Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta. Hör, då klappar min vän på dörren: »Öppna för mig, du min syster, min älskade, min duva, min fromma; ty mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.»

Matteus 7:8
Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet.

Hga Visan 1:16
»Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.

Hga Visan 2:14
Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.» ----

Hga Visan 4:9
Du har tagit mitt hjärta, du min syster, min brud; du har tagit mitt hjärta med en enda blick, med en enda länk av kedjan kring din hals.

Hga Visan 5:6
Så öppnade jag för min vän, men min vän var borta och försvunnen. Min själ blev utom sig vid tanken på hans ord. Jag sökte honom, men fann honom icke; jag ropade på honom, men han svarade mig icke.

Hga Visan 5:11
Hans huvud är finaste guld, hans lockar palmträdsvippor, och svarta såsom korpen.

Hga Visan 6:9
Men en enda är hon, min duva, min fromma, hon, sin moders endaste, hon, sin fostrarinnas utkorade. När jungfrur se henne, prisa de henne säll, drottningar och bihustrur höja hennes lov. ----