next unto king.

1 Mosebok 41:44
Och Farao sade till Josef: »Jag är Farao; utan din vilja skall ingen i hela Egyptens land lyfta hand eller fot.»

1 Samuelsboken 23:17
Han sade till honom: »Frukta icke; ty min fader Sauls hand skall icke träffa dig, utan du skall bliva konung över Israel, och jag skall då hava andra platsen, näst efter dig. Detta vet ock min fader Saul.»

2 Krönikeboken 28:7
Och Sikri, en tapper man från Efraim, dräpte Maaseja, konungasonen, och Asrikam, slottshövdingen, och Elkana, konungens närmaste man.

Daniel 5:16,29
Men om dig har jag hört att du kan giva uttydningar och reda ut invecklade ting. Om du alltså nu kan läsa skriften och säga mig dess uttydning, så skall du bliva klädd i purpur, och den gyllene kedjan skall hängas om din hals, och du skall bliva den tredje herren i riket.»…

accepted.

Ester 3:2
Och alla konungens tjänare som voro i konungens port böjde knä och föllo ned för Haman, ty så hade konungen bjudit om honom. Men Mordokai böjde icke knä och föll icke ned för honom.

Romabrevet 14:18
Den som häri tjänar Kristus, han är välbehaglig för Gud och håller provet inför människor.

seeking.

Nehemja 2:10
Men då horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske tjänstemannen, hörde detta, förtröt det dem högeligen att någon hade kommit för att se Israels barn till godo.

Psaltaren 122:6-9
Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.…

Romabrevet 9:2,3
när jag säger att jag har stor bedrövelse och oavlåtligt kval i mitt hjärta.…

Romabrevet 10:1
Mina bröder, mitt hjärtas åstundan och min bön till Gud för dem är att de må bliva frälsta.

REMARKS ON THE BOOK OF ESTHER.

Ester 10:1
Och konung Ahasveros tog skatt både av fastlandet och av öarna i havet.

xi. c.6,) the Septuagint version, and the apocryphal additions to this book. The history, therefore, comes in between the sixth and seventh chapters of Ezra, commencing about A.M.

3540, and continuing through a period of twelve years: it relates the royal feast of Ahasuerus; the disgrace of Vashti, (ch. i.;) the elevation of Esther to the Persian throne; the essential service rendered to the king by Mordecai, in detecting a plot against his life, (ch. ii.;) the promotion of Haman, and his purposed destruction of the Jews, (ch. iii.;) the consequent affliction of the Jews, and the measures pursued by them, (ch. iv.;) the defeat of Haman's plot, through the instrumentality of Esther, against Mordecai, (ch. v.-vii.;) and also the defeat of his general plot against the Jews, (ch. viii.; ix.

1-15;) the institution of the feast of Purim to commemorate this deliverance, (ch. ix.

16-32;) and the advancement of Mordecai, (ch. x.;) and though some Christians have hesitated to receive this book into the sacred canon, yet it has always been received by the Jews, not only as perfectly authentic, but also as one of the most excellent of their sacred books. That it is a genuine and faithful description of a real fact, the observation of the feast of Purim, to the present day, is a sufficient evidence; since it is impossible, and in fact inconceivable, that a nation should institute, and afterwards continue to celebrate without interruption, through every generation of that people, in a long succession of ages, in whatever places they may have sojourned, this solemn annual festival, merely because one of their nation had written an agreeable fable or romance. It has been remarked, as an objection to this book, that the name of God no where occurs in it: His superintending providence, however, is frequently illustrated. It is shewn, indeed, in every part of the work; disconcerting evil designs, and producing great events, by means seemingly inadequate. It also presents an interesting description of mortified pride, and of malice baffled to the destruction of its possessors; and exhibits a very lively representation of the vexations and troubles, the anxieties, treachery, and dissimulation of a corrupt court.