Parallelle Kapitler | 1Og han begyndte at tale til dem i Lignelser: »En Mand plantede en Vingaard og satte et Gærde derom og gravede en Perse og byggede et Taarn, og han lejede den ud til Vingaardsmænd og drog udenlands. | 1Og han begynte å tale til dem i lignelser: En mann plantet en vingård, og satte et gjerde omkring den og gravde en vinperse og bygget et tårn, og så leide han den ut til vingårdsmenn og drog utenlands. | 1Och han begynte tala till dem i liknelser: »En man planterade en vingård och satte stängsel däromkring och högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn; därefter lejde han ut den åt vingårdsmän och for utrikes. |
| 2Og da Tiden kom, sendte han en Tjener til Vingaardsmændene, for at han af Vingaardsmændene kunde faa af Vingaardens Frugter. | 2Og da tiden kom, sendte han en tjener til vingårdsmennene for å ta imot hans del av vingårdens frukt hos vingårdsmennene; | 2När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att denne av vingårdsmännen skulle uppbära någon del av vingårdens frukt. |
| 3Og de grebe ham og sloge ham og sendte ham tomhændet bort. | 3og de tok og slo ham, og lot ham gå bort med tomme hender. | 3Men de togo fatt på honom och misshandlade honom och läto honom gå tomhänt tillbaka. |
| 4Og han sendte atter en anden Tjener til dem; og ham sloge de i Hovedet og vanærede. | 4Og atter sendte han en annen tjener til dem, og ham slo de i hodet og hånte ham. | 4Åter sände han till dem en annan tjänare. Honom slogo de i huvudet och skymfade. |
| 5Og han sendte en anden; og ham sloge de ihjel; og mange andre; nogle sloge de, og andre dræbte de. | 5Og han sendte en annen, og ham slo de ihjel, og så gjorde de med mange andre: somme slo de, og somme drepte de. | 5Sedan sände han åstad ännu en annan, men denne dräpte de. Likaså gjorde de med många andra: somliga misshandlade de, och andra dräpte de. |
| 6Endnu een havde han, en elsket Søn; ham sendte han til sidst til dem, idet han sagde: »De ville undse sig for min Søn.« | 6Nu hadde han bare sin eneste sønn igjen, som han elsket; ham sendte han til sist til dem, idet han sa: De vil undse sig for min sønn. | 6Nu hade han ock en enda son, vilken han älskade. Honom sände han slutligen åstad till dem, ty han tänkte: 'De skola väl hava försyn för min son.' |
| 7Men hine Vingaardsmænd sagde til hverandre: »Der er Arvingen; kommer lader os slaa ham ihjel, saa bliver Arven vor.« | 7Men disse vingårdsmenn sa til hverandre: Dette er arvingen; kom, la oss slå ham ihjel, så blir arven vår! | 7Men vingårdsmännen sade till varandra: 'Denne är arvingen; kom, låt oss dräpa honom, så bliver arvet vårt.' |
| 8Og de grebe ham og sloge ham ihjel og kastede ham ud af Vingaarden. | 8Og de tok og slo ham ihjel, og kastet ham ut av vingården. | 8Och de togo fatt på honom och dräpte honom och kastade honom ut ur vingården. -- |
| 9Hvad vil da Vingaardens Herre gøre? Han vil komme og ødelægge Vingaardsmændene og give Vingaarden til andre. | 9Hvad skal da vingårdens herre gjøre? Han skal komme og drepe vingårdsmennene, og overgi vingården til andre. | 9Vad skall nu vingårdens herre göra? Jo, han skall komma och förgöra vingårdsmännen och lämna vingården åt andra. |
| 10Have I ikke ogsaa læst dette Skriftord: Den Sten, som Bygningsmændene forkastede, den er bleven til en Hovedhjørnesten? | 10Og har I ikke lest dette sted i Skriften: Den sten som bygningsmennene forkastet, den er blitt hjørnesten; | 10Haven I icke läst detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten; |
| 11Fra Herren er dette kommet, og det er underligt for vore Øjne.« | 11av Herren er dette gjort, og det er underfullt i våre øine? | 11av Herren har den blivit detta, och underbar är den i våra ögon'?» |
| 12Og de søgte at gribe ham, men de frygtede for Mængden; thi de forstode, at han sagde denne Lignelse imod dem; og de forlode ham og gik bort. | 12Og de søkte å gripe ham, men fryktet for folket; for de skjønte at det var om dem han hadde talt lignelsen. Og de forlot ham og gikk bort. | 12De hade nu gärna velat gripa honom, men de fruktade för folket; ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse. Så läto de honom vara och gingo sin väg. |
| 13Og de sendte nogle til ham af Farisæerne og af Herodianerne, for at de skulde fange ham i Ord. | 13Og de sendte nogen av fariseerne og herodianerne til ham for å fange ham med ord. | 13Därefter sände de till honom några fariséer och herodianer, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord. |
| 14Og de kom og sagde til ham: »Mester! vi vide, at du er sanddru og ikke bryder dig om nogen; thi du ser ikke paa Menneskers Person, men lærer Guds Vej i Sandhed. Er det tilladt at give Kejseren Skat eller ej? Skulle vi give eller ikke give?« | 14Og de kom og sa til ham: Mester! vi vet at du er sanndru og ikke bryr dig om nogen; for du gjør ikke forskjell på folk, men lærer Guds vei i sannhet: Er det tillatt å gi keiseren skatt, eller ikke? skal vi gi, eller skal vi ikke gi? | 14Dessa kommo nu och sade till honom: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och icke frågar efter någon, ty du ser icke till personen, utan lär om Guds väg vad sant är. Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt? Skola vi giva skatt, eller icke giva?» |
| 15Men da han saa deres Hykleri, sagde han til dem: »Hvorfor friste I mig? Bringer mig en Denar, for at jeg kan se den.« | 15Men da han så deres hykleri, sa han til dem: Hvorfor frister I mig? Kom hit med en penning og la mig få se den! | 15Men han förstod deras skrymteri och sade till dem: »Varför söken I att snärja mig? Tagen hit en penning, så att jag får se den.» |
| 16Men de bragte den. Og han siger til dem: »Hvis Billede og Overskrift er dette?« Men de sagde til ham: »Kejserens.« | 16De gav ham en. Og han sier til dem: Hvis billede og påskrift er dette? De sa til ham: Keiserens. | 16Då lämnade de fram en sådan. Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?» De svarade honom: »Kejsarens.» |
| 17Og Jesus sagde til dem: »Giver Kejseren, hvad Kejserens er, og Gud, hvad Guds er.« Og de undrede sig over ham. | 17Og Jesus sa til dem: Gi keiseren hvad keiserens er, og Gud hvad Guds er! Og de undret sig storlig over ham. | 17Då sade Jesus till dem: »Så given kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.» Och de förundrade sig högeligen över honom. |
| 18Og der kommer Saddukæere til ham, hvilke jo sige, at der ingen Opstandelse er, og de spurgte ham og sagde: | 18Og det kom nogen sadduseere til ham, de som sier at det ikke er nogen opstandelse, og de spurte ham og sa: | 18Sedan kommo till honom några av sadducéerna, vilka mena att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom och sade: |
| 19»Mester! Moses har foreskrevet os, at naar nogens Broder dør og efterlader en Hustru og ikke efterlader noget Barn, da skal hans Broder tage hans Hustru og oprejse sin Broder Afkom. | 19Mester! Moses har foreskrevet oss at når en manns bror dør og efterlater hustru, men ikke barn, da skal hans bror ta hans hustru til ekte og opreise sin bror avkom. | 19»Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som dör, och som efterlämnar hustru, men icke lämnar barn efter sig, så skall han taga sin broders hustru till äkta och skaffa avkomma åt sin broder. |
| 20Der var syv Brødre; og den første tog en Hustru, og da han døde, efterlod han ikke Afkom. | 20Nu var det syv brødre; og den første tok sig en hustru, og efterlot ikke avkom da han døde. | 20Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog utan att lämna någon avkomma efter sig. |
| 21Og den anden tog hende og døde uden at efterlade Afkom, og den tredje ligesaa. | 21Og den annen tok henne, og døde uten å efterlate avkom, og den tredje likeså; | 21Då tog den andre i ordningen henne, men också han dog utan att lämna någon avkomma efter sig; sammalunda den tredje. |
| 22Og alle syv, de efterlode ikke Afkom. Sidst af dem alle døde ogsaa Hustruen. | 22og ingen av de syv efterlot avkom. Sist av alle døde også kvinnen. | 22Så skedde med alla sju: ingen av dem lämnade någon avkomma efter sig. Sist av alla dog ock hustrun. |
| 23I Opstandelsen, naar de opstaa, hvem af dem skal saa have hende til Hustru? Thi de have alle syv haft hende til Hustru.« | 23Men i opstandelsen, når de står op, hvem av dem skal da få henne til hustru? for alle syv har jo hatt henne til hustru. | 23Vilken av dem skall nu vid uppståndelsen, när de uppstå, få henne till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.» |
| 24Jesus sagde til dem: »Er det ikke derfor, I fare vild, fordi I ikke kende Skrifterne, ej heller Guds Kraft? | 24Jesus sa til dem: Er det ikke derfor I farer vill, fordi I ikke kjenner skriftene og heller ikke Guds kraft? | 24Jesus svarade dem: »Visar icke eder fråga att I faren vilse och varken förstån skrifterna, ej heller Guds kraft? |
| 25Thi naar de opstaa fra de døde, da tage de hverken til Ægte eller bortgiftes, men de ere som Engle i Himlene. | 25For når de står op fra de døde, da hverken tar de til ekte eller gis de til ekte, men de er som englene i himmelen. | 25Efter uppståndelsen från de döda taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen. |
| 26Men hvad de døde angaar, at de oprejses, have I da ikke læst i Mose Bog i Stedet om Tornebusken, hvorledes Gud talede til ham og sagde: Jeg er Abrahams Gud og Isaks Gud og Jakobs Gud? | 26Men om de døde, at de står op, har I da ikke lest i Mose bok, der hvor det tales om tornebusken, hvorledes Gud talte til ham og sa: Jeg er Abrahams Gud og Isaks Gud og Jakobs Gud? | 26Men vad nu det angår, att de döda uppstå, haven I icke läst i Moses' bok, på det ställe där det talas om törnbusken, huru Gud sade till honom så: 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? |
| 27Han er ikke dødes, men levendes Gud; I fare meget vild.« | 27Gud er ikke de dødes Gud, men de levendes. I farer storlig vill. | 27Han är en Gud icke för döda, utan för levande. I faren mycket vilse.» |
| 28Og en af de skriftkloge, som havde hørt deres Ordskifte og set, at han svarede dem godt, kom til ham og spurgte ham: »Hvilket Bud er det første af alle?« | 28Og en av de skriftlærde, som hadde hørt deres ordskifte, gikk til ham, da han forstod at han hadde svart dem godt, og han spurte ham: Hvilket bud er det første av alle? | 28Då trädde en av de skriftlärde fram, en som hade hört deras ordskifte och förstått att han hade svarat dem väl. Denne frågade honom: »Vilket är det förnämsta av alla buden?» |
| 29Jesus svarede: »Det første er: Hør Israel! Herren, vor Gud, Herren er een; | 29Jesus svarte ham: Det første er dette: Hør, Israel! Herren vår Gud, Herren er én, | 29Jesus svarade: »Det förnämsta är detta: 'Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en. |
| 30og du skal elske Herren, din Gud af hele dit Hjerte og af hele din Sjæl og af hele dit Sind og af hele din Styrke. | 30og du skal elske Herren din Gud av alt ditt hjerte og av all din sjel og av all din hu og av all din makt; dette er det første bud. | 30Och du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd och av all din kraft.' |
| 31Et andet er dette: Du skal elske din Næste som dig selv. Større end disse er intet andet Bud.« | 31Det annet, som er like så stort, er dette: Du skal elske din næste som dig selv. Større enn disse er intet annet bud. | 31Därnäst kommer detta: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.' Intet annat bud är större än dessa.» |
| 32Og den skriftkloge sagde til ham: »Rigtigt, Mester, og med Sandhed har du sagt, at han er een, og der er ingen anden foruden ham. | 32Og den skriftlærde sa til ham: I sannhet, mester! med rette har du sagt at han er én, og at det ikke er nogen annen foruten ham. | 32Då svarade den skriftlärde honom: »Mästare, du har i sanning rätt i vad du säger, att han är en, och att ingen annan är än han. |
| 33Og at elske ham af hele sit Hjerte og af hele sin Forstand og af hele sin Styrke og at elske sin Næste som sig selv, det er mere end alle Brændofrene og Slagtofrene.« | 33Og å elske ham av alt sitt hjerte og av all sin forstand og av all sin sjel og av all sin makt, og å elske sin næste som sig selv, det er mere enn alle brennoffer og slaktoffer. | 33Och att älska honom av allt sitt hjärta och av allt sitt förstånd och av all sin kraft och att älska sin nästa såsom sig själv, det är 'förmer än alla brännoffer och slaktoffer'.» |
| 34Og da Jesus saa, at han svarede forstandigt, sagde han til ham: »Du er ikke langt fra Guds Rige.« Og ingen vovede mere at rette Spørgsmaal til ham. | 34Og da Jesus så at han svarte forstandig, sa han til ham: Du er ikke langt borte fra Guds rike. Og ingen vågde mere å spørre ham. | 34Då nu Jesus märkte att han hade svarat förståndigt, sade han till honom: »Du är icke långt ifrån Guds rike.» Sedan dristade sig ingen att vidare ställa någon fråga på honom. |
| 35Og da Jesus lærte i Helligdommen, tog han til Orde og sagde: »Hvorledes sige de skriftkloge, at Kristus er Davids Søn? | 35Og mens Jesus lærte i templet, tok han til orde og sa: Hvorledes kan de skriftlærde si at Messias er Davids sønn? | 35Medan Jesus undervisade i helgedomen, framställde han denna fråga: »Huru kunna de skriftlärde säga att Messias är Davids son? |
| 36David selv sagde ved den Helligaand: Herren sagde til min Herre: Sæt dig ved min, højre Haand, indtil jeg faar lagt dine Fjender som en Skammel for dine Fødder. | 36David selv har jo sagt i den Hellige Ånd: Herren sa til min herre: Sett dig ved min høire hånd, til jeg får lagt dine fiender til skammel for dine føtter! | 36David själv har ju sagt genom den helige Andes ingivelse: 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.' |
| 37David selv kalder ham Herre; hvorledes er han da hans Søn?« Og den store Skare hørte ham gerne. | 37David selv kaller ham herre; hvorledes kan han da være hans sønn? Og den store mengde hørte ham gjerne. | 37Så kallar nu David själv honom 'herre'; huru kan han då vara hans son?» Och folkskarorna hörde honom gärna. |
| 38Og han sagde i sin Undervisning: »Tager eder i Vare for de skriftkloge, som gerne ville gaa i lange Klæder og lade sig hilse paa Torvene | 38Og han sa mens han lærte dem: Ta eder i vare for de skriftlærde, som gjerne vil gå i side klær og la sig hilse på torvene, | 38Och han undervisade dem och sade till dem: »Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen |
| 39og gerne ville have de fornemste Pladser i Synagogerne og sidde øverst til Bords ved Maaltiderne; | 39og ha de øverste seter i synagogene og sitte øverst ved gjestebudene; | 39och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden -- |
| 40de, som opæde Enkers Huse og paa Skrømt bede længe, disse skulle faa des haardere Dom.« | 40de som opeter enkers hus og for et syns skyld holder lange bønner! Disse skal få dess hårdere dom. | 40detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa böner. De skola få en dess hårdare dom.» |
| 41Og han satte sig lige over for Tempelblokken og saa, hvorledes Mængden lagde Penge i Blokken, og mange rige lagde meget deri. | 41Og han satte sig rett imot tempelkisten og så på hvorledes folket la penger i kisten; og mange rike la meget. | 41Och han satte sig mitt emot offerkistorna och såg huru folket lade ned penningar i offerkistorna. Och många rika lade dit mycket. |
| 42Og der kom en fattig Enke og lagde to Skærve i, hvilket er en Hvid. | 42Og en fattig enke kom og la to skjerver, som er én øre. | 42Men en fattig änka kom och lade ned två skärvar, det är ett öre. |
| 43Og han kaldte sine Disciple til sig og sagde til dem: »Sandelig, siger jeg eder, denne fattige Enke har lagt mere deri end alle de som lagde i Tempelblokken. | 43Da kalte han sine disipler til sig og sa til dem: Sannelig sier jeg eder: Denne fattige enke har lagt mere enn alle de som la i kisten. | 43Då kallade han sina lärjungar till sig och sade till dem: »Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistorna. |
| 44Thi de lagde alle af deres Overflod; men hun lagde af sin Fattigdom alt det, hun havde, sin hele Ejendom.« | 44For de la alle av sin overflod, men hun la av sin fattigdom alt det hun eide, hele sitt livsophold. | 44Ty dessa lade alla dit av sitt överflöd, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade, så mycket som fanns i hennes ägo.» |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
