Lukas 22:41
<< Lukas 22:41 >>
Svenska (1917)
Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad

Dansk (1917 / 1931)
Og han rev sig løs fra dem, saa meget som et Stenkast, og faldt paa Knæ, bad og sagde:

Norsk (1930)
Og han slet sig fra dem så lang som et stenkast, og falt på kne, bad og sa:

ΚΑΤΑ ΛΟΥΚΑΝ 22:41 Greek NT: Westcott/Hort with Diacritics
καὶ αὐτὸς ἀπεσπάσθη ἀπ’ αὐτῶν ὡσεὶ λίθου βολὴν καὶ θεὶς τὰ γόνατα προσηύχετο

Luke 22:41 New American Standard Bible (© 1995)
And He withdrew from them about a stone's throw, and He knelt down and began to pray,

Matteus 26:39 Därefter gick han litet längre bort och föll ned på sitt ansikte och bad och sade: »Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!»
Markus 14:35 Därefter gick han litet längre bort och föll ned på jorden och bad, att om möjligt vore, den stunden skulle bliva honom besparad.
Lukas 18:11 Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.
Lukas 18:13 Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: 'Gud, misskunda dig över mig syndare.' --
Apostagärningarna 7:60 Och han föll ned på sina knän och ropade med hög röst: »Herre, tillräkna dem icke denna synd.» Och när han hade sagt detta, avsomnade han.
Apostagärningarna 9:40 Då tillsade Petrus dem allasammans att gå ut och föll ned på sina knän och bad; sedan vände han sig mot den döda och sade: »Tabita, stå upp.» Då slog hon upp ögonen, och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp.
Apostagärningarna 20:36 När han hade sagt detta, föll han ned på sina knän och bad med dem alla.
Apostagärningarna 21:5 Men när vi hade stannat där de dagarna ut, bröto vi upp därifrån och gåvo oss i väg, ledsagade av dem alla, med hustrur och barn, ända utom staden. Och på stranden föllo vi ned på våra knän och bådo
Hebreerbrevet 5:7 Och med starkt rop och tårar frambar han, under sitt kötts dagar, böner och åkallan till den som kunde frälsa honom från döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.