Parallelle Kapitler 1Alt har sin Stund og hver en Ting under Himmelen sin Tid: | 1Alt har sin tid, og en tid er der satt for hvert foretagende under himmelen. | 1Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund. |
2Tid til at fødes og Tid til at dø, Tid til at plante og Tid til at rydde, | 2Å fødes har sin tid og å dø har sin tid, å plante har sin tid og å rykke op det som er plantet, har sin tid; | 2Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid. |
3Tid til at dræbe og Tid til at læge, Tid til at nedrive og Tid til at opbygge, | 3å drepe har sin tid og å læge har sin tid; å rive ned har sin tid og å bygge op har sin tid; | 3Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid. |
4Tid til at græde og Tid til at le, Tid til at sørge og Tid til at danse, | 4å gråte har sin tid og å le har sin tid; å klage har sin tid og å danse har sin tid; | 4Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid. |
5Tid til at kaste Sten, og Tid til at sanke Sten, Tid til at favne og Tid til ikke at favne, | 5å kaste bort stener har sin tid og å samle stener har sin tid; å ta i favn har sin tid og å holde sig fra favntak har sin tid; | 5Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid. |
6Tid til at søge og Tid til at miste, Tid til at gemme og Tid til at bortkaste, | 6å søke har sin tid og å tape har sin tid; å gjemme har sin tid og å kaste bort har sin tid; | 6Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid. |
7Tid til at flænge og Tid til at sy, Tid til at tie og Tid til at tale, | 7å sønderrive har sin tid og å sy sammen har sin tid; å tie har sin tid og å tale har sin tid; | 7Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid. |
8Tid til at elske og Tid til at hade, Tid til Krig og Tid til Fred. | 8å elske har sin tid og å hate har sin tid; krig har sin tid og fred har sin tid. | 8Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid. |
9Hvad Løn for sin Flid har da den, der arbejder? | 9Hvad vinning har den som gjør noget, av det strev han har med det? | 9Vad förmån av sin möda har då den som arbetar? |
10Jeg saa det Slid, som Gud har givet Menneskens Børn at slide med. | 10Jeg så den plage som Gud har gitt menneskenes barn å plage sig med. | 10Jag såg vilket besvär Gud har givit människors barn till att plåga sig med. |
11Alt har han skabt smukt til rette Tid; ogsaa Evigheden har han lagt i deres Hjerte, dog saaledes at Menneskene hverken fatter det første eller det sidste af, hvad Gud har virket. | 11Alt har han gjort skjønt i sin tid; også evigheten har han lagt i deres hjerte, men således at mennesket ikke til fulle kan forstå det verk Gud har gjort, fra begynnelsen til enden. | 11Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort. |
12Jeg skønnede, at der ikke gives noget andet Gode for dem end at glæde sig og have det godt, saa længe de lever. | 12Jeg skjønte at de intet annet gode har enn å glede sig og å gjøre sig til gode i livet; | 12Jag insåg att intet är bättre för dem, än att de äro glada och göra sig goda dagar, så länge de leva. |
13Dog ogsaa det at spise og drikke og nyde det gode under al sin Flid er for hvert Menneske en Guds Gave. | 13men når et menneske, hvem det så er, får ete og drikke og unne sig gode dager til gjengjeld for alt sitt strev, så er også det en Guds gave. | 13Men om någon kan äta och dricka och njuta vad gott är under all sin möda, så är också detta en Guds gåva. |
14Jeg skønnede, at alt, hvad Gud virker, bliver evindelig, uden at noget kan føjes til eller tages fra; og saaledes har Gud gjort det, for at man skal frygte for hans Aasyn. | 14Jeg skjønte at alt hvad Gud gjør, det varer evig; intet kan legges til og intet kan tas fra. Så har Gud gjort det, forat vi skal frykte ham. | 14Jag insåg att allt vad Gud gör skall förbliva evinnerligen; man kan icke lägga något därtill, ej heller taga något därifrån. Och Gud har så gjort, för att man skall frukta honom. |
15Hvad der sker, var allerede, og hvad der skal ske, har allerede været; Gud leder det svundne op. | 15Hvad der er, det var allerede før, og hvad der skal bli, det har også vært før; Gud søker frem igjen det forgangne. | 15Vad som är, det var redan förut, och vad som kommer att ske, det skedde ock redan förut; Gud söker blott fram det förgångna. |
16Fremdeles saa jeg under Solen, at Gudløshed var paa Rettens Sted og Gudløshed paa Retfærds Sted. | 16Fremdeles så jeg under solen at på dommersetet, der satt gudløsheten, og hvor rettferdighet skulde råde, der rådet gudløshet. | 16Ytterligare såg jag under solen att på domarsätet rådde orättfärdighet, och på rättfärdighetens säte orättfärdighet. |
17Jeg sagde ved mig selv: »Den retfærdige og den gudløse dømmer Gud; thi for hver en Ting og hver en Idræt har han fastsat en Tid.« | 17Da sa jeg i mitt hjerte: Gud skal dømme den rettferdige så vel som den gudløse; for hos ham er det fastsatt en tid for hvert foretagende og for alt hvad som gjøres. | 17Då sade jag i mitt hjärta: Både den rättfärdige och den orättfärdige skall Gud döma; ty vart företag och allt vad man gör har sin tid hos honom. |
18Jeg sagde ved mig selv: »Det er for Menneskenes Skyld, for at Gud kan prøve dem, og for at de selv kan se, at de er Dyr.« | 18Jeg sa i mitt hjerte: Dette skjer for menneskenes barns skyld, forat Gud kan prøve dem, og forat de kan se at de i sig selv ikke er annet enn dyr; | 18Jag sade i mitt hjärta: För människornas skull sker detta, på det att Gud må pröva dem, och på det att de själva må inse att de äro såsom fänad. |
19Thi Menneskers og Dyrs Skæbne er ens; som den ene dør, dør den anden, og en og samme Aand har de alle; Mennesket har intet forud for Dyrene, thi alt er Tomhed. | 19for det går menneskenes barn som det går dyrene; den samme skjebne rammer dem; som den ene dør, så dør den andre, og en livsånde har de alle; mennesket har ikke noget fortrin fremfor dyret; for alt er tomhet. | 19Ty det går människors barn såsom det går fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, människorna hava intet framför fänaden, ty allt är fåfänglighet. |
20Alle gaar sammesteds hen, alle blev til af Muld, og alle vender tilbage til Mulden. | 20De farer alle til ett sted; de er alle blitt til av støvet, og de vender alle tilbake til støvet. | 20Alla går de till samma mål; alla have de kommit av stoft, och alla skola de åter varda stoft. |
21Hvo ved, om Menneskenes Aand stiger opad, og om Dyrenes Aand farer nedad til Jorden? | 21Hvem vet om menneskenes ånd stiger op, og om dyrets ånd farer ned til jorden? | 21Vem kan veta om människornas ande att den stiger uppåt, och om fänadens ande att den far ned under jorden? |
22Saaledes indsaa jeg, at intet er bedre for Mennesket end at glæde sig ved sin Gerning, thi det er hans Del; thi hvo kan bringe ham saa vidt, at han kan se, hvad der kommer efter hans Død? | 22Og jeg så at intet er bedre for mennesket enn at han gleder sig ved sitt arbeid; for det er det gode som blir ham til del; for hvem lar ham få se det som skal komme efter ham? | 22Och jag såg att intet är bättre för människan, än att hon är glad under sitt arbete; ty detta är den del hon får. Ty vem kan föra henne tillbaka, så att hon får se och hava glädje av vad som skall ske efter henne? |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |