Parallelle Kapitler | 1Og han, gik atter ind i en Synagoge, og der var der en Mand, som havde en vissen Haand. | 1Og han gikk atter inn i en synagoge, og der var en mann som hadde en vissen hånd. | 1Och han gick åter in i en synagoga. Där var då en man som hade en förvissnad hand. |
| 2Og de toge Vare paa ham, om han vilde helbrede ham paa Sabbaten, for at de kunde anklage ham. | 2Og de lurte på ham, om han vilde helbrede ham på sabbaten, forat de kunde føre klagemål imot ham. | 2Och de vaktade på honom, för att se om han skulle bota denne på sabbaten; de ville nämligen få något att anklaga honom för. |
| 3Og han siger til Manden, som havde den visne Haand! »Træd frem her i Midten!« | 3Og han sa til mannen som hadde den visne hånd: Stå op og kom frem! | 3Då sade han till mannen som hade den förvissnade handen: »Stå upp, och kom fram.» |
| 4Og han siger til dem: »Er det tilladt at gøre godt paa Sabbaten eller at gøre ondt, at frelse Liv eller at slaa ihjel?« Men de tav. | 4Og han sa til dem: Er det tillatt på sabbaten å gjøre godt eller å gjøre ondt, å berge liv eller å slå ihjel? Men de tidde. | 4Sedan sade han till dem: »Vilketdera är lovligt på sabbaten: att göra vad gott är, eller att göra vad ont är, att rädda någons liv, eller att döda?» Men de tego. |
| 5Og han saa omkring paa dem med Vrede, bedrøvet over deres Hjertes Forhærdelse, og siger til Manden: »Ræk din Haand ud!« og han rakte den ud, og hans Haand blev sund igen. | 5Og han så omkring på dem med harme, full av sorg over deres hjertes forherdelse, og sa til mannen: Rekk din hånd ut! Og han rakte den ut, og hans hånd blev frisk igjen. | 5Då såg han sig omkring på dem med vrede, bedrövad över deras hjärtans förstockelse, och sade till mannen: »Räck ut din hand.» Och han räckte ut den; och hans hand blev frisk igen. -- |
| 6Og Farisæerne gik straks ud og holdt Raad med Herodianerne imod ham, hvorledes de kunde slaa ham ihjel. | 6Og fariseerne gikk ut og holdt straks råd imot ham sammen med herodianerne, hvorledes de skulde få ryddet ham av veien. | 6Då gingo fariséerna bort och fattade strax, tillsammans med herodianerna, det beslutet att de skulle förgöra honom. |
| 7Og Jesus drog med sine Disciple bort til Søen, og en stor Mængde fulgte med fra Galilæa; og fra Judæa | 7Og Jesus drog bort med sine disipler til sjøen, og en stor mengde fra Galilea og fra Judea fulgte ham, | 7Och Jesus drog sig med sina lärjungar undan till sjön, och en stor hop folk följde honom från Galileen. |
| 8og fra Jerusalem og fra Idumæa og Landet hinsides Jordan og fra Egnen om Tyrus og Sidon kom de til ham i stor Mængde, da de hørte, hvor store Gerninger han gjorde. | 8og fra Jerusalem og fra Idumea og fra landet på hin side Jordan og omkring Tyrus og Sidon kom de til ham, en stor mengde, da de hørte hvor store gjerninger han gjorde. | 8Och från Judeen och Jerusalem och Idumeen och från landet på andra sidan Jordan och från trakterna omkring Tyrus och Sidon kom en stor hop folk till honom, när de fingo höra huru stora ting han gjorde. |
| 9Og han sagde til sine Disciple, at en Baad skulde være til Rede til ham for Skarens Skyld, for at de ikke skulde trænge ham. | 9Og han bød sine disipler at en båt skulde ligge ferdig til ham for folkets skyld, forat de ikke skulde trenge ham; | 9Och han tillsade sina lärjungar att en båt skulle hållas tillreds åt honom, för folkets skull, för att de icke skulle tränga sig inpå honom. |
| 10Thi han helbredte mange, saa at alle, som havde Plager, styrtede ind paa ham for at røre ved ham. | 10for han helbredet mange, så at alle de som hadde plager, trengte sig inn på ham for å få røre ved ham. | 10Ty han botade många och blev därför överlupen av alla som hade någon plåga och fördenskull ville röra vid honom. |
| 11Og naar de urene Aander saa ham, faldt de ned for ham og raabte og sagde: »Du er Guds Søn.« | 11Og når de urene ånder så ham, falt de ned for ham og ropte: Du er Guds Sønn! | 11Och när de orena andarna sågo honom, föllo de ned för honom och och ropade och sade: »Du är Guds Son.» |
| 12Og han truede dem meget, at de ikke maatte gøre ham kendt. | 12Og han bød dem med mange strenge ord at de ikke skulde gjøre ham kjent. | 12Men han förbjöd dem strängeligen, åter och åter, att röja honom. |
| 13Og han stiger op paa Bjerget og hidkalder, hvem han selv vilde; og de gik hen til ham. | 13Og han gikk op i fjellet og kalte til sig dem han selv vilde, og de gikk til ham. | 13Och han gick upp på berget och kallade till sig några som han själv utsåg; och de kommo till honom. |
| 14Og han beskikkede tolv, til at de skulde være hos ham, og til at han kunde udsende dem til at prædike | 14Og han utvalgte tolv, som skulde være med ham, og som han kunde sende ut for å forkynne ordet | 14Så förordnade han tolv som skulle följa honom, och som han ville sända ut till att predika, |
| 15og at have Magt til at uddrive de onde Aander. | 15og ha makt til å drive ut de onde ånder, | 15och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar. |
| 16Og han beskikkede de tolv, og han tillagde Simon Navnet Peter; | 16og han gav Simon navnet Peter, | 16Han förordnade alltså dessa tolv: Simon, åt vilken han gav tillnamnet Petrus; |
| 17fremdeles Jakob, Zebedæus's Søn, og Johannes, Jakobs Broder, og han tillagde dem Navnet Boanerges, det er Tordensønner; | 17og Jakob, Sebedeus' sønn, og Johannes, Jakobs bror, og han gav dem navnet Boanerges, det er tordensønner, | 17vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, åt vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tordönsmän); |
| 18og Andreas og Filip og Bartholomæus og Matthæus og Thomas og Jakob, Alfæus's Søn, og Thaddæus og Simon Kananæeren | 18og Andreas og Filip og Bartolomeus og Matteus og Tomas og Jakob, Alfeus' sønn, og Taddeus og Simon Kananeus | 18vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren |
| 19og Judas Iskariot, han, som forraadte ham. | 19og Judas Iskariot, han som forrådte ham. | 19och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom. |
| 20Og han kommer hjem, og der samles atter en Skare, saa at de end ikke kunne faa Mad. | 20Og de kom hjem, og folket kom atter sammen, så de ikke engang kunde få sig mat. | 20Och när han kom hem, församlade sig folket åter, så att de icke ens fingo tillfälle att äta. |
| 21Og da hans nærmeste hørte det, gik de ud for at drage ham til sig thi de sagde: »Han er ude af sig selv.« | 21Og da hans nærmeste fikk høre om det, gikk de hjemmefra for å få fatt på ham; for de sa: Han er fra sig selv. | 21Då nu hans närmaste fingo höra härom, gingo de åstad för att taga vara på honom; ty de menade att han var från sina sinnen. |
| 22Og de skriftkloge, som vare komne ned fra Jerusalem, sagde: »Han har Beelzebul, og ved de onde Aanders Fyrste uddriver han de onde Aander.« | 22Og de skriftlærde, som var kommet ned fra Jerusalem, sa: Han er besatt av Be'elsebul, og: Det er ved de onde ånders fyrste han driver de onde ånder ut. | 22Och de skriftlärde som hade kommit ned från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda andarnas furste som han drev ut de onda andarna. |
| 23Og han kaldte dem til sig og sagde til dem i Lignelser: »Hvorledes kan Satan uddrive Satan? | 23Og han kalte dem til sig og sa til dem i lignelser: Hvorledes kan Satan drive Satan ut? | 23Då kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser: »Huru skulle Satan kunna driva ut Satan? |
| 24Og dersom et Rige er kommet i Splid med sig selv, kan samme Rige ikke bestaa. | 24Om et rike kommer i strid med sig selv, kan dette rike ikke bli stående, | 24Om ett rike har kommit i strid med sig självt, så kan det riket ju icke hava bestånd; |
| 25Og dersom et Hus er kommet i Splid med sig selv, vil samme Hus ikke kunne bestaa. | 25og om et hus kommer i strid med sig selv, kan dette hus ikke bli stående. | 25och om ett hus har kommit i strid med sig självt, så skall icke heller det huset kunna äga bestånd. |
| 26Og dersom Satan har sat sig op imod sig selv og er kommen i Splid med sig selv, kan han ikke bestaa, men det er ude med ham. | 26Og dersom Satan setter sig op mot sig selv og kommer i strid med sig selv, kan han ikke bli stående, men det er ute med ham. | 26Om alltså Satan har satt sig upp mot sig själv och kommit i strid med sig själv, så kan han icke äga bestånd, utan det är då ute med honom. -- |
| 27Men ingen kan gaa ind i den stærkes Hus og røve hans Ejendele, uden han først binder den stærke, og da kan han plyndre hans Hus. | 27Men ingen kan gå inn i den sterkes hus og røve hans gods uten at han først har bundet den sterke; da kan han plyndre hans hus. | 27Nej, ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke. Först därefter kan han plundra hans hus. |
| 28Sandelig, siger jeg eder, alle Ting skulle forlades Menneskenes Børn, Synder og Bespottelser, hvor store Bespottelser de end tale; | 28Sannelig sier jeg eder: Alle synder skal bli menneskenes barn forlatt, og alle bespottelser som de taler; | 28Sannerligen säger jag eder: Alla andra synder skola bliva människors barn förlåtna, ja ock alla andra hädelser, huru hädiskt de än må tala; |
| 29men den, som taler bespotteligt imod den Helligaand, har evindeligt ingen Forladelse, men skal være skyldig i en evig Synd.« | 29men den som taler bespottelig mot den Hellige Ånd, han får i all evighet ikke forlatelse, men er skyldig i en evig synd - | 29men den som hädar den helige Ande, han får icke någonsin förlåtelse, utan är skyldig till evig synd.» |
| 30De sagde nemlig: »Han har en uren Aand.« | 30det var fordi de sa: Han er besatt av en uren ånd. | 30De hade ju nämligen sagt att han var besatt av en oren ande. |
| 31Og hans Moder, og hans Brødre komme, og de stode udenfor og sendte Bud ind til ham og lode ham kalde. | 31Så kom hans mor og hans brødre, og de stod utenfor og sendte bud til ham og bad ham komme ut. | 31Så kommo nu hans moder och hans bröder; och de stannade därutanför och sände bud in till honom för att kalla honom ut. |
| 32Og en Skare sad omkring ham; og de sige til ham: »Se; din Moder og dine; Brødre og dine Søstre ere udenfor og spørge efter dig.« | 32Og folket satt omkring ham, og de sa til ham: Se, din mor og dine brødre er utenfor og spør efter dig. | 32Och mycket folk satt där omkring honom; och man sade till honom: »Se, din moder och dina bröder stå härutanför och fråga efter dig.» |
| 33Og han svarer dem og siger: »Hvem er min Moder og mine Brødre?« | 33Og han svarte dem og sa: Hvem er min mor og mine brødre? | 33Då svarade han dem och sade: Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?» |
| 34Og han saa omkring paa dem, som sade rundt om ham, og sagde: »Se, her er min Moder og mine Brødre! | 34Og han så på dem som satt omkring ham, og sa: Se, det er min mor og mine brødre! | 34Och han såg sig omkring på dem som sutto där runt omkring honom, och han sade: »Se här är min moder, och här äro mina bröder! |
| 35Thi den, som gør Guds Villie, det er min Broder og Søster og Moder.« | 35Den som gjør Guds vilje, han er min bror og søster og mor. | 35Den som gör Guds vilja, den är min broder och min syster och min moder.» |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
