Hesekiel 19:14
<< Hesekiel 19:14 >>
Svenska (1917)
Och eld har gått ut från dess yppersta gren och har förtärt dess frukt. Så finnes där nu ingen stark gren kvar, ingen härskarspira! En klagosång är detta, och den har fått tjäna såsom klagosång.

Dansk (1917 / 1931)
Ild for ud af dens Gren, fortæred dens Ranker og Frugt: en stolt Gren findes ej paa den til Herskerspir. Dette er en Klagesang, og en Klagesang blev det.

Norsk (1930)
Og det gikk ut ild fra dets kvistede gren*; den fortærte dets frukt, og det er ikke mere nogen sterk gren på det til herskerspir. Dette er en klagesang, og til en klagesang skal det bli.

יחזקאל 19:14 Hebrew OT: WLC (Consonants & Vowels)
וַתֵּצֵא אֵשׁ מִמַּטֵּה בַדֶּיהָ פִּרְיָהּ אָכָלָה וְלֹא־הָיָה בָהּ מַטֵּה־עֹז שֵׁבֶט לִמְשֹׁול קִינָה הִיא וַתְּהִי לְקִינָה׃ פ

Ezekiel 19:14 New American Standard Bible (© 1995)
And fire has gone out from its branch; It has consumed its shoots and fruit, So that there is not in it a strong branch, A scepter to rule.'" This is a lamentation, and has become a lamentation.


Psaltaren 110:2 Din makts spira skall HERREN utsträcka från Sion; du skall härska mitt ibland dina fiender.
Hesekiel 15:4 Och om det nu därtill har varit livet till mat åt elden, så att dess båda ändar hava blivit förtärda av eld, och vad däremellan finnes är svett, duger det då till något nyttigt?
Hesekiel 17:10 Visst står det fast planterat, men kan det gå det väl? Skall det icke alldeles förtorka, när östanvinden når det, ja, förtorka på den plats där det har vuxit upp?
Hesekiel 19:1 Men du, stäm upp en klagosång över Israels furstar;
Hesekiel 20:47 säg till skogen söderut: Hör HERRENS ord: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall tända upp en eld i dig, och den skall förtära alla träd i dig, både de friska och de torra; den flammande lågan skall icke kunna släckas, och av den skola allas ansikten förbrännas, allas mellan söder och norr.
Hesekiel 20:48 Och allt kött skall se att jag, HERREN, har upptänt den; den skall icke kunna släckas.
Hesekiel 26:17 De stämma upp en klagosång över dig och säga om dig: Huru har du icke blivit förstörd, du havsfolkens tillhåll, du högtprisade stad, du som var så mäktig på havet, där du låg med dina invånare, vilka fyllde människorna med skräck för alla som bodde i dig!