Parallelle Kapitler 1Min Søn, vogt dig mine Ord, mine Bud maa du gemme hos dig; | 1Min sønn, bevar mine ord og gjem mine bud hos dig! | 1Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig. |
2vogt mine Bud, saa skal du leve, som din Øjesten vogte du, hvad jeg har lært dig; | 2Bevar mine bud, så skal du leve, bevar min lære som din øiesten! | 2Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten. |
3bind dem om dine Fingre, skriv dem paa dit Hjertes Tavle, | 3Bind dem på dine fingrer, skriv dem på ditt hjertes tavle! | 3Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla. |
4sig til Visdommen: »Du er min Søster!« og kald Forstanden Veninde, | 4Si til visdommen: Du er min søster, og kall forstanden din kjenning, | 4Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna, |
5at den maa vogte dig for Andenmands Hustru, en fremmed Kvinde med sleske Ord. | 5forat den må bevare dig fra annen manns hustru, fra fremmede kvinner, som taler glatte ord. | 5så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord. |
6Thi fra mit Vindue skued jeg ud, jeg kigged igennem mit Gitter; | 6For jeg så engang ut av vinduet på mitt hus, gjennem mitt gitter, | 6Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag; |
7og blandt de tankeløse saa jeg en Yngling, en uden Vid blev jeg var blandt de unge; | 7og da så jeg blandt de uerfarne, jeg blev var blandt de unge en uforstandig gutt, | 7då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd. |
8han gik paa Gaden tæt ved et Hjørne, skred frem paa Vej til hendes Hus | 8som gikk forbi på gaten ved hennes hjørne og gikk frem på veien til hennes hus, | 8Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram, |
9i Skumringen henimod Aften, da Nat og Mørke brød frem. | 9i skumringen, da dagen var til ende, i dyp natt og mørke. | 9skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde |
10Og se, da møder Kvinden ham i Skøgedragt, underfundig i Hjertet; | 10Da kom en kvinne ham i møte i en skjøges klær og med svikefullt hjerte. | 10Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt. |
11løssluppen, ustyrlig er hun, hjemme fandt hendes Fødder ej Ro; | 11Vill er hun og kåt; hennes føtter er ikke i ro i hennes hus. | 11Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus. |
12snart paa Gader, snart paa Torve, ved hvert et Hjørne lurer hun; | 12Snart er hun på gater, snart på torver, og ved hvert hjørne lurer hun. | 12Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur. |
13hun griber i ham og kysser ham og siger med frække Miner; | 13Og hun tok fatt på ham og kysset ham, og med frekt åsyn sa hun til ham: | 13Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn: |
14»Jeg er et Takoffer skyldig og indfrier mit Løfte i Dag, | 14Takkoffer skulde jeg bære frem, og idag har jeg innfridd mine løfter; | 14»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften. |
15gik derfor ud for at møde dig, søge dig, og nu har jeg fundet dig! | 15derfor gikk jeg ut for å møte dig, for å søke dig op, og jeg fant dig. | 15Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig. |
16Jeg har redt mit Leje med Tæpper, med broget ægyptisk Lærred, | 16Jeg har bredt tepper over min seng, brokete tepper av egyptisk garn. | 16Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten. |
17jeg har stænket min Seng med Myrra, med Aloe og med Kanelbark; | 17Jeg har strødd mitt leie med myrra, aloë og kanel. | 17Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel. |
18kom, lad os svælge til Daggry i Vellyst, beruse os i Elskovs Lyst! | 18Kom, la oss beruse oss i kjærlighet inntil morgenen, fryde oss i elskov! | 18Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog. |
19Thi Manden er ikke hjemme, paa Langfærd er han draget; | 19For min mann er ikke hjemme, han er reist langt bort; | 19Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort. |
20Pengepungen tog han med, ved Fuldmaane kommer han hjem!« | 20pengepungen tok han med sig, først ved fullmåne kommer han hjem. | 20Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.» |
21Hun lokked ham med mange fagre Ord, forførte ham med sleske Læber; | 21Hun fikk lokket ham ved sin sterke overtalelse, ved sine glatte leber forførte hun ham. | 21Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom. |
22tankeløst følger han hende som en Tyr, der føres til Slagtning, som en Hjort, der løber i Nettet, | 22Han følger henne straks, lik en okse som går til slakterbenken, som i fotjern, hvormed dåren tuktes, | 22Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap; |
23til en Pil gennemborer dens Lever, som en Fugl, der falder i Snaren, uden at vide, det gælder dens Liv. | 23inntil pilen kløver hans lever - likesom fuglen haster til snaren og ikke vet at det gjelder dens liv. | 23ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv. |
24Hør mig da nu, min Søn, og lyt til min Munds Ord! | 24Så hør nu på mig, barn, og akt på min munns ord! | 24Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal. |
25Ej bøje du Hjertet til hendes Veje, far ikke vild paa hendes Stier; | 25La ikke ditt hjerte vende sig til hennes veier, forvill dig ikke inn på hennes stier! | 25Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar. |
26thi mange ligger slagne, hvem hun har fældet, og stor er Hoben, som hun slog ihjel. | 26For mange som har fått ulivssår, har hun fellet, og mangfoldige er de hun har slått ihjel; | 26Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt. |
27Hendes Hus er Dødsrigets Veje, som fører til Dødens Kamre. | 27fra hennes hus går veier til dødsriket, de fører ned til dødens kammere. | 27Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |