Job 3:13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,

Job 3:12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?

Job 7:8 Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.

Job 7:21 Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse, icke tillgiva mig min missgärning? Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet; om du söker efter mig, så är jag icke mer.

Job 10:21 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,

Job 10:22 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.

Job 14:10 Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?

Job 14:12 så ligger mannen där och står ej mer upp, han vaknar icke åter, så länge himmelen varar; aldrig väckes han upp ur sin sömn.

Job 14:20 Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.

Job 16:22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.

Job 17:13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger;

Job 19:25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.

Job 21:13 De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid.

Job 21:23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;

Job 21:26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.

Job 24:19 Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat.

Job 24:20 Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.

Job 26:5 Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.

Job 26:6 Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse.

Job 34:22 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.

Hesekiel 32:27 Men dessa fallna män ur de oomskurnas hop, de få icke vila bland hjältarna, bland dem som hava farit ned till dödsriket i sin krigiska rustning och fått sina svärd lagda under sina huvuden. Nej, deras missgärningar hava kommit över deras ben. De utbredde ju skräck i de levandes land, såsom hjältar göra.