Parallelle Kapitler 1Og han gik om Bord i et Skib og for over og kom til sin egen By. | 1Og han gikk i båten og fór over og kom til sin egen by. | 1Och han steg i en båt och for över och kom till sin egen stad. |
2Og se, de bare til ham en værkbruden, som laa paa en Seng; og da Jesus saa deres Tro, sagde han til den værkbrudne: »Søn! vær frimodig, dine Synder forlades dig.« | 2Og se, de førte til ham en mann som var verkbrudden, og som lå på en seng; og da Jesus så deres tro, sa han til den verkbrudne: Vær frimodig, sønn! dine synder er dig forlatt. | 2Då förde de till honom en lam man, som låg på en säng. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: »Var vid gott mod, min son; dina synder förlåtas dig.» |
3Og se, nogle af de skriftkloge sagde ved sig selv: »Denne taler bespotteligt.« | 3Og se, nogen av de skriftlærde sa ved sig selv: Denne spotter Gud. | 3Då sade några av de skriftlärde vid sig själva: »Denne hädar.» |
4Og da Jesus saa deres Tanker, sagde han: »Hvorfor tænke I ondt i eders Hjerter? | 4Da Jesus så deres tanker, sa han: Hvorfor tenker I så ondt i eders hjerter? | 4Men Jesus förstod deras tankar och sade: »Varför tänken I i edra hjärtan vad ont är? |
5Thi hvilket er lettest at sige: Dine Synder forlades dig, eller at sige: Staa op og gaa? | 5For hvad er lettest, enten å si: Dine synder er dig forlatt, eller å si: Stå op og gå? | 5Vilket är lättare, att säga: 'Dina synder förlåtas dig' eller att säga: 'Stå upp och gå'? |
6Men for at I skulle vide, at Menneskesønnen har Magt paa Jorden til at forlade Synder,« da siger han til den værkbrudne: »Staa op, og tag din Seng, og gaa til dit Hus!« | 6Men forat I skal vite at Menneskesønnen har makt på jorden til å forlate synder - da sier han til den verkbrudne: Stå op og ta din seng og gå hjem til ditt hus! | 6Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så stå upp» -- sade han nu till den lame -- »och tag din säng och gå hem.» |
7Og han stod op og gik bort til sit Hus. | 7Og han stod op og gikk hjem til sitt hus. | 7Då stod han upp och gick hem. |
8Men da Skarerne saa det, frygtede de og priste Gud, som havde givet Menneskene en saadan Magt. | 8Men da folket så det, blev de forferdet og priste Gud, som hadde gitt mennesker en sådan makt. | 8När folket såg detta, blevo de häpna och prisade Gud, som hade givit sådan makt åt människor. |
9Og da Jesus gik videre derfra, saa han en Mand, som hed Matthæus, sidde ved Toldboden; og han siger til ham: »Følg mig!« Og han stod op og fulgte ham. | 9Og da Jesus gikk videre derfra, så han en mann ved navn Matteus sitte på tollboden; og han sa til ham: Følg mig! Og han stod op og fulgte ham. | 9När Jesus därifrån gick vidare fram, fick han se en man, som hette Matteus, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: »Följ mig.» Då stod han upp och följde honom. |
10Og det skete, da han sad til Bords i Huset, se, da kom der mange Toldere og Syndere og sade til Bords med Jesus og hans Disciple. | 10Og det skjedde da han satt til bords i hans hus, se, da kom mange toldere og syndere og satt til bords med Jesus og hans disipler. | 10När han därefter låg till bords i hans hus, kommo många publikaner och syndare dit och voro bordsgäster där, jämte Jesus och hans lärjungar. |
11Og da Farisæerne saa det, sagde de til hans Disciple: »Hvorfor spiser eders Mester med Toldere og Syndere?« | 11Og da fariseerne så det, sa de til hans disipler: Hvorfor eter eders mester med toldere og syndere? | 11Men då fariséerna sågo detta, sade de till hans lärjungar: »Huru kan eder mästare äta med publikaner och syndare?» |
12Men da Jesus hørte det, sagde han: »De raske trænge ikke til Læge, men de syge. | 12Men da Jesus hørte det, sa han: De friske trenger ikke til læge, men de som har ondt. | 12När han hörde detta, sade han: »Det är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka. |
13Men gaar hen og lærer, hvad det vil sige: Jeg har Lyst til Barmhjertighed og ikke til Offer; thi jeg er ikke kommen for at kalde retfærdige, men Syndere,« | 13Men gå bort og lær hvad det er: Jeg har lyst til barmhjertighet og ikke til offer. For jeg er ikke kommet for å kalle rettferdige, men for å kalle syndere. | 13Men gån I åstad och lären eder vad de orden betyda: 'Jag har behag till barmhärtighet, och icke till offer.' Ty jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.» |
14Da komme Johannes's Disciple til ham og sige: »Hvorfor faste vi og Farisæerne meget, men dine Disciple faste ikke?« | 14Da kom Johannes' disipler til ham og sa: Hvorfor faster vi og fariseerne så meget, men dine disipler faster ikke? | 14Därefter kommo Johannes' lärjungar till honom och sade: »Varför fasta icke dina lärjungar då vi och fariséerna ofta fasta?» |
15Og Jesus sagde til dem: »Kunne Brudesvendene sørge, saa længe Brudgommen er hos dem? Men der skal komme Dage, da Brudgommen bliver tagen fra dem, og da skulle de faste. | 15Og Jesus sa til dem: Kan vel brudesvennene sørge så lenge brudgommen er hos dem? Men de dager skal komme da brudgommen blir tatt fra dem, og da skal de faste. | 15Jesus svarade dem: »Icke kunna väl bröllopsgästerna sörja, så länge brudgummen är hos dem? Men den tid skall komma, då brudgummen tages ifrån dem, och då skola de fasta. -- |
16Men ingen sætter en Lap af uvalket Klæde paa et gammelt Klædebon; thi Lappen river Klædebonnet itu, og der bliver et værre Hul. | 16Ingen setter en lapp av ukrympet tøi på et gammelt klædebon; for lappen river med sig et stykke av klædebonet, og riften blir verre. | 16Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel, ty det isatta stycket skulle riva bort ännu mer av manteln, och hålet skulle bliva värre. |
17Man kommer heller ikke ung Vin paa gamle Læderflasker, ellers sprænges Læderflaskerne, og Vinen spildes, og Læderflaskerne ødelægges; men man kommer ung Vin paa nye Læderflasker, saa blive begge Dele bevarede.« | 17Heller ikke fyller de ny vin i gamle skinnsekker; ellers revner sekkene, og vinen spilles, og sekkene ødelegges; men de fyller ny vin i nye skinnsekker, så blir begge deler berget. | 17Ej heller slår man nytt vin I gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle läglarna sprängas sönder och vinet spillas ut, jämte det att läglarna fördärvades. Nej, man slår nytt vin i nya läglar, så bliva båda delarna bevarade.» |
18Medens han talte dette til dem, se, da kom der en Forstander og faldt ned for ham og sagde: »Min Datter er lige nu død; men kom og læg din Haand paa hende, saa bliver hun levende.« | 18Mens han talte dette til dem, se, da kom en synagoge-forstander og falt ned for ham og sa: Min datter er nettop død; men kom og legg din hånd på henne, så vil hun leve. | 18Medan han talade detta till dem, trädde en synagogföreståndare fram och föll ned för honom och sade: »Min dotter har just nu dött, men kom och lägg din hand på henne, så bliver hon åter levande.» |
19Og Jesus stod op og fulgte ham med sine Disciple. | 19Og Jesus stod op og fulgte ham, og hans disipler gikk med. | 19Då stod Jesus upp och följde honom med sina lärjungar. |
20Og se, en Kvinde, som havde haft Blodflod i tolv Aar, traadte hen bagfra og rørte ved Fligen af hans Klædebon; | 20Og se, en kvinne som hadde hatt blodsott i tolv år, trådte til bakfra og rørte ved det ytterste av hans klædebon; | 20Men en kvinna, som i tolv år hade lidit av blodgång, närmade sig honom bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel. |
21thi hun sagde ved sig selv: »Dersom jeg blot rører ved hans Klædebon, bliver jeg frelst.« | 21for hun sa ved sig selv: Kan jeg bare få røre ved hans klædebon, så blir jeg helbredet. | 21Ty hon sade vid sig själv: »Om jag allenast får röra vid hans mantel, så bliver jag hulpen.» |
22Men Jesus vendte sig om, og da han saa hende, sagde han: »Datter! vær frimodig, din Tro har frelst dig.« Og Kvinden blev frelst fra den samme Time. | 22Men han vendte sig om, og da han så henne, sa han: Vær frimodig, datter! din tro har frelst dig. Og kvinnen blev helbredet fra samme stund. | 22Då vände Jesus sig om, och när han fick se henne, sade han: »Var vid gott mod, min dotter; din tro har hjälpt dig.» Och kvinnan var hulpen från den stunden. |
23Og da Jesus kom til Forstanderens Hus og saa Fløjtespillerne og Hoben, som larmede, sagde han: | 23Og da Jesus kom inn i synagoge-forstanderens hus og så fløitespillerne og hopen som larmet, sa han til dem: | 23När Jesus sedan kom in i föreståndarens hus och fick se flöjtblåsarna och folket som höjde klagolåt, |
24»Gaa bort, thi Pigen er ikke død, men hun sover.« Og de lo ad ham. | 24Gå bort! Piken er ikke død; hun sover. Og de lo ham ut. | 24sade han: »Gån bort härifrån; ty flickan är icke död, hon sover.» Då hånlogo de åt honom. |
25Men da Hoben var dreven ud, gik han ind og tog hende ved Haanden; og Pigen stod op. | 25Men da han hadde drevet hopen ut, gikk han inn og tok henne ved hånden; og piken stod op. | 25Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog flickan vid handen. Då stod hon upp. |
26Og Rygtet herom kom ud i hele den Egn. | 26Og ryktet om dette kom ut i hele landet deromkring. | 26Och ryktet härom gick ut över hela det landet. |
27Og da Jesus gik bort derfra, fulgte der ham to blinde, som raabte og sagde: »Forbarm dig over os, du Davids Søn!« | 27Og da Jesus gikk derfra, fulgte der ham to blinde, som ropte: Miskunn dig over oss, du Davids sønn! | 27När Jesus gick därifrån, följde honom två blinda som ropade och sade: »Davids son, förbarma dig över oss.» |
28Men da han kom ind i Huset, gik de blinde til ham; og Jesus siger til dem: »Tro I, at jeg kan gøre dette?« De siger til ham: »Ja, Herre!« | 28Og da han var kommet inn i huset, gikk de blinde til ham og Jesus sa til dem: Tror I at jeg kan gjøre dette? De sa til ham: Ja, Herre! | 28Och då han kom hem, trädde de blinda fram till honom; och Jesus frågade dem: »Tron I att jag kan göra detta?» De svarade honom: »Ja, Herre.» |
29Da rørte han ved deres Øjne og sagde: »Det ske eder efter eders Tro!« | 29Da rørte han ved deres øine og sa: Det skje eder efter eders tro! | 29Då rörde han vid deras ögon och sade: »Ske eder efter eder tro.» |
30Og deres Øjne bleve aabnede. Og Jesus bød dem strengt og sagde: »Ser til, lad ingen faa det at vide.« | 30Og deres øine blev oplatt. Og Jesus talte strengt til dem og sa: Se til at ingen får vite det! | 30Och deras ögon öppnades. Och Jesus tillsade dem strängeligen att se till, att ingen finge veta detta. |
31Men de gik ud og udbredte Rygtet om ham i hele den Egn. | 31Men de gikk ut og utbredte ryktet om ham i hele landet deromkring. | 31Men de gingo åstad och utspridde ryktet om honom över hela det landet. |
32Men da disse gik ud, se, da førte de til ham et stumt Menneske, som var besat. | 32Da nu disse gikk bort, se, da førte de til ham et stumt menneske, som var besatt. | 32När dessa voro på väg ut, förde man till honom en dövstum som var besatt. |
33Og da den onde Aand var uddreven, talte den stumme. Og Skarerne forundrede sig og sagde: »Aldrig er saadant set i Israel.« | 33Og da den onde ånd var drevet ut, talte den stumme. Og folket undret sig og sa: Aldri har slikt vært sett i Israel. | 33Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade den dövstumme. Och folket förundrade sig och sade: »Sådant har aldrig förut varit sett i Israel.» |
34Men Farisæerne sagde: »Ved de onde Aanders Fyrste uddriver han de onde Aander.« | 34Men fariseerne sa: Det er ved de onde ånders fyrste han driver de onde ånder ut. | 34Men fariséerna sade: »Det är med de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna.» |
35Og Jesus gik omkring i alle Byerne og Landsbyerne, lærte i deres Synagoger og prædikede Rigets Evangelium og helbredte enhver Sygdom og enhver Skrøbelighed. | 35Og Jesus gikk omkring i alle byene og landsbyene og lærte folket i deres synagoger og forkynte evangeliet om riket og helbredet all sykdom og all skrøpelighet. | 35Och Jesus gick omkring i alla städer och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet. |
36Men da han saa Skarerne, ynkedes han inderligt over dem; thi de vare vanrøgtede og forkomne som Faar, der ikke have Hyrde. | 36Og da han så folket, ynkedes han inderlig over dem; for de var ille medfarne og forkomne, lik får som ikke har hyrde. | 36Och när han såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom de voro så illa medfarna och uppgivna, »lika får som icke hava någon herde.» |
37Da siger han til sine Disciple: »Høsten er stor, men Arbejderne ere faa; | 37Da sa han til sine disipler: Høsten er stor, men arbeiderne få; | 37Därför sade han till sina lärjungar: »Skörden är mycken, men arbetarna äro få. |
38beder derfor Høstens Herre om, at han vil sende Arbejdere ud til sin Høst.« | 38bed derfor høstens herre at han vil drive arbeidere ut til sin høst! | 38Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.» |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |