Vedergällen icke ont med ont, icke smädelse med smädelse, utan tvärtom välsignen; därtill ären I ju ock kallade, att I skolen få välsignelse till arvedel.

1 Mosebok 42:25
Och Josef bjöd att man skulle fylla deras säckar med säd, och lägga vars och ens penningar tillbaka i hans säck, och giva dem kost för resan. Och man gjorde så med dem.

1 Samuelsboken 26:11
men HERREN låte det vara fjärran ifrån mig att jag skulle uträcka min hand mot HERRENS smorde. Tag nu likväl spjutet som står vid hans huvudgärd och vattenkruset; och låt oss sedan gå vår väg.

Ordspråksboken 20:22
Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.

Ordspråksboken 28:10
Den som leder de redliga vilse in på en ond väg, han faller själv i sin grop; men de ostraffliga få till sin arvedel vad gott är.

Lukas 6:28
välsignen dem som förbanna eder, bedjen för dem som förorätta eder.

Romabrevet 8:28
Men vi veta att för dem som älska Gud samverkar allt till det bästa, för dem som äro kallade efter hans rådslut.

Romabrevet 8:30
Och dem som han har förut bestämt, dem kallar han ock, och dem som han har kallat, dem rättfärdiggör han ock, och dem som han har rättfärdiggjort, dem förhärligar han ock.

Romabrevet 12:14
Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke.

Romabrevet 12:17
Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man.

1 Korinthierbrevet 4:12
vi måste möda oss och arbeta med våra händer. Vi bliva smädade och välsigna likväl; vi lida förföljelse och härda dock ut;

Galaterbrevet 3:14
Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.

1 Thessalonikerbr. 5:15
Sen till, att ingen vedergäller någon med ont för ont; faren fastmer alltid efter att göra vad gott är mot varandra och mot var man.

Hebreerbrevet 6:14
och sade: »Sannerligen, jag skall rikligen välsigna dig och storligen föröka dig.»

Hebreerbrevet 12:17
I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, när han på grund av arvsrätt ville få välsignelsen; han kunde nämligen icke vinna någon ändring, fastän han med tårar sökte därefter.

1 Petrusbrevet 2:21
Ty därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår.

1 Petrusbrevet 2:23
När han blev smädad, smädade han icke igen, och när han led, hotade han icke, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist.