there.

Johannes 20:30,31
Ännu många andra tecken, som icke äro uppskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn.…

Job 26:14
Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?

Psaltaren 40:5
Stora äro de under du har gjort, HERRE, min Gud, och de tankar du har tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna.

Psaltaren 71:15
Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

Predikaren 12:12
Och för övrigt är utom detta att säga: Min son, låt varna dig! Ingen ände är på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött.

Matteus 11:5
blinda få sin syn, halta gå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, och 'för fattiga förkunnas glädjens budskap'.

Apostagärningarna 10:38
förkunnelsen om Jesus från Nasaret och om huru Gud hade smort honom med helig ande och kraft, honom som vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som voro under djävulens våld; ty Gud var med honom.

Apostagärningarna 20:35
I allt har jag genom mitt föredöme visat eder att man så, under eget arbete, bör taga sig an de svaga och komma ihåg Herren Jesu ord, huru han själv sade: 'Saligare är att giva än att taga.'»

Hebreerbrevet 11:32
Och vad skall jag nu vidare säga? Tiden bleve mig ju för kort, ifall jag skulle förtälja om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David och Samuel och profeterna,

that even.

Johannes 13:33
Kära barn, allenast en liten tid är jag ännu hos eder; I skolen sedan söka efter mig, men det som jag sade till judarna: 'Dit jag går, dit kunnen I icke komma', detsamma säger jag nu ock till eder.

;

5 Mosebok 1:28
Varthän skola vi då draga? Våra bröder hava förfärat våra hjärtan, ty de säga: 'Där är ett folk, större och resligare än vi, där äro städer, stora och befästa upp mot himmelen; ja, vi sågo där också anakiter.'»

; Da.

5 Mosebok 4:11
Och I trädden fram och blevo stående nedanför berget; och berget brann i eld ända upp till himmelen, och där var mörker, moln och töcken.

; Ec.

5 Mosebok 14:15
strutsen tahemasfågeln, fiskmåsen, höken med dess arter,

. Basnage gives a very similar hyperbole taken from the Jewish writers, in which Jochanan is said to have 'composed such a great number of precepts and lessons, that if the heavens were paper, and all the trees of the forest so many pens, and all the children of men so many scribes, they would not suffice to write all his lessons.'

Amos 7:10
Men Amasja, prästen i Betel, sände till Jerobeam, Israels konung, och lät säga: »Amos förehar en sammansvärjning mot dig, mitt i Israels hus. Landet kan icke härda ut med allt hans ordande.

Matteus 19:24
Ja, jag säger eder: Det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.»

CONCLUDING REMARKS ON JOHN'S GOSPEL.

Johannes 10:2
Men den som går in genom dörren, han är fårens herde.

, with Mat.

27:55,56 and Mar.

15:40,) and brother of James the elder, whom 'Herod killed with the sword,' (Ac.

Johannes 12:2
Där gjorde man då för honom ett gästabud, och Marta betjänade dem, men Lasarus var en av dem som lågo till bords jämte honom.

.) Theophylact says that Salome was the daughter of Joseph, the husband of Mary, by a former wife; and that consequently she was our Lord's sister, and John was his nephew. He followed the occupation of his father till his call to the apostleship, (Mat.

Johannes 4:21,22
Jesus sade till henne: »Tro mig, kvinna: den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja Fadern.…

, Mar.

Johannes 1:19
Och detta är vad Johannes vittnade, när judarna hade sänt till honom präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var.

,

Johannes 1:20
Han svarade öppet och förnekade icke; han sade öppet: »Jag är icke Messias.»

, Lu.

Johannes 5:1-10
Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus for upp till Jerusalem.…

,) which is supposed to have been when he was about twenty five years of age; after which he was a constant eye-witness of our Lord's labours, journeyings, discourses, miracles, passion, crucifixion, resurrection, and ascension. After the ascension of our Lord he returned with the other apostles to Jerusalem, and with the rest partook of the outpouring of the Holy Spirit on the day of Pentecost, by which he was eminently qualified for the office of an Evangelist and Apostle. After the death of Mary, the mother of Christ, which is supposed to have taken place about fifteen years after the crucifixion, and probably after the council held in Jerusalem about

A.D.49 or

50, (Ac.

Johannes 5:15
Mannen gick då bort och omtalade för judarna, att det var Jesus som hade gjort honom frisk.

.,) at which he was present, he is said by ecclesiastical writers to have proceeded to Asia Minor, where he formed and presided over seven churches in as many cities, but chiefly resided at Ephesus. Thence he was banished by the emperor Domitian, in the fifteenth year of his reign,

A.D. 95, to the isle of Patmos in the Aegean sea, where he wrote the Apocalypse, (Re. i.9.) On the accession of Nerva the following year, he was recalled from exile and returned to Ephesus, where he wrote his Gospel and Epistles, and died in the hundredth year of his age, about

A.D. 100, and in the third year of the emperor Trajan. It is generally believed that John was the youngest of the twelve apostles, and that he survived all the rest. Jerome, in his comment on Gal. VI., says that he continued preaching when so enfeebled with age as to be obliged to be carried into the assembly; and that, not being able to deliver any long discourse, his custom was to say in every meeting, My dear children, love one another. The general current of ancient writers declares that the apostle wrote his Gospel at an advanced period of life, with which the internal evidence perfectly agrees; and we may safely refer it, with Chrysostom, Epiphanius, Mill, Le Clerc, and others, to the year

97. The design of John in writing his Gospel is said by some to have been to supply those important events which the other Evangelists had omitted, and to refute the notions of the Cerinthians and Nicolaitans, or according to others, to refute the heresy of the Gnostics and Sabians. But, though many parts of his Gospel may be successfully quoted against the strange doctrines held by those sects, yet the apostle had evidently a more general end in view than the confutation of their heresies. His own words sufficiently inform us of his motive and design in writing this Gospel: 'These things are written that ye might believe that Jesus is the Christ, the Son of God; and that believing, ye might have life through his name.' (ch.

Johannes 20:31
Men dessa hava blivit uppskrivna, för att I skolen tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att I genom tron skolen hava liv i hans namn.

.) Learned men are not wholly agreed concerning the language in which this Gospel was originally written. Salmasius, Grotius, and other writers, have imagined that John wrote it in his own native tongue, the Aramean or Syriac, and that it was afterwards translated into Greek. This opinion is not supported by any strong arguments, and is contradicted by the unanimous voice of antiquity, which affirms that he wrote it in Greek, which is the general and most probable opinion. The style of this Gospel indicates a great want of those advantages which result from a learned education; but this defect is amply compensated by the unexampled simplicity with which he expresses the sublimest truths. One thing very remarkable is an attempt to impress important truths more strongly on the minds of his readers, by employing in the expression of them both an affirmative proposition and a negative. It is manifestly not without design that he commonly passes over those passages of our Lord's history and teaching which had been treated at large by other Evangelists, or if he touches them at all, he touches them but slightly, whilst he records many miracles which had been overlooked by the rest, and expatiates on the sublime doctrines of the pre-existence, the divinity, and the incarnation of the Word, the great ends of His mission, and the blessings of His purchase.