Parallelle Kapitler | 1Men paa den første Dag i Ugen meget aarle kom de til Graven og bragte de vellugtende Urter, som de havde beredt. | 1Men på den første dag i uken, tidlig i dagningen, kom de til graven, og hadde med sig de velluktende urter som de hadde tilberedt. | 1Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett. |
| 2Og de fandt Stenen bortvæltet fra Graven. | 2Men de fant stenen veltet fra graven, | 2Och de funno stenen vara bortvältrad från graven. |
| 3Men da de gik derind, fandt de ikke den Herres Jesu Legeme. | 3og da de gikk inn i den, fant de ikke den Herre Jesu legeme. | 3Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp. |
| 4Og det skete, da de vare tvivlraadige om dette, se, da stode to Mænd for dem i straalende Klædebon. | 4Og det skjedde mens de stod rådville ved dette, se, da stod to menn hos dem i skinnende klædebon; | 4När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder. |
| 5Men da de bleve forfærdede og bøjede deres Ansigter imod Jorden, sagde de til dem: »Hvorfor lede I efter den levende iblandt de døde? | 5og da de blev forferdet og bøide sitt ansikt mot jorden, sa de til dem: Hvorfor søker I den levende blandt de døde? | 5Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda? |
| 6Han er ikke her, men han er opstanden; kommer i Hu, hvorledes han talte til eder, medens han endnu var i Galilæa, og sagde, | 6Han er ikke her, han er opstanden; kom i hu hvorledes han talte til eder mens han ennu var i Galilea, da han sa | 6Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade: |
| 7at Menneskesønnen burde overgives i syndige Menneskers Hænder og korsfæstes og opstaa paa den tredje Dag.« | 7at Menneskesønnen skulde overgis i syndige menneskers hender og korsfestes og opstå på den tredje dag! | 7'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'» |
| 8Og de kom hans Ord i Hu. | 8Da kom de hans ord i hu. | 8Då kommo de ihåg hans ord. |
| 9Og de vendte tilbage fra Graven og kundgjorde alle disse Ting for de elleve og for alle de andre. | 9Og de vendte tilbake fra graven, og fortalte alt dette til de elleve og til alle de andre. | 9Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. -- |
| 10Men det var Maria Magdalene og Johanna og Maria, Jakobs Moder, og de øvrige Kvinder med dem; de sagde Apostlene disse Ting. | 10Det var Maria Magdalena og Johanna og Maria, Jakobs mor, og de andre kvinner med dem. De sa dette til apostlene, | 10Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna. |
| 11Og disse Ord kom dem for som løs Tale; og de troede dem ikke. | 11og deres ord syntes dem å være løs tale, og de trodde dem ikke. | 11Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke. |
| 12Men Peter stod op og løb til Graven; og da han kiggede derind ser han Linklæderne alene liggende der, og han gik hjem i Undren over det, som var sket. | 12Men Peter stod op og løp til graven, og da han bøide sig ned, så han bare liksvøpet; og han gikk hjem og undret sig over det som var skjedd. | 12Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett. |
| 13Og se, to af dem vandrede paa den samme Dag til en Landsby, som laa tresindstyve Stadier fra Jerusalem, dens Navn var Emmaus. | 13Og se, to av dem gikk samme dag til en by som ligger seksti stadier fra Jerusalem, og som heter Emmaus, | 13Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem. |
| 14Og de talte med hinanden om alle disse Ting, som vare skete. | 14og de talte med hverandre om alt dette som hadde hendt. | 14Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett. |
| 15Og det skete, medens de samtalede og spurgte hinanden indbyrdes, da kom Jesus selv nær og vandrede med dem. | 15Og det skjedde mens de talte sammen og spurte hverandre, da kom Jesus selv nær til dem og vandret sammen med dem; | 15Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem. |
| 16Men deres Øjne holdtes til, saa de ikke kendte ham. | 16men deres øine blev holdt igjen, så de ikke kjente ham. | 16Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom. |
| 17Men han sagde til dem: »Hvad er dette for Ord, som I skifte med hinanden paa Vejen?« Og de standsede bedrøvede. | 17Han sa til dem: Hvad er dette for tale som I fører med hverandre på veien? Og de stod stille med sorgfullt åsyn. | 17Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut. |
| 18Men en af dem, som hed Kleofas, svarede og sagde til ham: »Er du alene fremmed i Jerusalem og ved ikke, hvad der er sket der i disse Dage?« | 18Men en av dem, som hette Kleopas, tok til orde og sa til ham: Er du alene fremmed i Jerusalem og vet ikke det som er skjedd der i disse dager? | 18Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?» |
| 19Og han sagde til dem: »Hvilket?« Men de sagde til ham: »Det med Jesus af Nazareth, som var en Profet, mægtig i Gerning og Ord for Gud og alt Folket; | 19Han sa til dem: Hvad da? Og de sa til ham: Det med Jesus fra Nasaret, som var en profet, mektig i gjerning og ord for Gud og alt folket, | 19Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket: |
| 20og hvorledes Ypperstepræsterne og vore Raadsherrer have overgivet ham til Dødsdom og korsfæstet ham. | 20og hvorledes våre yppersteprester og rådsherrer har overgitt ham til dødsdom og korsfestet ham. | 20huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom. |
| 21Men vi haabede, at han var den, som skulde forløse Israel. Men med alt dette er det i Dag den tredje Dag, siden dette skete. | 21Men vi håpet at han var den som skulde forløse Israel. Og dog - med alt dette er det idag den tredje dag siden dette skjedde. | 21Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde. |
| 22Men ogsaa nogle af vore Kvinder have forfærdet os, idet de kom aarle til Graven, | 22Men så har og nogen av våre kvinner forferdet oss; de kom tidlig imorges til graven, | 22Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven |
| 23og da de ikke fandt hans Legeme, kom de og sagde, at de havde ogsaa set et Syn af Engle, der sagde, at han lever. | 23og da de ikke fant hans legeme, kom de og sa at de hadde sett et syn av engler, som sa at han lever; | 23och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde. |
| 24Og nogle af vore gik hen til Graven, og de fandt det saaledes, som Kvinderne havde sagt; men ham saa de ikke.« | 24og nogen av dem som var med oss, gikk bort til graven og fant det så som kvinnene hadde sagt; men ham så de ikke. | 24Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.» |
| 25Og han sagde til dem: »O I uforstandige og senhjertede til at tro paa alt det, som Profeterne have talt! | 25Da sa han til dem: I dårer og senhjertede til å tro alt det profetene har talt! | 25Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat! |
| 26Burde ikke Kristus lide dette og indgaa til sin Herlighed?« | 26Måtte ikke Messias lide dette og så gå inn til sin herlighet? | 26Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?» |
| 27Og han begyndte fra Moses og fra alle Profeterne og udlagde dem i alle Skrifterne det, som handlede om ham. | 27Og han begynte fra Moses og fra alle profetene og utla for dem i alle skriftene det som er skrevet om ham. | 27Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom. |
| 28Og de nærmede sig til Landsbyen, som de gik til; og han lod, som han vilde gaa videre. | 28Og de var nær ved byen som de gikk til, og han lot som han vilde gå videre. | 28När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare. |
| 29Og de nødte ham meget og sagde: »Bliv hos os; thi det er mod Aften, og Dagen hælder.« Og han gik ind for at blive hos dem. | 29Da nødde de ham og sa: Bli hos oss; for det stunder til aften, og dagen heller! Og han gikk inn og blev hos dem. | 29Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem. |
| 30Og det skete, da han havde sat sig med dem til Bords, tog han Brødet, velsignede og brød det og gav dem det. | 30Og det skjedde da han satt til bords med dem, da tok han brødet og velsignet det, og brøt det og gav dem; | 30Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem. |
| 31Da bleve deres Øjne aabnede, og de kendte ham; og han blev usynlig for dem. | 31da blev deres øine åpnet, og de kjente ham; og han blev usynlig for dem. | 31Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn. |
| 32Og de sagde til hinanden: »Brændte ikke vort Hjerte i os, medens han talte til os paa Vejen og oplod os Skrifterne?« | 32Og de sa til hverandre: Brente ikke vårt hjerte i oss da han talte til oss på veien og oplot skriftene for oss? | 32Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?» |
| 33Og de stode op i den samme Time og vendte tilbage til Jerusalem og fandt forsamlede de elleve og dem, som vare med dem, hvilke sagde: | 33Og de stod op i samme stund og vendte tilbake til Jerusalem, og de fant de elleve samlet, og dem som var med dem, og disse sa: | 33Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem. |
| 34»Herren er virkelig opstanden og set af Simon.« | 34Herren er sannelig opstanden, og er sett av Simon! | 34Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.» |
| 35Og de fortalte, hvad der var sket paa Vejen, og hvorledes han blev kendt af dem, idet han brød Brødet. | 35Og de fortalte hvad som var skjedd på veien, og hvorledes han blev kjent av dem da han brøt brødet. | 35Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet. |
| 36Men medens de talte dette, stod han selv midt iblandt dem; og han siger til dem: »Fred være med eder!« | 36Mens de talte om dette, stod han selv midt iblandt dem og sa til dem: Fred være med eder! | 36Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder. |
| 37Da forskrækkedes de og betoges af Frygt og mente, at de saa en Aand. | 37Men de blev forferdet og fulle av frykt, og trodde at de så en ånd. | 37Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo. |
| 38Og han sagde til dem: »Hvorfor ere I forfærdede? og hvorfor opstiger der Tvivl i eders Hjerter? | 38Og han sa til dem: Hvorfor er I forferdet, og hvorfor opstiger tvilende tanker i eders hjerte? | 38Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan? |
| 39Ser mine Hænder og mine Fødder, at det er mig selv; føler paa mig og ser; thi en Aand har ikke Kød og Ben, som I se, at jeg har.« | 39Se mine hender og mine føtter, og se at det er mig selv! Kjenn på mig og se! En ånd har jo ikke kjøtt og ben, som I ser at jeg har. | 39Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.» |
| 40Og da han havde sagt dette, viste han dem sine Hænder og sine Fødder. | 40Og da han hadde sagt dette, viste han dem sine hender og sine føtter. | 40Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter. |
| 41Men da de af Glæde herover endnu ikke kunde tro og undrede sig, sagde han til dem: »Have I her noget at spise?« | 41Men da de ennu ikke trodde for glede, og undret sig, sa han til dem: Har I her noget å ete? | 41Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?» |
| 42Og de gave ham et Stykke af en stegt Fisk. | 42Da gav de ham et stykke av en stekt fisk og noget av en honningkake, | 42Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka; |
| 43Og han tog det og spiste det for deres Øjne. | 43og han tok det og åt for deres øine. | 43och han tog det och åt därav i deras åsyn. |
| 44Men han sagde til dem: »Dette er mine Ord, som jeg talte til eder, medens jeg endnu var hos eder, at de Ting bør alle sammen opfyldes, som ere skrevne om mig i Mose Lov og Profeterne og Psalmerne.« | 44Og han sa til dem: Dette er mine ord som jeg talte til eder mens jeg ennu var hos eder, at alt det måtte opfylles som er skrevet i Mose lov og profetene og salmene om mig. | 44Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.» |
| 45Da oplod han deres Forstand til at forstaa Skrifterne. | 45Da oplot han deres forstand, så de kunde forstå skriftene. | 45Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna. |
| 46Og han sagde til dem: »Saaledes er der skrevet, at Kristus skulde lide og opstaa fra de døde paa den tredje Dag, | 46Og han sa til dem: Så står skrevet, at Messias skal lide og opstå fra de døde på den tredje dag, | 46Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda, |
| 47og at der i hans Navn skal prædikes Omvendelse og Syndernes Forladelse for alle Folkeslagene og begyndes fra Jerusalem. | 47og at i hans navn skal omvendelse og syndenes forlatelse forkynnes for alle folkeslag, fra Jerusalem av. | 47och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem. |
| 48I ere Vidner om disse Ting. | 48I er vidner om dette. | 48I kunnen vittna härom. |
| 49Og se, jeg sender min Faders Forjættelse over eder; men I skulle blive i Staden, indtil I blive iførte Kraft fra det høje.« | 49Og jeg sender over eder det som min Fader har lovt; men I skal bli i byen inntil I blir iklædd kraft fra det høie. | 49Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.» |
| 50Men han førte dem ud til hen imod Bethania, og han opløftede sine Hænder og velsignede dem. | 50Og han førte dem ut imot Betania, og han løftet op sine hender og velsignet dem; | 50Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem. |
| 51Og det skete, idet han velsignede dem, skiltes han fra dem og opløftedes til Himmelen. | 51og det skjedde da han velsignet dem, at han skiltes fra dem og blev optatt til himmelen. | 51Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen. |
| 52Og efter at have tilbedt ham vendte de tilbage til Jerusalem med stor Glæde. | 52Og de tilbad ham og vendte tilbake til Jerusalem med stor glede, | 52Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje. |
| 53Og de vare stedse i Helligdommen og priste Gud. | 53Og de var alltid i templet og lovet og priste Gud. | 53Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
