Parallelle Kapitler | 1Og de kom over til hin Side af Søen til Gerasenernes Land. | 1Og de kom over på hin side av sjøen, til gerasenernes bygd. | 1Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön. |
| 2Og da han traadte ud af Skibet, kom der ham straks i Møde ud fra Gravene en Mand med en uren Aand. | 2Og da han var gått ut av båten, kom det straks mot ham ut av gravene en mann som var besatt av en uren ånd. | 2Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där; |
| 3Han havde sin Bolig i Gravene, og ingen kunde længer binde ham, end ikke med Lænker. | 3Han hadde sitt tilhold der i gravene, og de kunde ikke lenger binde ham, ikke engang med lenker; | 3han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom; |
| 4Thi han havde ofte været bunden med Bøjer og Lænker, og Lænkerne vare sprængte af ham og Bøjerne sønderslidte, og ingen kunde tæmme ham. | 4for han hadde ofte vært bundet med fot-jern og lenker, og lenkene hadde han revet av sig, og fot-jernene hadde han sønderslitt, og ingen kunde rå med ham, | 4ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom. |
| 5Og han var altid Nat og Dag i Gravene og paa Bjergene, skreg og slog sig selv med Sten. | 5og han var alltid, natt og dag, i gravene og på fjellene og skrek og slo sig selv med stener. | 5Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar. |
| 6Men da han saa Jesus. Langt borte, løb han hen og kastede sig ned for ham | 6Og da han så Jesus langt borte, løp han til og falt ned for ham, | 6När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honom |
| 7og raabte med høj Røst og sagde: »Hvad har jeg med dig at gøre, Jesus, den højeste Guds Søn? Jeg besværger dig ved Gud, at du ikke piner mig.« | 7og ropte med høi røst: Hvad har jeg med dig å gjøre, Jesus, du den høieste Guds Sønn? Jeg besverger dig ved Gud at du ikke må pine mig! | 7och ropade med hög röst och sade: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke.» |
| 8Thi han sagde til ham: »Far ud af Manden, du urene Aand!« | 8For han sa til ham: Far ut av mannen, du urene ånd! | 8Jesus skulle nämligen just säga till honom: »Far ut ur mannen, du orena ande.» |
| 9Og han spurgte ham: »Hvad er dit Navn?« Og han siger til ham: »Legion er mit Navn; thi vi ere mange.« | 9Og han spurte ham: Hvad er ditt navn? Og han sa til ham: Legion er mitt navn; for vi er mange. | 9Då frågade han honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade honom: »Legion är mitt namn, ty vi äro många.» |
| 10Og han bad ham meget om ikke at drive dem ud af Landet. | 10Og han bad ham meget at han ikke måtte drive dem ut av bygden. | 10Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten. |
| 11Men der var der ved Bjerget en stor Hjord Svin, som græssede; | 11Men det gikk en stor svinehjord og beitet der ved fjellet, | 11Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet. |
| 12og de bade ham og sagde: »Send os i Svinene, saa vi maa fare i dem.« | 12Og de bad ham: Send oss inn i svinene, så vi kan fare i dem! | 12Och de bådo honom och sade: »Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem.» |
| 13Og han tilstedte dem det. Og de urene Aander fore ud og fore i Svinene; og Hjorden styrtede sig ned over Brinken ud i Søen, omtrent to Tusinde, og de druknede i Søen. | 13Og han gav dem lov til det. Og de urene ånder fór ut og fór i svinene; og hjorden styrtet sig ut over stupet ned i sjøen, omkring to tusen i tallet, og druknet i sjøen. | 13Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön. |
| 14Og deres Hyrder flyede og forkyndte det i Byen og paa Landet; og de kom for at se, hvad det var, som var sket. | 14Og de som gjætte dem, tok flukten, og fortalte det i byen og i bygden. Og folk kom ut for å se hvad som hadde hendt. | 14Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett. |
| 15Og de komme til Jesus og se den besatte, ham, som havde haft Legionen, sidde paaklædt og ved Samling, og de frygtede. | 15Og de kom til Jesus og så den besatte sitte påklædd og ved sans og samling, han som hadde vært besatt av legionen, og de blev forferdet. | 15När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad. |
| 16Men de, som havde set det, fortalte dem, hvorledes det var gaaet den besatte, og om Svinene. | 16Og de som hadde sett det, fortalte dem hvorledes det var gått med den besatte, og om svinene. | 16Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen. |
| 17Og de begyndte at bede ham om, at han vilde gaa bort fra deres Egn. | 17Og de begynte å be ham at han vilde dra bort fra deres landemerker. | 17Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område. |
| 18Og da han gik om Bord i Skibet, bad den, som havde været besat, ham om, at han maatte være hos ham. | 18Og da han gikk i båten, bad den besatte om å få være med ham. | 18När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom. |
| 19Og han tilstedte ham det ikke, men siger til ham: »Gaa til dit Hus, til dine egne, og forkynd dem, hvor store Ting Herren har gjort imod dig, og at han har forbarmet sig over dig.« | 19Og han gav ham ikke lov, men sa til ham: Gå hjem til dine og fortell dem hvor store ting Herren har gjort imot dig, og at han har miskunnet sig over dig! | 19Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: »Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig.» |
| 20Og han gik bort og begyndte at kundgøre i Dekapolis, hvor store Ting Jesus havde gjort imod ham; og alle undrede sig. | 20Og han gikk bort og begynte å kunngjøre i Dekapolis hvor store ting Jesus hadde gjort imot ham; og alle undret sig. | 20Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig. |
| 21Og da Jesus igen i Skibet var faren over til hin Side, samledes der en stor Skare om ham, og han var ved Søen. | 21Og da Jesus var faret over med båten til hin side igjen, samlet meget folk sig om ham; og han var ved sjøen. | 21Och när Jesus hade farit över i båten, tillbaka till andra stranden, församlade sig mycket folk omkring honom, där han stod vid sjön. |
| 22Og der kommer en af Synagogeforstanderne ved Navn Jairus, og da han ser ham, falder han ned for hans Fødder. | 22Og det kom en av synagoge-forstanderne ved navn Jairus; og da han så ham, falt han ned for hans føtter, | 22Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och när denne fick se honom, föll han ned för hans fötter |
| 23Og han beder ham meget og siger: »Min lille Datter er paa sit yderste; o! at du vilde komme og lægge Hænderne paa hende, for at hun maa frelses og leve!« | 23og han bad ham meget og sa: Min datter ligger på det siste; kom og legg dine hender på henne, så hun må bli frelst og leve! | 23och bad honom enträget och sade: »Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva.» |
| 24Og han gik bort med ham, og en stor Skare fulgte ham, og de trængte ham. | 24Og han gikk bort med ham, og meget folk fulgte ham, og de trengte ham. | 24Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom. |
| 25Og der var en Kvinde, som havde haft Blodflod i tolv Aar, | 25Og der var en kvinne som hadde hatt blodsott i tolv år; | 25Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år, |
| 26og hun havde døjet meget af mange Læger og havde tilsat alt, hvad hun ejede, og hun var ikke bleven hjulpen, men tværtimod, det var blevet værre med hende. | 26og hun hadde lidt meget av mange læger og satt til alt det hun eide, og hadde ikke hatt nogen hjelp av det, men var heller blitt verre; | 26och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne. |
| 27Da hun havde hørt om Jesus, kom hun bagfra i Skaren og rørte ved hans Klædebon. | 27da hun hadde hørt ryktet om Jesus, kom hun midt iblandt folket og rørte bakfra ved hans klædebon. | 27Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel. |
| 28Thi hun sagde: »Dersom jeg rører blot ved hans Klæder, bliver jeg frelst.« | 28For hun sa: Kan jeg få røre, om det så bare er ved hans klær, så blir jeg helbredet. | 28Ty hon tänkte: »Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen.» |
| 29Og straks tørredes hendes Blods Kilde, og hun mærkede i sit Legeme, at hun var bleven helbredt fra sin Plage. | 29Og straks uttørkedes hennes blods kilde, og hun kjente i sitt legeme at hun var helbredet for sin plage. | 29Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga. |
| 30Og straks da Jesus mærkede paa sig selv, at den Kraft var udgaaet fra ham, vendte han sig om i Skaren og sagde: »Hvem rørte ved mine Klæder?« | 30Og Jesus kjente straks hos sig selv den kraft som gikk ut fra ham, og han vendte sig om i hopen og sa: Hvem var det som rørte ved mine klær? | 30Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: »Vem rörde vid mina kläder?» |
| 31Og hans Disciple sagde til ham: »Du ser, at Skaren trænger dig, og du siger: Hvem rørte ved mig?« | 31Og hans disipler sa til ham: Du ser at folket trenger dig på alle kanter, og du sier: Hvem var det som rørte ved mig? | 31Hans lärjungar sade till honom: »Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'» |
| 32Og han saa sig om for at se hende, som havde gjort dette. | 32Og han så sig om for å få øie på henne som hadde gjort dette. | 32Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta. |
| 33Men da Kvinden vidste, hvad der var sket hende, kom hun frygtende og bævende og faldt ned for ham og sagde ham hele Sandheden. | 33Men kvinnen kom redd og skjelvende, for hun visste hvad som var skjedd med henne, og hun falt ned for ham og sa ham hele sannheten. | 33Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen. |
| 34Men han sagde til hende: »Datter! din Tro har frelst dig; gaa bort med Fred, og vær helbredt fra din Plage!« | 34Da sa han til henne: Datter! din tro har frelst dig; gå bort i fred, og vær helbredet for din plage! | 34Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga.» |
| 35Endnu medens han talte, komme nogle fra Synagogeforstanderens Hus og sige: »Din Datter er død, hvorfor umager du Mesteren længere?« | 35Mens han ennu talte, kom det folk fra synagoge-forstanderen og sa: Din datter er død; hvorfor umaker du mesteren lenger? | 35Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: »Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.» |
| 36Men Jesus hørte det Ord, som blev sagt, og han siger til Synagogeforstanderen: »Frygt ikke, tro blot!« | 36Men Jesus hørte det ord som blev sagt, og sa til synagoge-forstanderen: Frykt ikke, bare tro! | 36Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: »Frukta icke, tro allenast.» |
| 37Og han tilstedte ingen at følge med sig uden Peter og Jakob og Johannes, Jakobs Broder. | 37Og han lot ingen følge med sig uten Peter og Jakob og Johannes, Jakobs bror. | 37Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder. |
| 38Og de komme ind i Synagogeforstanderens Hus, og han ser en larmende Hob, der græd og hylede meget. | 38Og de kom til synagoge-forstanderens hus, og han så en larmende hop og folk i stor gråt og jammer, | 38Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt. |
| 39Og han gaar ind og siger til dem: »Hvorfor larme og græde I? Barnet er ikke død, men det sover.« | 39og han gikk inn og sa til dem: Hvorfor larmer og gråter I? Barnet er ikke død; hun sover. | 39Och han gick in och sade till dem: »Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover.» |
| 40Og de lo ad ham; men han drev dem alle ud, og han tager Barnets Fader og Moder og sine Ledsagere med sig og gaar ind, hvor Barnet var. | 40Og de lo ham ut. Men han driver alle ut, og tar med sig barnets far og mor og dem som var med ham, og går inn der hvor barnet var. | 40Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg. |
| 41Og han tager Barnet ved Haanden og siger til hende: »Talitha kumi!« hvilket er udlagt: »Pige, jeg siger dig, staa op!« | 41Og han tar barnet ved hånden og sier til henne: Talita kumi; det er utlagt: Pike! jeg sier dig: Stå op! | 41Och han tog flickan vid handen och sade till henne: »Talita, kum» (det betyder: »Flicka, jag säger dig, stå upp»). |
| 42Og straks stod Pigen op og gik omkring; thi hun var tolv Aar gammel. Og de bleve straks overmaade forfærdede. | 42Og straks stod piken op og gikk omkring; for hun var tolv år gammel. Og de blev storlig forferdet. | 42Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad. |
| 43Og han bød dem meget, at ingen maatte faa dette at vide; og han sagde, at de skulde give hende noget at spise. | 43Og han bød dem strengt at ikke nogen skulde få dette å vite; og han sa at de skulde gi henne noget å ete. | 43Men han förbjöd dem strängeligen att låta någon få veta vad som hade skett. Därefter tillsade han att man skulle giva henne något att äta. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
