Lukas 22
Parallelle Kapitler
DANNORSVE
1Men de usyrede Brøds Højtid, som kaldes Paaske, nærmede sig.1Men de usyrede brøds høitid, som kalles påske, var nær; 1Det osyrade brödets högtid, som ock kallas påsk, var nu nära.
2Og Ypperstepræsterne og de skriftkloge søgte, hvorledes de kunde slaa ham ihjel; thi de frygtede for Folket.2og yppersteprestene og de skriftlærde søkte råd til å få ryddet ham av veien; for de fryktet for folket. 2Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att röja honom ur vägen. De fruktade nämligen för folket.
3Men Satan gik ind i Judas, som kaldes Iskariot og var en af de tolv.3Men Satan fór inn i Judas med tilnavnet Iskariot, som var en av de tolv, 3Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv.
4Og han gik hen og talte med Ypperstepræsterne og Høvedsmændene om, hvorledes han vilde forraade ham til dem.4og han gikk bort og talte med yppersteprestene og høvedsmennene om hvorledes han skulde forråde ham til dem. 4Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om huru han skulle överlämna honom åt dem.
DANNORSVE
5Og de bleve glade og lovede at give ham Penge.5Og de blev glade, og lovte å gi ham penger, 5Då blevo de glada och förklarade sig villiga att giva honom en summa penningar.
6Og han tilsagde det; og han søgte Lejlighed til at forraade ham til dem uden Opløb.6og han gav sitt tilsagn og søkte leilighet til å forråde ham til dem uten opstyr. 6Och han gick in på deras anbud och sökte sedan efter lägligt tillfälle att förråda honom åt dem, utan att någon folkskockning uppstod.
DANNORSVE
7Men de usyrede Brøds Dag kom, paa hvilken man skulde slagte Paaskelammet.7Så kom de usyrede brøds dag, da påskelammet skulde slaktes. 7Så kom nu den dag i det osyrad brödets högtid, då man skulle slakta påskalammet.
8Og han udsendte Peter og Johannes og sagde: »Gaar hen og bereder os Paaskelammet, at vi kunne spise det.«8Og han sendte Peter og Johannes avsted og sa: Gå bort og gjør i stand påskelammet for oss, så vi kan ete det! 8Då sände han åstad Petrus och Johannes och sade: »Gån åstad och reden till åt oss, så att vi kunna äta påskalammet.»
9Men de sagde til ham: »Hvor vil du, at vi skulle berede det?«9De sa til ham: Hvor vil du vi skal gjøre det i stand? 9De frågade honom: Var vill du att vi skola reda till det?»
10Men han sagde til dem: »Se, naar I ere komne ind i Staden, skal der møde eder en Mand, som bærer en Vandkrukke; følger ham til Huset, hvor han gaar ind,10Han sa til dem: Se, når I kommer inn i byen, skal det møte eder en mann som bærer en krukke vann; følg ham til det hus hvor han går inn, 10Han svarade dem: När I kommen in i staden, skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom till det hus där han går in.
DANNORSVE
11og I skulle sige til Husbonden i Huset: Mesteren siger: Hvor er det Herberge, hvor jeg kan spise Paaskelammet med mine Disciple?11og si til husbonden: Mesteren sier til dig: Hvor er det herberge der jeg kan ete påskelammet med mine disipler? 11Och sägen till husbonden i det huset: 'Mästaren frågar dig: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'
12Og han skal vise eder en stor Sal opdækket; der skulle I berede det.«12Så skal han vise eder en stor sal med benker og hynder; der skal I gjøre det i stand. 12Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, ordnad för måltid; reden till där.»
13Og de gik hen og fandt det saaledes, som han havde sagt dem; og de beredte Paaskelammet.13De gikk da avsted, og fant det så som han hadde sagt dem; og de gjorde i stand påskelammet. 13Och de gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.
DANNORSVE
14Og da Timen kom, satte han sig til Bords, og Apostlene med ham.14Og da timen kom, satte han sig til bords, og apostlene med ham. 14Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom.
15Og han sagde til dem: »Jeg har hjerteligt længtes efter at spise dette Paaskelam med eder, førend jeg lider.15Og han sa til dem: Jeg har hjertelig lengtet efter å ete dette påskelam med eder før jeg lider; 15Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;
16Thi jeg siger eder, at jeg skal ingen Sinde mere spise det, førend det bliver fuldkommet i Guds Rige.«16for jeg sier eder: Jeg skal aldri mere ete det før det er blitt fullkommet i Guds rike. 16ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.»
17Og han tog en Kalk, takkede og sagde: »Tager dette, og deler det imellem eder!17Og han tok en kalk, takket og sa: Ta dette og del det mellem eder! 17Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagen detta och delen eder emellan;
DANNORSVE
18Thi jeg siger eder, at fra nu af skal jeg ikke drikke af Vintræets Frugt, førend Guds Rige kommer.«18For jeg sier eder: Fra nu av skal jeg aldri mere drikke av vintreets frukt før Guds rike er kommet. 18ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd.»
19Og han tog Brød, takkede og brød det og gav dem det og sagde: »Dette er mit Legeme, det, som gives for eder; gører dette til min Ihukommelse!«19Og han tok et brød, takket og brøt det, gav dem og sa: Dette er mitt legeme, som gis for eder; gjør dette til minne om mig! 19Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»
20Ligesaa tog han ogsaa Kalken efter Aftensmaaltidet og sagde: »Denne Kalk er den nye Pagt i mit Blod, det, som udgydes for eder.20Likeså kalken, efterat de hadde ett, og sa: Denne kalk er den nye pakt i mitt blod, som utgydes for eder. 20Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder.
21Men se, hans Haand, som forraader mig, er her paa Bordet hos mig.21Men se, hans hånd som forråder mig, er med mig over bordet. 21Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig på bordet.
22Thi Menneskesønnen gaar bort, som det er beskikket; dog ve det Menneske, ved hvem han bliver forraadt!«22For Menneskesønnen går vel bort, som bestemt er; men ve det menneske ved hvem han blir forrådt! 22Ty Människosonen skall gå bort, såsom förut är bestämt; men ve den människa genom vilken han bliver förrådd!»
23Og de begyndte at spørge hverandre indbyrdes om, hvem af dem det dog kunde være, som skulde gøre dette.23De begynte da å spørre hverandre om hvem av dem det vel kunde være som skulde gjøre denne gjerning. 23Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det väl kunde vara som skulle göra detta.
DANNORSVE
24Men der opstod ogsaa en Trætte iblandt dem om, hvem at dem der maatte synes at være den største.24Det blev også en trette mellem dem om hvem av dem skulde gjelde for å være størst. 24En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle räknas för den störste.
25Men han sagde til dem: »Folkenes Konger herske over dem, og de, som bruge Myndighed over dem, kaldes deres Velgørere.25Da sa han til dem: Kongene hersker over sine folk, og de som bruker makt over dem, kalles deres velgjørere. 25Då sade han till dem: »Konungarna uppträda mot sina folk såsom härskare, och de som hava myndighet över folken låta kalla sig 'nådige herrar'.
26I derimod ikke saaledes; men den ældste iblandt eder blive som den yngste, og Føreren som den, der tjener.26Så er det ikke med eder; men den største blandt eder skal være som den yngste, og den øverste som den som tjener. 26Men så är det icke med eder; utan den som är störst bland eder, han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, han vare såsom en tjänare.
27Thi hvem er størst: den, som sidder til Bords? eller den, som tjener? Mon ikke den, som sidder til Bords? Men jeg er iblandt eder som den, der tjener.27For hvem er størst, den som sitter til bords, eller den som tjener? Er det ikke den som sitter til bords? Men jeg er som en tjener iblandt eder. 27Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder såsom en tjänare. --
DANNORSVE
28Men I ere de, som have holdt ud med mig i mine Fristelser.28Men I er de som har holdt ut hos mig i mine prøvelser, 28Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar;
29Og ligesom min Fader har tildelt mig Kongedømme, tildeler jeg eder29og jeg tilsier eder riket, likesom min Fader har tilsagt mig det, 29och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder,
30at skulle spise og drikke ved mit Bord i mit Rige og sidde paa Troner og dømme Israels tolv Stammer.«30så I skal ete og drikke ved mitt bord i mitt rike, og sitte på troner og dømme Israels tolv stammer. 30så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.
DANNORSVE
31Men Herren sagde: »Simon, Simon! se, Satan begærede eder for at sigte eder som Hvede.31Simon! Simon! se, Satan krevde å få eder i sin vold for å sikte eder som hvete; 31Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete;
32Men jeg bad for dig, at din Tro ikke skal svigte; og naar du engang omvender dig, da styrk dine Brødre!«32men jeg bad for dig at din tro ikke måtte svikte, og når du engang omvender dig, da styrk dine brødre! 32men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.»
33Men han sagde til ham: »Herre! jeg er rede til at gaa med dig baade i Fængsel og i Døden.«33Men han sa til ham: Herre! med dig er jeg rede til å gå både i fengsel og i død. 33Då sade han till honom: »Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden.»
34Men han sagde: »Peter! jeg siger dig: Hanen skal ikke gale i Dag, førend du tre Gange har nægtet, at du kender mig.«34Da sa han: Jeg sier dig, Peter: Hanen skal ikke gale idag før du tre ganger har nektet at du kjenner mig. 34Men han svarade: »Jag säger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke känner mig.»
DANNORSVE
35Og han sagde til dem: »Da jeg udsendte eder uden Pung og Taske og Sko, manglede I da noget?« Og de sagde: »Intet.«35Og han sa til dem: Da jeg sendte eder ut uten pung og skreppe og sko, fattedes eder da noget? De sa: Nei, intet. 35Ytterligare sade han till dem: »När jag sände eder åstad utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?» De svarade: »Intet.»
36Men han sagde til dem: »Men nu, den, som har en Pung, tage den med, ligesaa ogsaa en Taske; og den, som ikke har noget Sværd, sælge sin Kappe og købe et!36Han sa da til dem: Men nu skal den som har pung, ta den med, likeså skreppe, og den som ikke har sverd, han selge sin kappe og kjøpe sig et! 36Då sade han till dem: »Nu åter må den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en ränsel, han göre sammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sin mantel och köpe sig ett sådant.
37Thi jeg siger eder: Det, som er skrevet, bør opfyldes paa mig, dette: »Og han blev regnet iblandt Overtrædere;« thi ogsaa med mig har det en Ende.«37For jeg sier eder at dette som er skrevet, må opfylles på mig, dette ord: Og han blev regnet blandt ugjerningsmenn; for det som er sagt om mig, er til ende. 37Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'. Ja, det som är förutsagt om mig, det går nu i fullbordan»
38Men de sagde: »Herre! se, her er to Sværd.« Men han sagde til dem: »Det er nok.«38Da sa de: Herre! se, her er to sverd. Men han sa til dem: Det er nok. 38Då sade de: »Herre, se här äro två svärd.» Han svarade dem: »Det är nog.»
DANNORSVE
39Og han gik ud og gik efter sin Sædvane til Oliebjerget; men ogsaa Disciplene fulgte ham.39Og han gikk ut og vandret efter sedvane til Oljeberget; men hans disipler fulgte og med ham. 39Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom.
40Men da han kom til Stedet, sagde han til dem: »Beder om ikke at falde i Fristelse.«40Og da han kom til stedet, sa han til dem: Bed at I ikke må komme i fristelse! 40Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: »Bedjen att I icke mån komma i frestelse.»
41Og han rev sig løs fra dem, saa meget som et Stenkast, og faldt paa Knæ, bad og sagde:41Og han slet sig fra dem så lang som et stenkast, og falt på kne, bad og sa: 41Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad
42»Fader, vilde du dog tage denne Kalk fra mig! dog ske ikke min Villie, men din!«42Fader! om du vil, da la denne kalk gå mig forbi! Dog, skje ikke min vilje, men din! 42och sade: »Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.»
DANNORSVE
43Men en Engel fra Himmelen viste sig for ham og styrkede ham.43Og en engel fra himmelen åpenbarte sig for ham og styrket ham. 43Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom.
44Og da han var i Dødsangst, bad han heftigere; men hans Sved blev som Blodsdraaber, der faldt ned paa Jorden.44Og han kom i dødsangst og bad enda heftigere, og hans sved blev som blodsdråper, som falt ned på jorden. 44Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.
45Og da han stod op fra Bønnen og kom til Disciplene, fandt han dem sovende af Bedrøvelse.45Så stod han op fra bønnen og kom til sine disipler og fant dem sovende av bedrøvelse, 45När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.
46Og han sagde til dem: »Hvorfor sove I? Staar op og beder, for at I ikke skulle falde i Fristelse.«46og han sa til dem: Hvorfor sover I? Stå op og bed at I ikke må komme i fristelse! 46Då sade han till dem: »Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse.»
DANNORSVE
47Medens han endnu talte, se, da kom der en Skare; og han, som hed Judas, en af de tolv, gik foran dem og nærmede sig til Jesus for at kysse ham.47Mens han ennu talte, se, da kom en flokk, og han som hette Judas, en av de tolv, gikk foran dem og trådte nær til Jesus for å kysse ham. 47Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram till Jesus för att kyssa honom.
48Men Jesus sagde til ham: »Judas! forraader du Menneskesønnen med et Kys?«48Men Jesus sa til ham: Judas! forråder du Menneskesønnen med et kyss? 48Men Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?»
49Men da de, som vare omkring ham, saa, hvad der vilde ske, sagde de: »Herre! skulle vi slaa til med Sværd?«49Da nu de som var om ham, så hvad som vilde skje, sa de: Herre! skal vi slå til med sverd? 49Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade de: »Herre, skola vi hugga till med svärd?»
50Og en af dem slog Ypperstepræstens Tjener og afhuggede hans højre Øre.50Og en av dem slo til yppersteprestens tjener og hugg det høire øre av ham. 50Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat.
DANNORSVE
51Men Jesus tog til Orde og sagde: »Lad dem gøre ogsaa dette!« Og han rørte ved hans Øre og lægte ham.51Men Jesus svarte og sa: La dem bare gå så vidt! Og han rørte ved hans øre og lægte ham. 51Då svarade Jesus och sade: »Låten det gå så långt.» Och han rörde vid hans öra och helade honom.
52Men Jesus sagde til Ypperstepræsterne og Høvedsmændene for Helligdommen og de ældste, som vare komne til ham: »I ere gaaede ud som imod en Røver med Sværd og Knipler.52Og Jesus sa til yppersteprestene og høvedsmennene over tempel-vakten og de eldste som var kommet imot ham: I er gått ut som mot en røver med sverd og stokker; 52Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar.
53Da jeg var daglig hos eder i Helligdommen, udrakte I ikke Hænderne imod mig; men dette er eders Time og Mørkets Magt.«53da jeg daglig var hos eder i templet, rakte I ikke eders hender ut mot mig. Men dette er eders time og mørkets makt. 53Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt.»
DANNORSVE
54Og de grebe ham og førte ham bort og bragte ham ind i Ypperstepræstens Hus; men Peter fulgte efter i Frastand.54Da de nu hadde grepet ham, drog de avsted med ham og førte ham inn i yppersteprestens hus; og Peter fulgte langt bakefter. 54Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd.
55Og de tændte en Ild midt i Gaarden og satte sig sammen, og Peter sad midt iblandt dem.55De hadde tendt en ild midt i gårdsrummet og satt der sammen, og Peter satt midt iblandt dem. 55Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.
56Men en Pige saa ham sidde i Lysskæret og stirrede paa ham og sagde: »Ogsaa denne var med ham.«56Men en tjenestepike fikk se ham sitte mot lyset, og stirret på ham og sa: Også denne var med ham. 56Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden fäste ögonen på honom och sade: »Också denne var med honom.
57Men han fornægtede ham og sagde: »Jeg kender ham ikke. Kvinde!«57Men han fornektet ham og sa: Jeg kjenner ham ikke, kvinne! 57Men han nekade och sade: »Kvinna, jag känner honom icke.»
DANNORSVE
58Og lidt derefter saa en anden ham og sagde: »Ogsaa du er en af dem.« Men Peter sagde: »Menneske! det er jeg ikke.«58Litt efter fikk en annen se ham og sa: Du er også en av dem. Men Peter sa: Menneske! jeg er ikke det. 58Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: »Också du är en av dem.» Men Petrus svarade: »Nej, det är jag icke.»
59Og omtrent en Time derefter forsikrede en anden det og sagde: »I Sandhed, ogsaa denne var med ham; han er jo ogsaa en Galilæer.«59Og omkring én time efter stadfestet en annen det og sa: Sannelig, også denne var med ham; han er jo en galileer. 59Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade: »Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé.»
60Men Peter sagde: »Menneske! jeg forstaar ikke, hvad du siger.« Og straks, medens han endnu talte, galede Hanen.60Men Peter sa: Menneske! jeg forstår ikke hvad det er du mener! Og straks, mens han ennu talte, gol hanen. 60Då svarade Petrus: »Jag förstår icke vad du menar.» Och i detsamma, medan han ännu talade, gol hanen.
61Og Herren vendte sig og saa paa Peter; og Peter kom Herrens Ord i Hu, hvorledes han havde sagt til ham: »Førend Hanen galer i Dag, skal du fornægte mig tre Gange.«61Og Herren vendte sig og så på Peter; og Peter kom Herrens ord i hu, hvorledes han hadde sagt til ham: Før hanen galer idag, skal du fornekte mig tre ganger. 61Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig.»
62Og han gik udenfor og græd bitterligt.62Og han gikk ut og gråt bitterlig. 62Och han gick ut och grät bitterligen.
DANNORSVE
63Og de Mænd, som holdt Jesus, spottede ham og sloge ham;63Og mennene som holdt Jesus, spottet ham og slo ham, 63Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom.
64og de kastede et Klæde over ham og spurgte ham og sagde: »Profeter! hvem var det, som slog dig?«64og de kastet et klæde over ham og spurte ham og sa: Spå nu: Hvem var det som slo dig? 64De höljde över honom och frågade honom och sade: »Profetera: vem var det som slog dig?»
65Og mange andre Ting sagde de spottende til ham.65Og mange andre spottord talte de til ham. 65Många andra smädliga ord talade de ock mot honom.
DANNORSVE
66Og da det blev Dag, samlede Folkets Ældste sig og Ypperstepræsterne og de skriftkloge, og de førte ham hen for deres Raad66Da det nu blev dag, samledes folkets eldste og yppersteprestene og de skriftlærde, og de førte ham frem i sitt rådsmøte 66Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste, överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sitt Stora råd
67og sagde: »Er du Kristus, da sig os det!« Men han sagde til dem: »Siger jeg eder det, tro I det ikke.67og sa: Er du Messias, da si oss det! Men han sa til dem: Om jeg sier eder det, tror I det ikke; 67och sade: »Är du Messias, så säg oss det.» Men han svarade dem: »Om jag säger eder det, så tron I det icke.
68Og om jeg spørger, svare I mig ikke, ej heller løslade I mig.68og om jeg spør, svarer I ikke. 68Och om jag frågar, så svaren I icke.
69Men fra nu af skal Menneskesønnen sidde ved Guds Krafts højre Haand.«69Men fra nu av skal Menneskesønnen sitte ved Guds krafts høire hånd. 69Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens högra sida.»
DANNORSVE
70Men de sagde alle: »Er du da Guds Søn?« Og han sagde til dem: »I sige det; jeg er det.«70Da sa de alle: Er du da Guds Sønn? Han sa til dem: I sier det; jeg er det. 70Då sade de alla: »Så är du då Guds Son?» Han svarade dem: »I sägen det själva, att jag är det.»
71Men de sagde: »Hvad have vi længere Vidnesbyrd nødig? vi have jo selv hørt det af hans Mund!«71Da sa de: Hvad skal vi mere med vidnesbyrd? Vi har jo selv hørt det av hans munn. 71Då sade de: »Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju själva nu hört det av hans egen mun.»
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com.

Det Norsk Bibelselskap (1930)

BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg (//www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen

Bible Hub
Luke 21
Top of Page
Top of Page