Till bergens grund sjönk jag ned, jordens bommar slöto sig bakom mig för evigt. Men du förde min själ upp ur graven, HERRE, min Gud.

Matteus 16:18
Så säger ock jag dig att du är Petrus; och på denna klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola icke bliva henne övermäktiga.

Job 33:28
ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»

Psaltaren 16:10
Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven.

Psaltaren 18:5
Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.

Psaltaren 30:3
HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.

Psaltaren 116:3
Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse.

Jesaja 38:10
Jag tänkte: Jag går hädan i mina bästa dagar, in genom dödsrikets portar; jag varder berövad återstoden av mina år.

Jesaja 38:17
Se till mitt bästa kom denna bittra bedrövelse över mig. I din kärlek räddade du min själ ifrån förintelsens grop, i det du kastade alla mina synder bakom din rygg.

Hesekiel 26:20
då störtar jag dig ned till dem som hava farit ned i graven, till folk som levde för länge sedan; och lik en längesedan ödelagd plats får du ligga där i jordens djup, hos dem som hava farit ned i graven. Så skall du förbliva obebodd, medan jag gör härliga ting i de levandes land.

Hesekiel 31:14
Så sker, för att ett träd som växer vid vatten aldrig skall yvas över sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen; ja, för att icke ens de väldigaste av dem skola stå och yvas, intet träd som har haft vatten att dricka. Ty de äro allasammans hemfallna åt döden och måste ned i jordens djup, till att vara där bland människors barn, hos dem som hava farit ned i graven.