Parallelle Kapitler | 1Jeg siger da: Mon Gud har forskudt sit Folk? det være langt fra! Thi ogsaa jeg er en Israelit, af Abrahams Sæd, Benjamins Stamme. | 1Jeg sier altså: Har da Gud forkastet sitt folk? Langt derifra! også jeg er jo en israelitt, av Abrahams ætt, av Benjamins stamme; | 1Så frågar jag nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Bort det! Jag är ju själv en israelit, av Abrahams säd och av Benjamins stam. |
| 2Gud har ikke forskudt sit Folk, som han forud kendte. Eller vide I ikke, hvad Skriften siger i Stykket om Elias? hvorledes han træder frem for Gud imod Israel, sigende: | 2Gud har ikke forkastet sitt folk, som han forut kjente. Eller vet I ikke hvad Skriften sier på det sted om Elias, hvorledes han treder frem for Gud mot Israel: | 2Gud har icke förskjutit sitt folk, som redan förut hade blivit känt av honom. Eller veten I icke vad skriften säger, där den talar om Elias, huru denne inför Gud träder upp mot Israel med dessa ord: |
| 3»Herre! dine Profeter have de ihjelslaaet, dine Altre have de nedbrudt, og jeg er den eneste, der er levnet, og de efterstræbe mit Liv.« | 3Herre! dine profeter drepte de, dine alter rev de ned, og jeg blev alene tilbake, og de står mig efter livet. | 3»Herre, de hava dräpt dina profeter och rivit ned dina altaren; jag allena är kvar, och de stå efter mitt liv»? |
| 4Men hvad siger det guddommelige Gensvar til ham? »Jeg har levnet mig selv syv Tusinde Mænd, som ikke have bøjet Knæ for Baal.« | 4Men hvad sier Guds svar til ham? Jeg har levnet mig syv tusen menn som ikke har bøiet kne for Ba'al. | 4Och vad får han då för svar av Gud? »Jag har låtit bliva kvar åt mig sju tusen män, som icke hava böjt knä för Baal.» |
| 5Saaledes er der ogsaa i den nærværende Tid blevet en Levning som et Naades-Udvalg. | 5Således er det da også i denne tid blitt en levning tilbake efter nådens utvelgelse; | 5Likaså finnes ock, i den tid som nu är, en kvarleva, i kraft av en utkorelse som har skett av nåd. |
| 6Men er det af Naade, da er det ikke mere af Gerninger, ellers bliver Naaden ikke mere Naade. | 6men er det av nåde, da er det ikke mere av gjerninger, ellers blir nåden ikke mere nåde. | 6Men har den skett av nåd, så har den icke skett på grund av gärningar; annars vore nåd icke mer nåd. |
| 7Hvad altsaa? Det, Israel søger efter, har det ikke opnaaet, men Udvalget har opnaaet det; de øvrige derimod bleve forhærdede, | 7Hvorledes altså? Det som Israel attrår, det har det ikke nådd; men de utvalgte har nådd det, de andre er blitt forherdet, | 7Huru är det alltså? Vad Israel står efter, det har det icke fått; allenast de utvalda hava fått det, medan de andra hava blivit förstockade. |
| 8som der er skrevet: »Gud gav dem en Sløvheds Aand, Øjne til ikke at se med, Øren til ikke at høre med indtil den Dag i Dag.« | 8som skrevet er: Gud gav dem en treghets ånd, øine til ikke å se med og ører til ikke å høre med, inntil den dag idag. | 8Så är ju skrivet: »Gud har givit dem en sömnaktighetens ande, ögon som de icke kunna se med och öron som de icke kunna höra med; så är det ännu i dag.» |
| 9Og David siger: »Deres Bord vorde til Snare og til Fælde og til Anstød og til Gengældelse for dem; | 9Og David sier: La deres bord bli dem til en strikke og en snare og en felle og en gjengjeldelse for dem! | 9Och David säger: »Må deras bord bliva dem till en snara, så att de bliva fångade; må det bliva dem till ett giller, så att de få sin vedergällning. |
| 10deres Øjne vorde formørkede, saa de ikke se, og bøj altid deres Ryg!« | 10la deres øine bli formørket, så de ikke ser, og bøi alltid deres rygg! | 10Må deras ögon förmörkas, så att de icke se; böj deras rygg alltid.» |
| 11Jeg siger da: Mon de have stødt an, for at de skulde falde? Det være langt fra! Men ved deres Fald er Frelsen kommen til Hedningerne, for at dette kunde vække dem til Nidkærhed. | 11Jeg sier altså: Har de da snublet for å falle? Langt derifra! men ved deres fall er frelsen kommet til hedningene, forat dette skal vekke dem til nidkjærhet; | 11Så frågar jag nu: Var det då för att de skulle komma på fall som de stapplade? Bort det! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att de själva skola »uppväckas till avund». |
| 12Men dersom deres Fald er Verdens Rigdom, og deres Tab er Hedningers Rigdom, hvor meget mere skal deres Fylde være det! | 12men er deres fall en rikdom for verden, og er tapet av dem en rikdom for hedninger, hvor meget mere da deres fylde! | 12Och har nu redan deras fall varit till rikedom för världen, och har deras fåtalighet varit till rikedom för hedningarna, huru mycket mer skall icke deras fulltalighet så bliva! |
| 13Og til eder, I Hedninger, siger jeg: For saa vidt jeg nu er Hedningeapostel, ærer jeg min Tjeneste, | 13For til eder taler jeg, I hedninger! Så sant som jeg er hedningenes apostel, priser jeg mitt embede, | 13Men till eder, I som ären av hednisk börd, säger jag: Eftersom jag nu är en hedningarnas apostel, håller jag mitt ämbete högt -- |
| 14om jeg dog kunde vække min Slægt til Nidkærhed og frelse nogle af dem. | 14om jeg bare kunde vekke mine kjødelige frender til nidkjærhet og få frelst nogen av dem. | 14om jag till äventyrs så skulle kunna »uppväcka avund» hos dem som äro mitt kött och blod och frälsa några bland dem. |
| 15Thi dersom deres Forkastelse er Verdens Forligelse, hvad bliver da deres Antagelse andet end Liv ud af døde? | 15For er verden blitt forlikt med Gud ved deres forkastelse, hvad annet vil da deres antagelse bli enn liv av døde? | 15Ty om redan deras förkastelse hade med sig världens försoning, vad skall då deras upptagande hava med sig, om icke liv från de döda? |
| 16Men dersom Førstegrøden er hellig, da er Dejgen det ogsaa; og dersom Roden er hellig, da ere Grenene det ogsaa. | 16Men er førstegrøden hellig, da er deigen det også, og er roten hellig, da er grenene det også. | 16Om förstlingsbrödet är heligt, så är ock hela degen helig; och om roten är helig, så äro ock grenarna heliga. |
| 17Men om nogle af Grenene bleve afbrudte, og du, en vild Oliekvist, blev indpodet iblandt dem og blev meddelagtig i Olietræets Rod og Fedme, | 17Om nu allikevel nogen av grenene blev avbrutt, og du som var en vill oljekvist, blev innpodet iblandt dem og fikk del med dem i oljetreets rot og fedme, | 17Men om nu några av grenarna hava brutits bort, och du, som är av ett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem har fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot, |
| 18da ros dig ikke imod Grenene; men dersom du roser dig, da bærer jo ikke du Roden, men Roden dig. | 18da ros dig ikke mot grenene! men hvis du roser dig, så er det dog ikke du som bærer roten, men roten som bærer dig. | 18så må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om du skulle vilja förhäva dig, så besinna att det icke är du som bär roten, utan att roten bär dig. |
| 19Du vil vel sige: Grene bleve afbrudte, for at jeg skulde blive indpodet. | 19Du vil da si: Grenene blev avbrutt forat jeg skulde bli innpodet. | 19Nu säger du kanhända: »Det var för att jag skulle bliva inympad som en del grenar brötos bort.» |
| 20Vel! ved deres Vantro bleve de afbrudte, men du staar ved din Tro; vær ikke overmodig, men frygt! | 20Vel! ved sin vantro blev de avbrutt, men du står ved din tro; vær ikke overmodig, men frykt! | 20Visserligen. För sin otros skull blevo de bortbrutna, och du får vara kvar genom din tro. Hav då inga högmodiga tankar, utan lev i fruktan. |
| 21Thi naar Gud ikke sparede de naturlige Grene, vil han heller ikke spare dig. | 21for sparte Gud ikke de naturlige grener, da vil han heller ikke spare dig. | 21Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, så skall han icke heller skona dig. |
| 22Saa se da Guds Godhed og Strenghed: Over dem, som faldt, er der Strenghed, men over dig Guds Godhed, hvis du bliver i hans Godhed; ellers skal ogsaa du afhugges. | 22Så se da Guds godhet og strenghet: Strenghet er over dem som er falt, men over dig er Guds godhet, såfremt du holder dig til hans godhet, ellers skal også du bli avhugget. | 22Se alltså här Guds godhet och stränghet: Guds stränghet mot dem som föllo och hans godhet mot dig, om du nämligen håller dig fast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen. |
| 23Men ogsaa hine skulle indpodes, dersom de ikke blive i Vantroen; thi Gud er mægtig til atter at indpode dem. | 23Men hine skal også bli innpodet, såfremt de ikke holder ved i sin vantro; for Gud er mektig til å innpode dem igjen. | 23Men jämväl de andra skola bliva inympade, om de icke hålla fast vid sin otro; Gud är ju mäktig att åter inympa dem. |
| 24Thi naar du blev afhugget af det Olietræ, som er vildt af Naturen, og imod Naturen blev indpodet i et ædelt Olietræ, hvor meget mere skulle da disse indpodes i deres eget Olietræ, som de af Natur tilhøre! | 24For blev du avhugget av det oljetre som er vilt av naturen, og mot naturen innpodet i et godt oljetre, hvor meget mere skal de da bli innpodet i sitt eget oljetre, disse som av naturen hører det til. | 24Ty om du har blivit borthuggen från ditt av naturen vilda olivträd och mot naturen inympats i ett ädelt olivträd, huru mycket snarare skola då icke dessa kunna inympas i sitt eget äkta olivträd, det som de efter naturen tillhöra! |
| 25Thi jeg vil ikke, Brødre! at I skulle være uvidende om denne Hemmelighed, for at I ikke skulle være kloge i eders egne Tanker, at Forhærdelse delvis er kommen over Israel, indtil Hedningernes Fylde er gaaet ind; | 25For jeg vil ikke, brødre, at I skal være uvitende om denne hemmelighet - forat I ikke skal tykkes eder selv kloke - at forherdelse delvis er kommet over Israel, inntil fylden av hedningene er kommet inn, | 25Ty för att I, mina bröder, icke skolen hålla eder själva för kloka, vill jag yppa för eder denna hemlighet: Förstockelse har drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess hedningarna i fulltalig skara hava kommit in; |
| 26og saa skal hele Israel frelses, som der er skrevet: »Fra Zion skal Befrieren komme, han skal afvende Ugudeligheder fra Jakob; | 26og således skal hele Israel bli frelst, som skrevet er: Fra Sion skal redningsmannen komme, han skal bortrydde ugudelighet fra Jakob, | 26och så skall hela Israel bliva frälst, såsom det är skrivet: »Från Sion skall förlossaren komma, han skall skaffa bort all ogudaktighet från Jakob. |
| 27og dette er min Pagt med dem, naar jeg borttager deres Synder.« | 27og når jeg borttar deres synder, da er dette min pakt med dem. | 27Och när jag borttager deras synder, då skall detta vara det förbund, som jag gör med dem.» |
| 28Efter Evangeliet er de vel Fjender for eders Skyld, men efter Udvælgelsen ere de elskede for Fædrenes Skyld; | 28Efter evangeliet er de fiender for eders skyld, men efter utvelgelsen er de elsket for fedrenes skyld; | 28Se vi nu på evangelium, så äro de hans ovänner, för eder skull; men se vi på utkorelsen, så äro de hans älskade, för fädernas skull. |
| 29thi Naadegaverne og sit Kald fortryder Gud ikke. | 29for sine nådegaver og sitt kall angrer Gud ikke på. | 29Ty sina nådegåvor och sin kallelse kan Gud icke ångra. |
| 30Thi ligesom I tilforn bleve ulydige imod Gud, men nu fik Barmhjertighed ved disses Ulydighed, | 30For likesom I før var ulydige mot Gud, men nu har fått miskunn ved disses ulydighet, | 30Såsom I förut voren ohörsamma mot Gud, men nu genom dessas ohörsamhet haven fått barmhärtighet, |
| 31saaledes bleve ogsaa disse nu ulydige, for at ogsaa de maatte faa Barmhjertighed ved den Barmhjertighed, som er bleven eder til Del. | 31så har også disse nu vært ulydige, forat de også skal få miskunn ved den miskunn som er blitt eder til del; | 31så hava nu ock dessa varit ohörsamma, för att de, genom den barmhärtighet som har vederfarits eder, också själva skola få barmhärtighet. |
| 32Thi Gud har indesluttet alle under Ulydighed, for at han kunde forbarme sig over alle. | 32for Gud har overgitt dem alle til ulydighet forat han kunde miskunne sig over dem alle. | 32Ty Gud har givit dem alla till pris åt ohörsamhet, för att sedan förbarma sig över dem alla. |
| 33O Dyb af Guds Rigdom og Visdom og Kundskab! hvor uransagelige ere hans Domme, og hans Veje usporlige! | 33O dyp av rikdom og visdom og kunnskap hos Gud! Hvor uransakelige hans dommer er, og hvor usporlige hans veier! | 33O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans vägar! |
| 34Thi hvem har kendt Herrens Sind? eller hvem blev hans Raadgiver? | 34For hvem kjente Herrens sinn? eller hvem var hans rådgiver? | 34Ty »vem har lärt känna Herrens sinne, eller vem har varit hans rådgivare? |
| 35eller hvem gav ham først, saa at der skulde gives ham Gengæld derfor? | 35Eller hvem gav ham noget først, så han skulde få vederlag igjen? | 35Eller vem har först givit honom något, som han alltså bör betala igen?» |
| 36Thi af ham og ved ham og til ham ere alle Ting; ham være Ære i Evighed! Amen. | 36For av ham og ved ham og til ham er alle ting; ham være æren i evighet! Amen. | 36Av honom och genom honom och till honom är ju allting. Honom tillhör äran i evighet, amen. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
