Det är fåfängt att I bittida stån upp och sent gån till vila, och äten eder bröd med vedermöda; detsamma giver han åt sina vänner, medan de sova.

1 Mosebok 3:17
Och till Adam sade han: »Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och åt av det träd om vilket jag hade bjudit dig och sagt: 'Du skall icke äta därav', därför vare marken förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar;

1 Mosebok 3:19
I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder åter till jorden; ty av den är du tagen. Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda.»

Job 11:18
Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.

Job 11:19
Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.

Psaltaren 39:6
Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.

Psaltaren 60:5
På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Ordspråksboken 3:24
När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött.

Predikaren 2:23
Alla hennes dagar äro ju fulla av plåga, och det besvär hon har är fullt av grämelse; icke ens om natten får hennes hjärta någon ro. Också detta är fåfänglighet.

Predikaren 5:12
Söt är arbetarens sömn, vare sig han har litet eller mycket att äta; men den rikes överflöd tillstädjer honom icke att sova.

Predikaren 5:17
Nej, alla sina livsdagar framlever han i mörker; och mycken grämelse har han, och plåga och förtret.