| Svenska (1917)Då föll Abraham ned på sitt ansikte och log, ty han sade vid sig själv: »Skulle barn födas åt en man som är hundra år gammal? Och skulle Sara föda barn, hon som är nittio år gammal?»Dansk (1917 / 1931)
Da faldt Abraham paa sit Ansigt og lo, idet han tænkte: »Kan en hundredaarig faa Børn, og kan Sara med sine halvfemsindstyve Aar føde en Søn?«Norsk (1930)
Da falt Abraham på sitt ansikt og lo, og han sa ved sig selv: Skulde en som er hundre år gammel, få barn? Og skulde Sara, som er nitti år gammel, føde?
|  | 
Lukas 1:18 Då sade Sakarias till ängeln: »Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder.»
Romabrevet 4:19 Och han försvagades icke i sin tro, när han betänkte huru hans egen kropp var såsom död -- han var ju omkring hundra år gammal -- och huru jämväl Saras moderliv var såsom dött.
1 Mosebok 17:3 Då föll Abram ned på sitt ansikte, och Gud talade så med honom:
1 Mosebok 17:18 Och Abraham sade till Gud: »Måtte allenast Ismael få leva inför dig!»
1 Mosebok 18:11 Men Abraham och Sara voro gamla och komna till hög ålder, och Sara hade icke mer, såsom kvinnor pläga hava.
1 Mosebok 18:12 Därför log Sara vid sig själv och tänkte: »Skulle jag väl nu på min ålderdom giva mig till lusta, nu då också min herre är gammal?»
1 Mosebok 21:5 Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom.
1 Mosebok 21:6 Och Sara sade: »Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig.»
1 Mosebok 21:7 Och hon sade: »Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!»
|
| |
|
