Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;

1 Mosebok 3:17
Och till Adam sade han: »Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och åt av det träd om vilket jag hade bjudit dig och sagt: 'Du skall icke äta därav', därför vare marken förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar;

Job 5:7
nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.

Job 7:1
En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.

Job 10:20
Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,

Psaltaren 89:47
Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.

Predikaren 2:23
Alla hennes dagar äro ju fulla av plåga, och det besvär hon har är fullt av grämelse; icke ens om natten får hennes hjärta någon ro. Också detta är fåfänglighet.

Jeremia 20:18
Varför kom jag ut ur moderlivet och fick se olycka och bedrövelse, så att mina dagar måste försvinna i skam?