Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

Jakobsbrevet 1:11
Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan.

1 Samuelsboken 1:7
För vart år, så ofta hon hade kommit upp till HERRENS hus, gjorde han på samma sätt, och den andra retades då med henne på samma sätt. Och nu grät hon och åt intet.

2 Samuelsbokem 12:17
Då stodo de äldste i hans hus upp och gingo till honom, för att förmå honom att stiga upp från marken; men han ville icke, och han åt icke heller något med dem.

Esra 10:6
Och Esra stod upp från platsen framför Guds hus och gick in i Johanans, Eljasibs sons, tempelkammare. Och när han hade kommit dit, kunde han varken äta eller dricka; så sörjde han över den otrohet som de återkomna fångarna hade begått.

Job 33:20
Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.

Psaltaren 6:2
Var mig nådig, HERRE, ty jag försmäktar; hela mig, HERRE, ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.

Psaltaren 37:2
Ty såsom gräs varda de snart avhuggna, och såsom gröna örter vissna de.

Psaltaren 90:5
Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

Psaltaren 90:6
det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

Psaltaren 102:11
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

Psaltaren 107:18
deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.

Jesaja 40:7
Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, när HERRENS andedräkt blåser därpå.