Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

2 Mosebok 14:21
Och Mose räckte ut sin hand över havet; då drev HERREN undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten, och han gjorde så havet till torrt land; och vattnet klövs itu.

Psaltaren 18:15
Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.

Psaltaren 66:6
Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.

Psaltaren 78:13
Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

Psaltaren 104:7
Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

Psaltaren 136:14
och lät Israel gå mitt därigenom, ty hans nåd varar evinnerligen,

Jesaja 50:2
Varför var ingen tillstädes, när jag kom? Varför svarade ingen, när jag ropade? Har då min arm blivit för kort, så att den ej kan förlossa, eller finnes hos mig ingen kraft till att hjälpa? Med min näpst uttorkar jag ju havet, och strömmarna gör jag till torrt land, så att fiskarna ruttna och dö av törst, eftersom vattnet är borta;

Jesaja 51:10
Var det icke du, som uttorkade havet, det stora djupets vatten, och som gjorde havsbottnen till en väg, där ett frälsat folk kunde gå fram?

Jesaja 63:11
Då tänkte hans folk på forna tider, de tänkte på Mose: Var är nu han som förde dem upp ur havet, jämte herdarna för hans hjord? Var är han som lade i deras bröst sin helige Ande,

Nahum 1:4
Han näpser havet och låter det uttorka och alla strömmar låter han sina bort. Då försmäkta Basan och Karmel, Libanons grönska försmäktar.