Føl hos hende; løser dem og fører dem til mig! | 2Gå inn i den by som ligger rett for eder, og straks skal I finne en aseninne bundet og en fole hos den; løs dem, og før dem til mig! | 2och sade till dem: »Gån in i byn som ligger mitt framför eder, så skolen I strax finna en åsninna stå där bunden och en fåle bredvid henne; lösen dem och fören dem till mig. |
3Og dersom nogen siger noget til eder, da siger, at Herren har Brug for dem, saa skal han straks sende dem.« | 3Og dersom nogen sier noget til eder, da skal I si: Herren har bruk for dem; så skal han straks sende dem. | 3Och om någon säger något till eder, så skolen I svara: 'Herren behöver dem'; då skall han strax släppa dem.» |
4Men dette er sket, for at det skulde opfyldes, der er talt ved Profeten, som siger: | 4Men dette skjedde forat det skulde opfylles som er talt ved profeten, som sier: | 4Detta har skett, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: |
5»Siger til Zions Datter: Se, din Konge kommer til dig, sagtmodig og ridende paa et Asen og paa et Trældyrs Føl.« | 5Si til Sions datter: Se, din konge kommer til dig, saktmodig og ridende på et asen, på trældyrets fole. | 5»Sägen till dottern Sion: 'Se, din konung kommer till dig, saktmodig, ridande på en åsna, på en arbetsåsninnas fåle.'» |
6Men Disciplene gik hen og gjorde, som Jesus befalede dem; | 6Disiplene gikk da avsted og gjorde som Jesus bød dem; | 6Och lärjungarna gingo åstad och gjorde såsom Jesus hade befallt dem |
7og de hentede Aseninden og Føllet og lagde deres Klæder paa dem, og han satte sig derpaa. | 7de hentet aseninnen og folen, og la sine klær på dem; og han satte sig oppå. | 7och ledde till honom åsninnan och fålen; och de lade sina mantlar på denne, och han satte sig därovanpå. |
8Men de fleste af Folkeskaren bredte deres Klæder paa Vejen, andre huggede Grene af Træerne og strøede dem paa Vejen. | 8Og størstedelen av folket bredte sine klær på veien, andre hugg grener av trærne og strødde dem på veien, | 8Och folkskaran, som var mycket stor, bredde ut sina mantlar på vägen; men somliga skuro kvistar av träden och strödde på vägen. |
9Men Skarerne, som gik foran ham og fulgte efter, raabte og sagde: »Hosanna Davids Søn! velsignet være den, som kommer, i Herrens Navn! Hosanna i det højeste!« | 9og folket som gikk foran og fulgte efter, ropte: Hosianna Davids sønn! Velsignet være han som kommer i Herrens navn! Hosianna i det høieste! | 9Och folket, både de som gingo före honom och de som följde efter, ropade och sade: »Hosianna Davids son! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i höjden!» |
10Og da han drog ind i Jerusalem, kom hele Staden i Bevægelse og sagde: »Hvem er denne?« | 10Og da han drog inn i Jerusalem, kom hele byen i bevegelse og sa: Hvem er dette? | 10När han så drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, och man frågade: »Vem är denne?» |
11Men Skarerne sagde: »Det er Profeten Jesus fra Nazareth i Galilæa.« | 11Men folket sa: Dette er profeten Jesus fra Nasaret i Galilea. | 11Och folket sade: »Det är Jesus, profeten, från Nasaret i Galileen.» |
12Og Jesus gik ind i Guds Helligdom og uddrev alle dem, som solgte og købte i Helligdommen, og han væltede Vekselerernes Borde og Duekræmmernes Stole. | 12Og Jesus gikk inn i Guds tempel og drev ut alle dem som solgte og kjøpte i templet, og pengevekslernes bord og duekremmernes stoler veltet han, | 12Och Jesus gick in i helgedomen. Och han drev ut alla dem som sålde och köpte i helgedomen, och han stötte omkull växlarnas bord och duvomånglarnas säten. |
13Og han siger til dem: »Der er skrevet: Mit Hus skal kaldes et Bedehus; men I gøre det til en Røverkule.« | 13og han sa til dem: Det er skrevet: Mitt hus skal kalles et bedehus. Men I gjør det til en røverhule. | 13Och han sade till dem: »Det är skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett bönehus.' Men I gören det till en rövarkula.» |
14Og der kom blinde og lamme til ham i Helligdommen, og han helbredte dem. | 14Og det kom blinde og halte til ham i templet, og han helbredet dem. | 14Och blinda och halta kommo fram till honom i helgedomen, och han botade dem. |
15Men da Ypperstepræsterne og de skriftkloge saa de Undergerninger, som han gjorde, og Børnene, som raabte i Helligdommen og sagde: »Hosanna Davids Søn!« bleve de vrede og sagde til ham: | 15Men da yppersteprestene og de skriftlærde så de undergjerninger han gjorde, og barna som ropte i templet: Hosianna Davids sønn! da blev de vrede og sa til ham: | 15Men när översteprästerna och de skriftlärde sågo de under som han gjorde, och sågo barnen som ropade i helgedomen och sade: »Hosianna Davids son!», då förtröt detta dem; |
16»Hører du, hvad disse sige?« Men Jesus siger til dem: »Ja! have I aldrig læst: Af umyndiges og diendes Mund har du beredt dig Lovsang?« | 16Hører du hvad disse sier? Men Jesus sa til dem: Ja! Har I aldri lest: Av umyndiges og diendes munn har du beredt dig lovprisning? | 16och de sade till honom: »Hör du vad dessa säga?» Då svarade Jesus dem: »Ja; haven I aldrig läst: 'Av barns och spenabarns mun har du berett dig lov'?» |
17Og han forlod dem og gik uden for Staden til Bethania og overnattede der. | 17Og han forlot dem og gikk utenfor byen til Betania, og var der natten over. | 17Därefter lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania och stannade där över natten. |
18Men da han om Morgenen igen gik ind til Staden, blev hen hungrig. | 18Om morgenen, da han gikk til byen igjen, blev han hungrig, | 18När han sedan på morgonen gick in till staden igen, blev han hungrig. |
19Og han saa et Figentræ ved Vejen og gik hen til det, og han fandt intet derpaa uden Blade alene. Og han siger til det: »Aldrig i Evighed skal der vokse Frugt mere paa dig!« Og Figentræet visnede straks. | 19og da han så et fikentre ved veien, gikk han bort til det, men fant ikke noget på det uten bare blad. Da sa han til det: Aldri i evighet skal det mere vokse frukt på dig. Og straks visnet fikentreet. | 19Och då han fick se ett fikonträd vid vägen, gick han fram till det, men fann intet därpå, utom allenast löv. Då sade han till det: »Aldrig någonsin mer skall frukt växa på dig.» Och strax förtorkades fikonträdet. |
20Og da Disciplene saa det, forundrede de sig og sagde: »Hvorledes kunde Figentræet straks visne?« | 20Og da disiplene så det, undret de sig og sa: Hvorledes gikk det til at fikentreet straks visnet? | 20När lärjungarna sågo detta, förundrade de sig och sade: »Huru kunde fikonträdet så i hast förtorkas?» |
21Men Jesus svarede og sagde til dem: »Sandelig, siger jeg eder, dersom I have Tro og ikke tvivle, da skulle I ikke alene kunne gøre det med Figentræet, men dersom I endog sige til dette Bjerg: Løft dig op og kast dig i Havet, da skal det ske. | 21Men Jesus svarte og sa til dem: Sannelig sier jeg eder: Dersom I har tro og ikke tviler, da skal I ikke alene kunne gjøre dette med fikentreet, men endog om I sier til dette fjell: Løft dig op og kast dig i havet, så skal det skje; | 21Då svarade Jesus och sade till dem: »Sannerligen säger jag eder: Om I haven tro och icke tvivlen, så skolen I icke allenast kunna göra sådant som skedde med fikonträdet, utan I skolen till och med kunna säga till detta berg: 'Häv dig upp och kasta dig i havet', och det skall ske. |
22Og alt, hvad I begære i Bønnen troende, det skulle I faa.« | 22og alt det I beder om med tro i eders bønn, det skal I få. | 22Och allt vad I med tro bedjen om i eder bön, det skolen I få.» |
23Og da han kom ind i Helligdommen, kom Ypperstepræsterne og Folkets Ældste hen til ham, medens han lærte, og de sagde: »Af hvad Magt gør du disse Ting, og hvem har givet dig denne Magt?« | 23Og da han var kommet inn i templet og lærte der, gikk yppersteprestene og folkets eldste til ham og sa: Med hvad myndighet gjør du dette, og hvem har gitt dig denne myndighet? | 23När han därefter hade kommit in i helgedomen, trädde översteprästerna och folkets äldste fram till honom, där han undervisade; och de sade: »Med vad myndighet gör du detta? Och vem har givit dig sådan myndighet?» |
24Men Jesus svarede og sagde til dem: »Ogsaa jeg vil spørge eder om een Ting, og dersom I sige mig det, vil ogsaa jeg sige eder, af hvad Magt jeg gør disse Ting. | 24Jesus svarte og sa til dem: Også jeg vil spørre eder om en ting; sier I mig det, da skal også jeg si eder med hvad myndighet jeg gjør dette. | 24Jesus svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga till eder; om I svaren mig på den, så skall ock jag säga eder med vad myndighet jag gör detta». |
25Johannes's Daab, hvorfra var den? Fra Himmelen eller fra Mennesker?« Men de tænkte ved sig selv og sagde: »Sige vi: Fra Himmelen, da vil han sige til os: Hvorfor troede I ham da ikke? | 25Johannes' dåp, hvorfra var den? fra himmelen eller fra mennesker? Da tenkte de ved sig selv og sa: Sier vi: Fra himmelen, da sier han til oss: Hvorfor trodde I ham da ikke? | 25Johannes' döpelse, varifrån var den: från himmelen eller från människor?» Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen', så frågar han oss: 'Varför trodden I honom då icke?' |
26Men sige vi: Fra Mennesker, frygte vi for Mængden; thi de holde alle Johannes for en Profet.« | 26Men sier vi: Fra mennesker, da frykter vi for folket; for alle holder Johannes for en profet. | 26Men om vi svara: 'Från människor', då måste vi frukta för folket, ty alla hålla de Johannes för en profet.» |
27Og de svarede Jesus og sagde: »Det vide vi ikke.« Da sagde ogsaa han til dem: »Saa siger ikke heller jeg eder, af hvad Magt jeg gør disse Ting. | 27De svarte da Jesus og sa: Vi vet det ikke. Da sa også han til dem: Så sier heller ikke jeg eder med hvad myndighet jeg gjør dette. | 27De svarade alltså Jesus och sade: »Vi veta det icke.» Då sade ock han till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta. |
28Men hvad tykkes eder? En Mand havde to Børn; og han gik til den første og sagde: Barn! gaa hen, arbejd i Dag i min Vingaard! | 28Men hvad tykkes eder? En mann hadde to sønner, og han gikk til den ene og sa: Sønn, gå idag og arbeid i min vingård! | 28Men vad synes eder? En man hade två söner. Och han kom till den förste och sade: 'Min son, gå i dag och arbeta i vingården.' |
29Men han svarede og sagde: Nej, jeg vil ikke; men bagefter fortrød han det og gik derhen. | 29Men han svarte: Jeg vil ikke. Men siden angret han det og gikk. | 29Han svarade och sade: 'Jag vill icke'; men efteråt ångrade han sig och gick. |
30Og han gik til den anden og sagde ligesaa. Men han svarede og sagde: Ja, Herre! og gik ikke derhen. | 30Og han gikk til den andre og sa det samme til ham. Han svarte: Ja, herre! men gikk ikke. | 30Och han kom till den andre och sade sammalunda. Då svarade denne och sade: 'Ja, herre'; men han gick icke, |
31Hvem af de to gjorde Faderens Villie?« De sige: »Den første.« Jesus siger til dem: »Sandelig, siger jeg eder, at Toldere og Skøger gaa forud for eder ind i Guds Rige. | 31Hvem av de to gjorde nu farens vilje? De sier: Den første. Jesus sier til dem: Sannelig sier jeg eder at toldere og skjøger kommer før inn i Guds rike enn I. | 31Vilken av de två gjorde vad fadern ville?» De svarade: »Den förste.» Jesus sade till dem: »Ja, sannerligen säger jag eder: Publikaner och skökor skola förr gå in i Guds rike än I. |
32Thi Johannes kom til eder paa Retfærdigheds Vej, og I troede ham ikke, men Toldere og Skøger troede ham; men endskønt I saa det, fortrøde I det alligevel ikke bagefter, saa I troede ham. | 32For Johannes kom til eder på rettferdighets vei, og I trodde ham ikke, men tolderne og skjøgene trodde ham; men I, enda I så det, angret I det ikke siden, så I trodde ham. | 32Ty Johannes kom och lärde eder rättfärdighetens väg, och I trodden honom icke, men publikaner och skökor trodde honom. Och fastän I sågen detta, ångraden I eder icke heller efteråt, så att I trodden honom. |
33Hører en anden Lignelse: Der var en Husbond, som plantede en Vingaard og satte et Gærde omkring den og gravede en Perse i den og byggede et Taarn; og han lejede den ud til Vingaardsmænd og drog udenlands. | 33Hør en annen lignelse: Det var en husbond som plantet en vingård, og han satte et gjerde omkring den og gravde en vinperse i den og bygget et tårn, og så leide han den ut til vingårdsmenn og drog utenlands. | 33Hören nu en annan liknelse: En husbonde planterade en vingård, och han satte stängsel omkring den och högg ut ett presskar därinne och byggde ett vakttorn; därefter lejde han ut den åt vingårdsmän och for utrikes. |
34Men da Frugttiden nærmede sig, sendte han sine Tjenere til Vingaardsmændene for at faa dens Frugter. | 34Da det nu led mot frukttiden, sendte han sine tjenere til vingårdsmennene for å ta imot den frukt som han skulde ha; | 34När sedan frukttiden nalkades, sände han sina tjänare till vingårdsmännen för att uppbära frukten åt honom. |
35Og Vingaardsmændene grebe hans Tjenere, og en sloge de, en dræbte de, og en stenede de. | 35og vingårdsmennene tok hans tjenere: en slo de, en drepte de, en stenet de. | 35Men vingårdsmännen togo fatt på hans tjänare, och en misshandlade de, en annan dräpte de, en tredje stenade de. |
36Atter sendte han andre Tjenere hen, flere end de første; og de gjorde ligesaa med dem. | 36Atter sendte han andre tjenere, flere enn de første, og de gjorde likeså med dem. | 36Åter sände han åstad andra tjänare, flera än de förra, men de gjorde med dem sammalunda. |
37Men til sidst sendte han sin Søn til dem og sagde: De ville undse sig for min Søn. | 37Men til sist sendte han sin sønn til dem og sa: De vil undse sig for min sønn. | 37Slutligen sände han till dem sin son, ty han tänkte: 'De skola väl hava försyn för min son.' |
38Men da Vingaardsmændene saa Sønnen, sagde de til hverandre: Det er Arvingen; kommer lader os slaa ham ihjel og faa hans Arv! | 38Men da vingårdsmennene så sønnen, sa de sig imellem: Dette er arvingen; kom, la oss slå ham ihjel, så vi kan få hans arv! | 38Men när vingårdsmännen fingo se hans son, sade de till varandra: 'Denne är arvingen; kom, låt oss dräpa honom, så få vi hans arv.' |
39Og de grebe ham og kastede ham ud af Vingaarden og sloge ham ihjel. | 39Og de tok ham og kastet ham ut av vingården og slo ham ihjel. | 39Och de togo fatt på honom och förde honom ut ur vingården och dräpte honom. |
40Naar da Vingaardens Herre kommer, hvad vil han saa gøre med disse Vingaardsmænd?« | 40Når nu vingårdens herre kommer, hvad skal han da gjøre med disse vingårdsmenn? | 40När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med de vingårdsmännen?» |
41De sige til ham: »Ilde vil han ødelægge de onde og leje sin Vingaard ud til andre Vingaardsmænd, som ville give ham Frugterne i deres Tid.« | 41De sier til ham: Ille skal han ødelegge disse illgjerningsmenn, og vingården skal han leie ut til andre vingårdsmenn, som gir ham frukten i rette tid. | 41De svarade honom: »Eftersom de hava illa gjort, skall han illa förgöra dem, och vingården skall han lämna åt andra vingårdsmän, som giva honom frukten, när tiden därtill är inne.» |
42Jesus siger til dem: »Have I aldrig læst i Skrifterne: Den Sten, som Bygningsmændene forkastede, den er bleven til en Hovedhjørnesten; fra Herren er dette kommet, og det er underligt for vore Øjne. | 42Jesus sier til dem: Har I aldri lest i skriftene: Den sten som bygningsmennene forkastet, den er blitt hjørnesten; av Herren er dette gjort, og det er underfullt i våre øine? | 42Jesus sade till dem: »Ja, haven I aldrig läst i skrifterna: 'Den sten som byggningsmännen förkastade. den har blivit en hörnsten; av Herren har den blivit detta, och underbar är den i våra ögon'? |
43Derfor siger jeg eder, at Guds Rige skal tages fra eder og gives til et Folk, som bærer dets Frugter. | 43Derfor sier jeg eder: Guds rike skal tas fra eder og gis til et folk som bærer dets frukter. | 43Därför säger jag eder att Guds rike skall tagas ifrån eder, och givas åt ett folk som bär dess frukt.» |
44Og den, som falder paa denne Sten, skal slaa sig sønder; men hvem den falder paa, ham skal den knuse.« | 44Og den som faller på denne sten, han skal knuses, men den som den faller på, ham skal den smuldre til støv. | 44 |
45Og da Ypperstepræsterne og Farisæerne hørte hans Lignelser, forstode de, at han talte om dem. | 45Og da yppersteprestene og fariseerne hørte hans lignelser, skjønte de at han talte om dem. | 45Då nu översteprästerna och fariséerna hörde hans liknelser, förstodo de att det var om dem som han talade. |
46Og de søgte at gribe ham, men frygtede for Skarerne; thi de holdt ham for en Profet. | 46Og de søkte å gripe ham, men fryktet for folket; for det holdt ham for en profet. | 46Och de hade gärna velat gripa honom, men de fruktade för folket, eftersom man höll honom för en profet. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |