Då begynte hela menigheten ropa och skria, och folket grät den natten.

2 Mosebok 13:17
När Farao nu hade släppt folket, förde Gud dem icke på den väg som gick igenom filistéernas land, fastän denna var den genaste; ty Gud tänkte att folket, när det fick se krig hota, kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten;

2 Mosebok 33:4
När folket hörde detta stränga tal, blevo de sorgsna, och ingen tog sina smycken på sig.

4 Mosebok 13:33
Vi sågo där ock jättarna, Anaks barn, av jättestammen; vi tyckte då att vi själva voro såsom gräshoppor, och sammalunda tyckte de om oss.

4 Mosebok 14:2
Och alla Israels barn knorrade emot Mose och Aron, och hela menigheten sade till dem: »O att vi hade fått dö i Egyptens land, eller att vi hade fått dö här i öknen!

5 Mosebok 1:26
Men I villen icke draga ditupp, utan voren gensträviga mot HERRENS, eder Guds, befallning.

1 Samuelsboken 30:4
brast han ut i gråt, så ock hans folk; och de gräto, till dess att de icke förmådde gråta mer.

Psaltaren 78:32
Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.