Parallelle Kapitler | 1Halleluja! Lov HERREN, thi han er god, thi hans Miskundhed varer evindelig! | 1Halleluja! Pris Herren, for han er god, hans miskunnhet varer evindelig. | 1Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen. |
| 2Hvo kan opregne HERRENS vældige Gerninger, finde Ord til at kundgøre al hans Pris? | 2Hvem kan utsi Herrens veldige gjerninger, forkynne all hans pris? | 2Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov? |
| 3Salige de, der holder paa Ret, som altid øver Retfærdighed! | 3Salige er de som tar vare på det som rett er, den som gjør rettferdighet til enhver tid. | 3Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet. |
| 4Husk os, HERRE, naar dit Folk finder Naade, lad os faa godt af din Frelse, | 4Kom mig i hu, Herre, efter din nåde mot ditt folk, se til mig med din frelse, | 4Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning, |
| 5at vi maa se dine Udvalgtes Lykke, glæde os ved dit Folks Glæde og med din Arvelod prise vor Lykke! | 5så jeg kan se på dine utvalgtes lykke, glede mig med ditt folks glede, rose mig med din arv! | 5så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel. |
| 6Vi syndede som vore Fædre, handlede ilde og gudløst. | 6Vi har syndet med våre fedre, vi har gjort ille, vi har vært ugudelige. | 6Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga. |
| 7Vore Fædre i Ægypten ænsede ej dine Undere, kom ikke din store Miskundhed i Hu, stod den Højeste imod ved det røde Hav. | 7Våre fedre i Egypten aktet ikke på dine undergjerninger, de kom ikke i hu dine mange nådegjerninger, men var gjenstridige ved havet, ved det Røde Hav. | 7Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet. |
| 8Dog frelste han dem for sit Navns Skyld, for at gøre sin Vælde kendt; | 8Dog frelste han dem for sitt navns skyld, for å kunngjøre sitt velde, | 8Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig. |
| 9han trued det røde Hav, og det tørrede ud, han førte dem gennem Dybet som gennem en Ørk; | 9og han truet det Røde Hav, og det blev tørt, og han lot dem gå gjennem dypene som i en ørken, | 9Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken. |
| 10han fried dem af deres Avindsmænds Haand og udløste dem fra Fjendens Haand; | 10og han frelste dem av hans hånd som hatet dem, og forløste dem av fiendens hånd, | 10Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand. |
| 11Vandet skjulte dem, som trængte dem, ikke een blev tilbage af dem; | 11og vannet skjulte deres motstandere, det blev ikke én av dem tilbake. | 11Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar. |
| 12da troede de paa hans Ord og kvad en Sang til hans Pris. | 12Da trodde de på hans ord, de sang hans pris. | 12Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov. |
| 13Men de glemte snart hans Gerninger, biede ej paa hans Raad; | 13Men snart glemte de hans gjerninger, de bidde ikke på hans råd; | 13Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd. |
| 14de grebes af Attraa i Ørkenen, i Ødemarken fristed de Gud; | 14men de blev grepet av begjærlighet i ørkenen, og de fristet Gud på det øde sted. | 14De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken. |
| 15saa gav han dem det, de kræved, og sendte dem Lede i Sjælen. | 15Da gav han dem det de vilde ha, men sendte tærende sykdom over deres liv. | 15Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem. |
| 16De bar Avind mod Moses i Lejren, mod Aron, HERRENS hellige; | 16Og de blev avindsyke mot Moses i leiren, mot Aron, Herrens hellige. | 16Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige. |
| 17Jorden aabned sig, slugte Datan, lukked sig over Abirams Flok; | 17Jorden oplot sig og slukte Datan og skjulte Abirams hop, | 17Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop. |
| 18Ilden rasede i deres Flok, Luen brændte de gudløse op. | 18og en ild satte deres hop i brand, en lue brente op de ugudelige. | 18Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga. |
| 19De laved en Kalv ved Horeb og tilbad det støbte Billed; | 19De gjorde en kalv ved Horeb og tilbad et støpt billede, | 19De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte; |
| 20de bytted deres Herlighed bort for et Billed af en Okse, hvis Føde er Græs; | 20og de byttet sin ære* mot billedet av en okse, som eter gress. | 20sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs. |
| 21de glemte Gud, deres Frelser, som øvede store Ting i Ægypten, | 21De glemte Gud, sin frelser, som hadde gjort store ting i Egypten, | 21De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten, |
| 22Undere i Kamiternes Land, frygtelige Ting ved det røde Hav. | 22undergjerninger i Kams land, forferdelige ting ved det Røde Hav. | 22så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet. |
| 23Da tænkte han paa at udrydde dem, men Moses, hans udvalgte Mand, stilled sig i Gabet for hans Aasyn for at hindre, at hans Vrede lagde øde. | 23Da sa han at han vilde ødelegge dem, dersom ikke Moses, hans utvalgte, hadde stilt sig i gapet for hans åsyn for å avvende hans vrede fra å ødelegge dem. | 23Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva. |
| 24De vraged det yndige Land og troede ikke hans Ord, | 24Og de foraktet det herlige land, de trodde ikke hans ord, | 24De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord. |
| 25men knurrede i deres Telte og hørte ikke paa HERREN; | 25og de knurret i sine telt, de hørte ikke på Herrens røst. | 25De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst. |
| 26da løfted han Haanden og svor at lade dem falde i Ørkenen, | 26Da opløftet han sin hånd og svor at han vilde la dem falle i ørkenen | 26Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen, |
| 27splitte deres Sæd blandt Folkene, sprede dem rundt i Landene. | 27og la deres avkom falle iblandt hedningene og sprede dem i landene. | 27att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna. |
| 28De holdt til med Ba'al-Peor og aad af de dødes Ofre; | 28Og de bandt sig til Ba'al-Peor og åt av offere til døde*, | 28Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda. |
| 29de krænked ham med deres Gerninger, og Plage brød løs iblandt dem. | 29og de vakte harme ved sine gjerninger, og en plage brøt inn iblandt dem. | 29De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem. |
| 30Da stod Pinehas frem og holdt Dom, og Plagen blev bragt til at standse, | 30Da stod Pinehas frem og holdt dom, og plagen stanset; | 30Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen; |
| 31og det regnedes ham til Retfærdighed fra Slægt til Slægt, evindelig. | 31og det blev regnet ham til rettferdighet fra slekt til slekt evindelig. | 31det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid. |
| 32De vakte hans Vrede ved Meribas Vand, og for deres Skyld gik det Moses ilde; | 32Og de vakte vrede ved Meribas vann, og det gikk Moses ille for deres skyld; | 32De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull. |
| 33thi de stod hans Aand imod, og han talte uoverlagte Ord. | 33for de var gjenstridige mot hans* Ånd, og han talte tankeløst med sine leber. | 33Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar. |
| 34De udrydded ikke de Folk, som HERREN havde sagt, de skulde, | 34De ødela ikke de folk som Herren hadde talt til dem om, | 34De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning, |
| 35med Hedninger blanded de sig og gjorde deres Gerninger efter; | 35men de blandet sig med hedningene og lærte deres gjerninger, | 35utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar. |
| 36deres Gudebilleder dyrkede de, og disse blev dem en Snare; | 36og de tjente deres avguder, og disse blev dem til en snare, | 36De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara. |
| 37til Dæmonerne ofrede de, og det baade Sønner og Døtre; | 37og de ofret sine sønner og sine døtre til maktene*. | 37Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar. |
| 38de udgød uskyldigt Blod, deres Sønners og Døtres Blod, som de ofred til Kana'ans Guder, og Landet blev smittet ved Blod; | 38og de utøste uskyldig blod, sine sønners og sine døtres blod, som de ofret til Kana'ans avguder, og landet blev vanhelliget ved blod. | 38Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder. |
| 39de blev urene ved deres Gerninger, bolede ved deres idrætter. | 39De blev urene ved sine gjerninger og drev hor ved sin adferd. | 39Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk. |
| 40Da blev HERREN vred paa sit Folk og væmmedes ved sin Arv; | 40Da optendtes Herrens vrede mot hans folk, og han fikk avsky for sin arv. | 40Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse. |
| 41han gav dem i Folkenes Haand, deres Avindsmænd blev deres Herrer; | 41Og han gav dem i hedningers hånd, og de som hatet dem, hersket over dem, | 41Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem. |
| 42deres Fjender voldte dem Trængsel, de kuedes under deres Haand. | 42og deres fiender trengte dem, og de blev ydmyket under deres hånd. | 42Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand. |
| 43Han frelste dem Gang paa Gang, men de stod egensindigt imod og sygnede hen i Brøden; | 43Mange ganger utfridde han dem; men de var gjenstridige i sine råd, og de sank ned i usseldom for sin misgjernings skyld. | 43Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning. |
| 44dog saa han til dem i Trængslen, saa snart han hørte dem klage; | 44Og han så til dem når de var i nød, idet han hørte deres klagerop. | 44Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop. |
| 45han kom sin Pagt i Hu og ynkedes efter sin store Miskundhed; | 45Og i sin godhet mot dem kom han sin pakt i hu, og det gjorde ham ondt efter hans store miskunnhet, | 45Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd. |
| 46han lod dem finde Barmhjertighed hos alle, der tog dem til Fange. | 46og han lot dem finne barmhjertighet for alle deres åsyn som hadde ført dem i fangenskap. | 46Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap. |
| 47Frels os, HERRE vor Gud, du samle os sammen fra Folkene, at vi maa love dit hellige Navn, med Stolthed synge din Pris. | 47Frels oss, Herre vår Gud, og samle oss fra hedningene til å love ditt hellige navn, rose oss av å kunne prise dig! | 47Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ---- |
| 48Lovet være HERREN, Israels Gud, fra Evighed og til Evighed! Og alt Folket svare Amen! | 48Lovet være Herren, Israels Gud, fra evighet og til evighet! Og alt folket sier: Amen. Halleluja! | 48Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!» Femte boken |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
