Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.

Job 3:13
Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,

Job 17:14
till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».

Job 20:11
Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.

Job 21:25
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.

Job 21:27
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.

Job 24:20
Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.

Predikaren 9:2
Ja, allt kan vederfaras alla; det går den rättfärdige såsom den ogudaktige, den gode och rene såsom den orene, den som offrar såsom den vilken icke offrar; den gode räknas lika med syndaren, den som svär bliver lik den som har försyn för att svärja.

Jesaja 14:11
Ned till dödsriket har din härlighet måst fara, och dina harpors buller; förruttnelse är bädden under dig, och maskar äro ditt täcke.