Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.

Psaltaren 35:4
Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.

Psaltaren 35:20
Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.

Psaltaren 41:5
Mina fiender tala vad ont är mot mig: »När skall han dö och hans namn förgås?»

Psaltaren 43:1
Skaffa mig rätt, o Gud, och utför min sak mot ett folk utan fromhet; rädda mig ifrån falska och orättfärdiga människor. (2) Ty du är den Gud som är mitt värn; varför har du förkastat mig? Varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?

Psaltaren 54:3
Ty främlingar resa sig upp mot mig, och våldsverkare stå efter mitt liv; de hava icke Gud för ögonen. Sela.

Psaltaren 140:5
Stolta människor lägga ut för mig snaror och garn; de breda ut nät invid vägens rand, giller sätta de för mig. Sela.

Psaltaren 141:9
Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller.

Ordspråksboken 24:2
Ty på övervåld tänka deras hjärtan, och deras läppar tala olycka.