Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

Psaltaren 18:6
Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.

Psaltaren 22:24
Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

Psaltaren 66:19
Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.

Psaltaren 77:10
Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Psaltaren 88:5
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.

Psaltaren 116:11
jag som måste säga i min ångest: »Alla människor äro lögnaktiga.»

Psaltaren 145:19
Han gör vad de gudfruktiga begära och hör deras rop och frälsar dem.

Jesaja 38:11
Jag tänkte: Jag får icke mer se HERREN, HERREN i de levandes land. Hos dem som bo i förgängelsens rike får jag ej mer skåda människor.

Jesaja 38:12
Min hydda ryckes upp och flyttas bort ifrån mig såsom en herdes tält. Jag har vävt mitt liv till slut såsom en vävare sin väv, och jag skäres nu ned från bommen; innan dagen har gått över till natt, är du färdig med mig.

Klagovisorna 3:54
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»

Jona 2:4
Jag tänkte då: 'Jag är bortdriven ifrån dina ögon.' Men jag skall åter få skåda upp mot ditt heliga tempel.