Parallelle Kapitler | 1Til Sangmesteren. Efter »Morgenrødens Hind«. En Salme af David. (2) Min Gud, min Gud, hvorfor har du forladt mig? Mit Skrig til Trods er Frelsen mig fjern. | 1Til sangmesteren; efter Morgenrødens hind*; en salme av David. | 1För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David. (2) Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran. |
| 2Min Gud, jeg raaber om Dagen, du svarer ikke, om Natten, men finder ej Hvile. | 2Min Gud! Jeg roper om dagen, og du svarer ikke, og om natten, og jeg får ikke tie. | 2Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro. |
| 3Og dog er du den hellige, som troner paa Israels Lovsange. | 3Og du er dog hellig, du som troner over Israels lovsanger. | 3Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger. |
| 4Paa dig forlod vore Fædre sig, forlod sig, og du friede dem; | 4Til dig satte våre fedre sin lit; de satte sin lit til dig, og du utfridde dem. | 4På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem. |
| 5de raabte til dig og frelstes, forlod sig paa dig og blev ikke til Skamme. | 5Til dig ropte de, og de blev reddet; til dig satte de sin lit, og de blev ikke til skamme. | 5Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam. |
| 6Men jeg er en Orm og ikke en Mand, til Spot for Mennesker, Folk til Spe; | 6Men jeg er en orm og ikke en mann, menneskers spott og folks forakt. | 6Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket. |
| 7alle, der ser mig, haaner mig, vrænger Mund og ryster paa Hovedet: | 7Alle de som ser mig, spotter mig, vrenger munnen, ryster på hodet og sier: | 7Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet: |
| 8»Han har væltet sin Sag paa HERREN; han fri ham og frelse ham, han har jo Velbehag i ham.« | 8Sett din vei i Herrens hånd! Han skal redde ham, han skal utfri ham, siden han har behag i ham. | 8»Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.» |
| 9Ja, du drog mig af Moders Liv, lod mig hvile trygt ved min Moders Bryst; | 9Ja, du er den som drog mig frem av mors liv, som lot mig hvile trygt ved min mors bryst. | 9Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst. |
| 10paa dig blev jeg kastet fra Moders Skød, fra Moders Liv var du min Gud. | 10På dig er jeg kastet fra mors liv; fra min mors skjød er du min Gud. | 10På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv. |
| 11Vær mig ikke fjern, thi Trængslen er nær, og ingen er der, som hjælper! | 11Vær ikke langt borte fra mig! for trengselen er nær, og det er ingen hjelper. | 11Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare. |
| 12Stærke Tyre staar omkring mig, Basans vældige omringer mig, | 12Sterke okser omringer mig, Basans okser kringsetter mig. | 12Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig. |
| 13spiler Gabet op imod mig som rovgridske, brølende Løver. | 13De spiler op sin munn imot mig som en sønderrivende og brølende løve. | 13Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig. |
| 14Jeg er som Vand, der er udgydt, alle mine Knogler skilles, mit Hjerte er blevet som Voks, det smelter i Livet paa mig; | 14Jeg er utøst som vann, og alle mine ben skiller sig at; mitt hjerte er som voks, smeltet midt i mitt liv. | 14Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv. |
| 15min Gane er tør som et Potteskaar, til Gummerne klæber min Tunge, du lægger mig ned i Dødens Støv. | 15Min kraft er optørket som et potteskår, og min tunge henger fast ved mine gommer, og i dødens støv legger du mig. | 15Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft. |
| 16Thi Hunde staar omkring mig, onde i Flok omringer mig, de har gennemboret mine Hænder og Fødder, | 16For hunder omringer mig, de ondes hop kringsetter mig; de har gjennemboret mine hender og mine føtter. | 16Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat. |
| 17jeg kan tælle alle mine Ben; med Skadefryd ser de paa mig. | 17Jeg kan telle alle mine ben; de ser til, de ser på mig med lyst. | 17Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig. |
| 18Mine Klæder deler de mellem sig, om Kjortelen kaster de Lod. | 18De deler mine klær mellem sig og kaster lodd om min kjortel. | 18De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad. |
| 19Men du, o HERRE, vær ikke fjern, min Redning, il mig til Hjælp! | 19Men du? Herre, vær ikke langt borte, du min styrke, skynd dig å hjelpe mig! | 19Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp. |
| 20Udfri min Sjæl fra Sværdet, min eneste af Hundes Vold! | 20Redd min sjel fra sverdet, mitt eneste* fra hunders vold! | 20Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld. |
| 21Frels mig fra Løvens Gab, fra Vildoksens Horn! Du har bønhørt mig. | 21Frels mig fra løvens gap, og fra villoksenes horn - du bønnhører mig! | 21Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn. |
| 22Dit Navn vil jeg kundgøre for mine Brødre, prise dig midt i Forsamlingen: | 22Jeg vil kunngjøre ditt navn for mine brødre, midt i menigheten vil jeg love dig. | 22Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig: |
| 23»I, som frygter HERREN, pris ham, ær ham; al Jakobs Æt, bæv for ham, al Israels Æt! | 23I som frykter Herren, lov ham, all Jakobs ætt, ær ham, og frykt for ham, all Israels ætt! | 23I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn. |
| 24Thi han foragtede ikke, forsmaaede ikke den armes Raab, skjulte ikke sit Aasyn for ham, men hørte, da han raabte til ham!« | 24For han har ikke foraktet og ikke avskydd den elendiges elendighet og ikke skjult sitt åsyn for ham; men da han ropte til ham, hørte han. | 24Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom. |
| 25Jeg vil synge din Pris i en stor Forsamling, indfri mine Løfter iblandt de fromme; | 25Fra dig utgår min pris i en stor forsamling; mine løfter vil jeg holde for deres øine som frykter ham. | 25Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom. |
| 26de ydmyge skal spise og mættes; hvo HERREN søger, skal prise ham; deres Hjerte leve for evigt! | 26De saktmodige skal ete og bli mette; de som søker Herren, skal love ham; eders hjerte leve til evig tid! | 26De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen. |
| 27Den vide Jord skal mærke sig det og omvende sig til HERREN, og alle Folkenes Slægter skal tilbede for hans Aasyn; | 27Alle jordens ender skal komme det i hu og vende om til Herren, og alle folkenes slekter skal tilbede for ditt åsyn. | 27Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig. |
| 28thi HERRENS er Riget, han er Folkenes Hersker. | 28For riket hører Herren til, og han hersker over folkene. | 28Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna. |
| 29De skal tilbede ham alene, alle Jordens mægtige; de skal bøje sig for hans Aasyn, alle, der nedsteg i Støvet og ikke holdt deres Sjæl i Live. | 29Alle jordens rikmenn skal ete og tilbede; for hans åsyn skal alle de bøie sig som stiger ned i støvet, og den som ikke kan holde sin sjel i live. | 29Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv. |
| 30Ham skal Efterkommerne tjene; om HERREN skal tales til Slægten, der kommer; | 30Efterkommerne skal tjene ham, der skal fortelles om Herren til efterslekten. | 30Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. |
| 31de skal forkynde et Folk, der fødes, hans Retfærd. Thi han greb ind. | 31De skal komme og kunngjøre hans rettferdighet for det folk som blir født, at han har gjort det. | 31Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
