Då tänkte Gud på Noa och på alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;

1 Mosebok 19:29
Så skedde då, att när Gud fördärvade städerna på Slätten, tänkte han på Abraham och lät Lot komma undan omstörtningen, då han omstörtade städerna där Lot hade bott.

2 Mosebok 2:24
Och Gud hörde deras jämmer, och Gud tänkte på sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob.

2 Mosebok 14:21
Och Mose räckte ut sin hand över havet; då drev HERREN undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten, och han gjorde så havet till torrt land; och vattnet klövs itu.

2 Mosebok 15:10
Du andades på dem, då övertäckte dem havet; de sjönko såsom bly i de väldiga vattnen.

4 Mosebok 10:9
Och om I, i edert land, dragen ut till strid mot någon eder ovän som angriper eder, så skolen I blåsa larmsignal med trumpeterna; härigenom skolen I då bringas i åminnelse inför HERRENS, eder Guds, ansikte, och I skolen så bliva frälsta ifrån edra fiender.

1 Samuelsboken 1:19
Bittida följande morgon, sedan de hade tillbett inför HERREN, vände de tillbaka och kommo hem igen till Rama. Och Elkana kände sin hustru Hanna, och HERREN tänkte på henne,

Job 12:15
Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.

Psaltaren 29:10
HERREN på sin tron bjöd floden komma, och HERREN tronar såsom konung evinnerligen.

Psaltaren 105:42
Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.

Jesaja 44:27
Jag är den som säger till havsdjupet: »Sina ut; dina strömmar vill jag låta uttorka.»

Nahum 1:4
Han näpser havet och låter det uttorka och alla strömmar låter han sina bort. Då försmäkta Basan och Karmel, Libanons grönska försmäktar.