Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.

Psaltaren 6:2
Var mig nådig, HERRE, ty jag försmäktar; hela mig, HERRE, ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.

Psaltaren 13:2
Huru länge, HERRE; skall du så alldeles förgäta mig? Huru länge skall du fördölja ditt ansikte för mig?

Psaltaren 22:14
Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

Psaltaren 32:3
Så länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga klagan.

Psaltaren 38:3
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.

Psaltaren 38:10
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.

Psaltaren 39:11
Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. Sela.

Psaltaren 90:15
Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

Psaltaren 102:3
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

Klagovisorna 3:4
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.